Urf! Vad tänker jag med egentligen? Varför är jag uppe vid den här tiden? Dels är det lördag och dels är det inget som kräver att jag ska vara vaken vid den här tiden. Men det är naturligtvis så att jag själv valde att gå upp. Tommy är och jobbar extra och då tyckte jag att jag också kunde gå upp med Vanja för att dels försöka vara lite nyttig och dels försöka få Vanja att vända tillbaka dygnet. Hon vill ju inte längre sova på vettiga tider. I natt var väl rekord på flera veckor. Då somnade hon halv ett. Yey..

Själv sover jag otroligt dåligt och alldeles för lite. Det har tydligen börjat påverka mitt minne. Inte bara på nätterna då jag inte kommer ihåg att jag har hämtat Vanja, exempelvis, utan även saker jag gör på dagarna. Jag pratade med mamma igår och hon frågade om det var jag som hade ringt till min syster dagen innan, vilket det också var. Då frågade hon vad vi hade pratat om och mitt svar blev.. "Jag minns inte". Jag tänkte länge, men kom inte på alls vad vi hade pratat om. Jag har för mig att vi pratade ganska länge, men inget av det vi pratade om minns jag.

Sånt gillar jag inte.

Men hur som helst. Jag hade ju tänkt vara nyttig nu när jag skulle gå upp tidigt. Hur långt tänkte jag där, egentligen? Seriöst, hur många grannar skulle bli glada på mig om jag började dammsuga halv sex på en lördag morgon, egentligen? Antagligen inte särskilt många. Till råka på allt så vet jag inte ens om jag orkar vara nyttig. Det var en fin idé, men.. Tja, Vanja somnade halv ett. Väckarklockan ringde fem. Jag somnade efter Vanja och vaknade före klockan. Hur många timmar sömn blir det? Svar: för få.

Urk! Jag hatar när jag först säger till mig själv att jag ska göra något bra och sen sitter jag och argumenterar med mig själv för att slippa. Oftast brukar det vara den lata sidan av mig som vinner. Men å andra sidan så brukar det också vara den sidan av mig som har rätt.. Ganska jobbigt att inse.

Just nu känner jag mig starkt frestad att ställa väckarklockan på typ nio och gå och lägga mig igen. Vanja orkade inte vara uppe, så hon sover redan. Typiskt. Mina planer går aldrig som jag vill. *suck*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...