Nu börjar det bli lite störande, faktiskt. Vanja vill absolut inte sova i sin egen säng längre. Helst vill hon inte sova alls. I alla fall inte på natten. Men ska hon sova, då vill hon vara i vår säng. Annars blir det gallskrik. Jag ska vara ärlig. Vissa nätter har jag inte orkat tjafsa, så då har hon fått sova med oss i sängen, även om det innebär att jag får orolig sömn. Orolig sömn är i alla fall någon slags sömn och vissa dagar blir jag helt knäpp för att jag inte får sova. Vilket Tommy får sota för, stackarn.

I natt var det extra jobbigt, för då hade jag bestämt mig för att hon absolut skulle sova i sin säng och varje gång jag försökte lägga ner henne i sängen så började hon gallskrika. Då var det bara att ta upp henne, gå runt med henne, vyssja, vagga, sjunga och allt sånt där. Sen försökte man på nytt att lägga ner henne när hon blev alldeles avslappnad och snusade lite sött. Men så fort hennes huvud nuddade kudden så slog hon upp ögonen och var såklart klarvaken, och arg. Bara att börja om igen..

Till slut fick jag gå ut i vardagsrummet med henne så att Tommy skulle få somna i alla fall. Kvart i ett så hade hon slocknat, igen (som så många gånger förut) men jag fortsatte att gå runt med henne i en kvart till. Sen tassade jag in i sovrummet igen och lade försiktigt ner henne i barnsängen. Hon gnydde till lite grann, men vaknade inte. Puh!

Äntligen fick jag gå till sängs..

När väckarklockan ringde halv sex låg Vanja i vår säng.

Nej, hon hade självklart inte tagit sig dit själv, men jag minns inte när, eller ens att, jag hämtade henne. Det är nackdelen med att inte få sova ordentligt och sen springa upp mitt i natten. Minnet är inte vaket nog att kunna registrera händelser.

Idag hade jag bestämt att hålla Vanja vaken hela dagen så att hon kunde sova på natten, men det gick ju åt pipsvängen. Hon sover redan och har gjort så i tjugo minuter. Nå. Hon får väl sova en timme då, sen får jag väcka henne. Men sen får hon i alla fall inte sova mer! Hon måste lära sig att sova på nätterna istället. Hon som sov så bra innan tänderna kom.. *suck*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...