Ibland tror jag att vi är de lataste personerna i världen.

Jag skriver ibland om hur vi gör riktiga ryck här hemma och städar så att det blir så fint, så fint och då är man stolt. Man tänker att "nu kan man verkligen visa upp sitt hem" (om nu någon skulle få för sig att komma på besök). Men så går det två-tre dagar och vad händer? Det ser ut precis som innan! Inte minsta lilla spår av den energiska städningen finns kvar.

Då blir man deprimerad och tänker att vi måste vara de sämsta personerna i världen på att städa och hålla det rent.

Men sen kommer det en liten postitiv tanke och knackar på. Den säger att även om det ser ut som att det krävs en vecka för att få ordning igen, så krävs det faktiskt inte mer än kanske en halvtimme-timmes städning för att få allting att se jättefint ut igen.

Naturligtvis under förutsättning att man ägnar den timmen åt att städa, och enbart städa. Inte sätta sig vid datorn eller sjunka ner i soffan med en sudokubok, utan verkligen städa.

Den där lilla positiva tanken är en välkommen gäst när det känns som värst. Den låter sig inte nedslås av pessimistiska argument och hopplöshet. Den vidhåller sin positiva attityd och uppmuntrar en att fortsätta när man börjar tänka att man inte orkar mer.

Den är en trevlig gäst. Inte för påträngande och inte moraliserande. Den kommer inte med massa pekpinnar eller tjat som bara gräver ner en djupare i soffan eller datastolen. Den uppmuntrar och har alltid ett glatt humör. En frisk fläkt, liksom.

Den kommer med små förslag också. Musik, exempelvis, är ett bra verktyg när man ska städa. Visserligen så tar den lite tid ifrån städandet när det kommer en låt som man bara måste sjunga med till, och gärna dansa lite till också, men på det stora hela så gör musiken städandet roligare och lättare.

Så därför ska jag nu försöka ägna eftermiddagen åt att städa. Lite i taget, utan för stora förväntningar och vem vet? Kanske blir hela lägenheten städad, kanske inte. En sak som är garanterad är i alla fall att det kommer se mycket bättre ut när jag är klar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...