Framtid.

Ett mäktigt ord. Så kort, men ändå så kraftfullt. Ett ord som får vissa människor att känna den starkaste glädje, och andra att känna den svartaste förtvivlan.

Framtid.

Ett ord. Ett begrepp. Något abstrakt, något utom räckhåll.

Framtid.

Jag har funderat mycket över framtiden det senaste. Mycket händer i år. Mycket kommer hända de närmaste åren, men i år är det extra mycket stora saker, känns det som.

• Jag och alla mina vänner fyller 25 i år. Det är ganska stort.
• Jag och Tommy flyttar ihop. Det är stort för mig, men störst för honom.
• Yenny gifter sig, den förste av oss fyra som tar det steget. Det är enormt stort.
• Min styvfar fyller 60. Det är hyfsat stort, särskilt för honom.
• Mamma och styvfar köper nytt hus. Det är mycket stort.
• Förhoppningsvis får jag en ny lägenhet i sommar. Den bör i alla fall vara större än den jag har nu.

Framtid.

Jag och Tommy har planerat så mycket. Det är så mycket vi vill göra tillsammans. Så många saker man vill hitta på och så lite tid att göra det på. Hittills, that is. När vi flyttar ihop lär vi få mer tid över, men sommaren är kort och mycket av det vi vill göra kan man bara göra på sommaren.

Jag ser verkligen fram emot när Tommy flyttar hit. Vi passar så bra tillsammans, han och jag. Vi trivs otroligt bra tillsammans. Vi tycker om att göra saker tillsammans, om så bara vara ute och gå i det fria.

Tommy tycker om att göra saker MED mig, inte bara släpa med mig på saker HAN vill göra, så som Samuel brukade.

Tragiskt nog kan jag inte längre komma på vad jag och Samuel gjorde som var roligt. Inte en enda sak kommer jag på. Men det beror väl på att han har gjort som han har sen han gjorde slut. Nu har det gått snart nio månader, och han har fortfarande inte skickat min tavla. Jag tror tyvärr inte att jag någonsin kommer få tillbaka den.

Framtid.

Det gäller att se framåt ändå. Jag har förlorat mycket, men det finns mer att vinna.

Ett helt liv.

Första steget är att flytta ihop. Därefter.. kan allt hända, fast bara sådant som är gott. :)