Thorn without a rose

Alla inlägg den 19 augusti 2007

Av rikku - 19 augusti 2007 18:00

Dagens diskussion på Lunarstorm handlar om unga föräldrar. Personen som skrev inlägget var naturligtvis en sådan ung förälder och hennes ståndpunkt var att även om man är ung, så kan man vara en minst lika bra föräldrer som någon som är 35 när de skaffar barn.


Så långt, allt väl. Det är klart att även unga människor kan vara bra föräldrar och det finns naturligtvis ingen garanti för att man blir en bra föräldrer bara för att man har passerat en viss ålder.


Men. Det här är ett ganska stort "men". Det går inte att förneka att någon som är äldre generellt sett har bättre förutsättningar för att kunna försörja sina barn än vad en tonåring har.


De flesta 15-16-åringar planerar inte att skaffa barn. Det händer, visst, och vill man behålla barnet så ska man naturligtvis göra så gott man kan och få allt stöd man kan få från sin omgivning. Ingen blir bättre föräldrer av att konstant bli kritiserad för sitt val att behålla barnet. Inte heller ökar självkänslan av att få höra att man inget kan och inget man gör duger.


Men dessa 15-16-åringar, även om de har sina föräldrars och sin omgivnings moraliska stöd, kan inte själva försörja sina barn. De får bo hemma hos mamma och pappa och förlita sig på att de hjälper till att skaffa allt vad barnet behöver. Det är främst detta som skiljer tonårsföräldrarna från de "äldre" som skaffar barn. Vuxna människor har, för det mesta, en egen inkomst med vilken de kan betala räkningar, hyra för en lägenhet eller till och med egen villa, blöjor, kläder och allt annat som barnet och föräldrarna behöver.


Genom denna ekonomiska trygghet, oavsett hur stor eller liten inkomst man har, så tror jag att man kan förse ett barn med mycket bättre förutsättningar än vad en tonårsförälder kan. Självklart är inte pengar och materiella saker allt här i världen, men ett barn mår nog ganska garanterat bättre av att mamma och pappa själva har råd att köpa blöjor och inte behöver förlita sig på andra människors välvilja. Genom att föräldrarna är trygga i sig själva, både till kropp, sinne och när det gäller familjens ekonomi, så får barnet en extra trygghet under barndomen. Sen spelar det ingen roll för barnet om föräldrarna köper märkeskläder eller begagnade second hand-kläder, det viktiga är att familjen kan ta hand om sig själv.


Men en annan sak som jag tror är viktig, det är att barnet är planerat. Kanske inte så mycket för barnets skull, för det är klart att föräldrarna älskar ett oplanerat barn lika mycket som ett planerat, men för föräldrarnas skull. Det är nog mycket enklare att hantera situationen om man är förberedd på den och inställd på att den ska uppstå.


Här tror jag att det uppstår en stor skillnad mellan tonårsföräldrar och vuxna föräldrar.


Som jag tidigare sa så planerar antagligen inte 15-åringar att skaffa barn. De är helt oförberedda på att helt plötsligt sitta med ett litet barn att ta hand om och omställningen för en tonåring, som kanske är som bäst uppe i att gå ut med kompisar och festa, till att sitta hemma och amma, byta blöjor och torka spyor, kan visa sig bli för mycket.


Självklart finns det också många som klarar av den här omställningen galant, tonårsförälder eller inte, men risken för att det ska gå illa, är mycket större för de unga föräldrarna än de vuxna.


Sedan tillkommer ju problemet med utbildning.


Är man bara 15-16 år när man blir förälder så uppstår vissa hinder för att gå klart skolan i den takt som det var tänkt från början. Man kan naturligtvis läsa in gymnasiet och allt annat man har tänkt plugga senare, men risken finns att det där "senare", aldrig kommer. Det kommer alltid något annat i vägen, något som måste ordnas först, något som är viktigare för tillfället.


Som de flesta vet så kommer man inte så långt i arbetslivet utan utbildning. Man kan självklart få ett jobb, men oftast inte något välbetalt sådant.


Nå. Tillbaka till hon som skrev inlägget på Lunarstorm.


När man tittade i hennes gästbok på folks kommentarer om inlägget, så noterade man omedelbart två saker.


1) De flesta som skrev till henne att hennes inlägg var bra, var omkring 14-18 år.

2) De som tyckte att hon hade fel på ett eller annat sätt, bemöttes på ett väldigt aggressivt sätt.


Detta fick i alla fall mig att bli väldigt skeptisk till tjejen. Jag kan förstå att man inte blir så glad över kritik till sina val i livet, men ärligt talat så är det det minsta man kan förvänta sig när man skriver ett inlägg som läses av omkring 20-30 000 personer. En av anledningarna till att folk skriver de där inläggen är för övrigt bara att få en massa gästboksinlägg. Men hur som helst. Kritik är en förutsägbar effekt av att skriva ett sådant offentligt inlägg och det minsta man kan göra är att svara på den på ett konstruktivt sätt. Förklara, belys, utveckla. Att attackera kritikerna är visserligen ett sätt att handskas med kritiken, men det ger ett väldigt oseriöst intryck.

Att det sedan är mest barn som tycker att det hon säger är bra, säger också något om vad erfarenhet och mognad kan lära människor. Det handlar inte om att barn har fel i vad de tycker, inte i sig, men de har inte tillräckligt stor insyn i det verkliga livet för att kunna förstå fullt ut vad konsekvenserna av en del handlingar blir.

ANNONS

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2007 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se