*puh*

Vi har haft några jobbiga nätter här hemma det senaste. Vanja har varit väldigt konstig, får jag lov att säga. Visst, hon har aldrig somnat "tidigt", i alla fall inte jämfört med när andra lägger sina bebisar, men hon har ändå somnat omkring 21-23 och sen vaknat en eller två gånger per natt för att äta. I alla fall sen november. Innan dess sov hon hela nätterna, men sen hon fick tänderna så har det inte varit samma sak.

Men nu det senaste har det varit uppochner-vända världen. Vanja har absolut inte velat sova i sin säng, hon vill verkligen inte lägga sig och försöker man så skriker hon tills hon blir hes. Eller skulle ha blivit, om hon inte hade varit bebis. Bebisar verkar ha outsinliga röstreserver. Den senaste veckan har hon inte somnat före midnatt, bortsett från en natt då hon sov jättebra. Men de sista två nätterna har det blivit än värre. Jag tror klockan passerade två igår innan hon somnade. Eller var det tre?

Tack och lov att det är helg, säger jag bara. Tänk om Tommy skulle ha jobbat idag! Då hade han inte fått särskilt mycket sömn. Men detta har fått oss att vidta åtgärder. Det går ju inte att ha det på det viset, att Vanja inte somnar förrens långt inpå natten. Därför försökte vi hålla henne vaken så länge som möjligt nu på kvällen med förhoppningen att hon skulle sova bättre och längre. Vid kvart i åtta gick det inte längre. Hennes lilla huvud bara föll ner mot bröstkorgen och varje lem var totalt avslappnad. Så tio i åtta låg hon i sin säng och vi hoppades på att hon skulle sova gott.

Hah. Självklart så vaknade hon efter 45 minuter. Jag försökte söva henne på nytt direkt, men det fungerade mindre bra i och med att hennes blöja definitivt behövde bytas. Attans. Skynda in till skötbordet med bebis, byta blöja så snabbt som möjligt och försöka få bebis tillbaka in i mörkret i sovrummet. Det gick förvånadsvärt bra ändå, tycker jag. Hon skrek när jag lade ner henne i sängen, som vanligt, men jag gick snabbt ut ur sovrummet i alla fall och efter en väldigt kort stund så var det tyst därinifrån.

Lilla tröttisen hade somnat.

Det var ungefär en halvtimme sen. Jag sitter nu och håller tummarna för att hon ska fortsätta sova och inte vakna upp igen inom en timme.

Varför skrev jag ens det? Direkt så började hon skrika ifrån sovrummet. Det tog inte ens fem sekunder från det att jag tryckte in punkten.

Hmm.. nå, jag tror att jag väntar lite i alla fall och ser om hon tystnar igen. Ibland skriker hon till lite grann och somnar sen om och tar man upp henne då så vaknar hon till mer och då är det hopplöst att få henne att somna igen.

*lyssnar*

Hon skriker fortfarande, men det är ganska svaga skrik, inte så ilskna.

*håller tummarna för att hon somnar om snart*

Med maten så går det inte heller särskilt bra för närvarande. Hon har totalvägrat skeden i flera dagar. Idag "lurade" vi i henne maten. Tommy låtsas vara på väg att ge henne vatten ur flaskan, (vilket får henne att gapa så otroligt sött), och då passar jag på att stoppa in en sked med mat. Hon gillar det inte något vidare, men samtidigt så protesterar hon inte så värst heller. Hon mest blänger, tycker jag. Hur som helst så får hon i sig lite mat på så sätt och hon måste ju vänja sig vid att äta med sked.

Jag undrar om det är tänderna som gör henne så vrång med både sömn och mat. Det är nog inte omöjligt.

I övrigt så mår hon mycket bättre. Hon har, (peppar, peppar), inte kräkts på två dagar nu, och det känns skönt.

Själv mår jag också mycket bättre.

Jag vet inte hur det är med Vanja, men själv är jag definitivt sjuk i alla fall. Min mage är i värre uppror än Pompeij.

På måndag ringer jag sjukvårdsupplysningen angående Vanja, om hon inte är bättre.

Usch, nu är jag faktiskt orolig för Vanja. Vi var till BVC med henne i onsdags så att barnmorskan fick titta på henne, men enligt henne så var det inget fel på Vanja. Men, lite konstigt var att det enda hon gjorde var faktiskt att just titta på henne. Barnmorskan vägde och mätte Vanja, and that's it. Hon tittade inte om flickan hade feber eller ja, någonting. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men säkert något mer än att "hon ser pigg ut, så då kan hon inte vara sjuk".

I natt sov Vanja förfärligt dåligt. Hon sov kanske en halvtimme, sen vaknade hon upp och ville inte sövas om. Jag bar runt på henne, tog med henne till vår säng där hon absolut inte ville lägga sig till ro, bar runt på henne lite till, sjöng, vyssjade, gungade.. Till slut lyckades jag få henne till barnsängen utan protester. Då var klockan tjugo i tre på natten. Men efter bara ett tjugotal minuter så fick jag fara upp igen.

Vanja började gnälla, hosta och sen spydde hon ner hela sängen.

Det var bara att linda in henne i en handduk, lägga henne på sängen, väcka upp Tommy så pass att han kunde hindra henne från att ramla ur sängen om hon skulle få för sig att snurra runt och sen var det bara att börja röja. Torka av kudde, spjälskydd, ta bort ormen hon fick i julklapp, för den var naturligtvis dränkt i spya, torka av lilla elefanten som hon gillar så mycket och sen slänga på en handduk över sängen. Sen fick jag klä av Vanja pyjamasen, som självklart var alldeles genomvåt, leta upp ett par underbyxor så hon inte kunde riva av sig blöjan och sen kunde jag lägga tillbaka henne i hennes egen säng igen. Precis som när vi var i Göteborg så somnade hon om omedelbart och sov resten av natten. Det lilla som var kvar av den..

Nu sover hon igen, stackarn. Hon måste vara jättetrött, lill-flickan. Det är jag också, men som vuxen så kan man inte bara springa och lägga sig när som helst. Egentligen har jag trehundra saker jag borde göra idag, men jag orkar minsann inte. Jag är trött, har ont i ögonen och mår dessutom själv ganska dåligt, fast på ett svårdefinierat sätt. Det känns som att något är fel i kroppen, men jag kan inte riktigt säga vad.

Självklart åker vi inte iväg till Jeanette och Kalle ikväll. Jag ringde Jeanette redan imorses och naturligtvis så förstod hon.

En annan gång.

Jag funderar på att ringa sjukvårdsupplysningen eller vad de nu heter och kolla med dem vad det kan vara för fel på Vanja. Det känns onödigt att prata med barnmorskan igen eftersom Vanja "verkar pigg" hela tiden. Bortsett från att hon kräks en massa och har otroligt lös avföring som dessutom var grön för bara några dagar sen... Nu är den gul, men fortfarande väldigt flytande.

Men det spelar ju ingen roll vad man frågar om på BVC. Oavsett vad man är orolig för, så är det normalt. Allt är så normalt, så. Skulle det växa ut horn i pannan på henne så skulle man säkert få höra att "jo, det kan vara så, men det växer bort med tiden".

*mutter, mutter*

Alltså, jag kan förstå att de inte vill oroa nyblivna mammor i onödan och det finns säkert miljoner saker som föräldrar oroar sig för som inte är ett dugg farligt, men det känns lite löjligt att ALLTING är så jäkla normalt. Något måste väl ändå vara "utanför normen" men fortfarande ofarligt?

Men icke. Allt är så förbannat normalt.

Nåja. Jag väntar nog till måndag i alla fall och hoppas på att hon blir bättre.

Japp, då var det avklarat. Vanja och jag var på jobbet i nästan fyra timmar. Hon skötte sig helt utomordentligt och alla blev så imponerade över hur duktig hon var.

Såklart. Hon är ju Vanja.

Det var väldigt trevligt att besöka jobbet. Det var kul att träffa folk och prata och så, men samtidigt så kände jag verkligen att jag inte längtade tillbaka. Det känns som att jag är färdig med just det jobbet. Därför hoppas jag att vi får ett positivt besked från Alingsås. Men nog om det. Nu till en annan sak.

Jag tror att jag lyckades få lite information från chefen om lönerna. Som jag förstod det så är det i stort sett klart, centralt, och så snart våra chefer får information om hur lönerna ska se ut så ska de ha lönesamtal med alla anställda och sen är det klart. Det kan naturligtvis ta en månad till eller två, men det verkar ju i alla fall som att det rör på sig.

Det vore inte en dag för tidigt. Snart är det ju liksom dags för nästa löneförhandling. Det är bara tre månader kvar. Men den lär väl dra ut på tiden, den också.

Hur som helst så hoppas jag att vi får det retroaktiva den här månaden. Det skulle sitta rätt bra med att få några extra tusenlappar så som ekonomin ser ut just nu. Men det är klart, det är nog väldigt sällan extra pengar känns fel. :-)

Det känns som att vi behöver sätta undan en hel del extra till servicekontot den här lönen som kommer. Förra månaden fick vi sätta över en hel del extra för att bara klara räkningarna och så ska det inte behöva vara. Men vi hade ju slarvat lite med insättningarna tidigare, så därför fanns inte den summan som krävdes. Det var väldigt slarvigt av oss. Men nu ska det bli bättring på det. :-)

Vad skönt! Vanja har ju sovit väldigt dåligt det senaste och hon har inte sovit "som hon ska" sen hon fick sin första tand i början på november. Men i natt, då sov hon minsann! Visst, hon somnade sent, precis som hon har gjort det senaste, men hon sov sen hela natten! Hon vaknade vid åttatiden, fick lite mat och så bytte jag blöja, sen somnade hon om och sov ända till halv elva. Nu börjar det likna något, igen. Hoppas att det håller i sig. :)

Om tjugo minuter kommer Tommy hem på lunch. Då måste jag och Vanja vara klara och påklädda, för vi ska följa med honom tillbaka till jobbet. Det är dags för ännu ett besök. Jag vet inte riktigt hur länge vi stannar eller hur vi tar oss hem igen, men det ordnar sig.

Jag ska ha på Vanja hennes tuffa kläder som hon fick i julklapp. Jag måste ta ett foto på henne och lägga upp här så ni får se hur fin hon blev i dem. Badrocken hon fick blev hon jättesöt i, men de här kläderna blir hon tuff i.

Helt rätt, för hon är en liten tuffing. :)

Imorgon ska vi kanske hem till Jeanette och Kalle och hälsa på. Inget är helt bestämt än, utan Jeanette och jag ska höras av idag och se hur det blir. Men det vore trevligt att komma ut lite, som en familj, och hälsa på andra utan den här stressen som brukar bli när vi åker hem till föräldrarna. Då har man alltid tidspress på sig och man vet att man inte kommer kunna hälsa på förrens om X antal veckor/månader och då vill man naturligtvis hälsa på så många som möjligt. Helt orimligt, egentligen, men vad gör man? Folk kommer ju inte till oss och hälsar på, så då blir det vi som får stressa.

Hur som helst. Vi får se hur det blir. Nu är det nog bäst att jag börjar göra i ordning allting som ska med, så jag slipper göra det i sista sekunden. :)

Vilken fantastisk början på det nya året. Man vaknar upp med öm hals, svårt att svälja, täppt i näsan och huvudvärk.

Är det inte underbart, säg?

Som om det inte vore nog så ska Tommy börja jobba igen imorgon. Vore det inte just typiskt om han var tvungen att ringa och sjukanmäla sig det första han gör? Men man kan ju inte styra över såna saker, så blir det så.. ja, då är det väl bara att gilla läget, som det heter.

Vanja har inte heller fått någon bra start på det nya året. Hon vaknade upp nu på förmiddagen och spydde ner sin säng. Stackars liten. :(

Vi får verkligen hoppas att det är tänderna som gör att hon spyr så mycket numera. Vi har ju fått höra att barn kan bli riktigt sjuka när tänderna kommer, så jag håller tummarna för att det är det som spökar.

Nu ska vi försöka göra dagen bättre genom att äta frukost.

Gott nytt år, kära läsare!

Ja, egentligen ska man väl inte sitta vid datorn vid den här tiden utan vara ute och titta på raketer och sånt, men det var så läskigt, så vi hann bara gå kanske 50 meter innan vi beslöt oss för att vända tillbaka och gå in igen. Det kändes inte som att folk här har koll på vad fan de gör när de skjuter upp sina smällare. En dåre på tredje våningen i vårt hus stod och sköt raketer ifrån sin balkong. Jag menar, hallå eller? Hur fan tänker man då? Det kändes rent ut sagt livsfarligt att vara ute, och eftersom vi har en bebis att tänka på så krävdes det inte mycket för att få oss att vända in igen. Men ärligt talat så hade det nog inte spelat nån roll om vi hade haft bebis eller inte. Vi hade nog gått in i alla fall. Det kändes inte särskilt tryggt med folk som sköt raketer åt höger och vänster synbarligen utan någon eftertanke.

Så därför sitter vi istället inne igen. Vi har haft en trevlig kväll med god middag, efterrätt och Champis. Vi har tittat på ståupp-komiker på TVn och haft det väldigt trevligt. Tyvärr missade vi "Grevinnan och betjänten", men det är inget att göra åt.

Trevligt har det varit i alla fall.

Men, det måste erkännas; nu är jag otroligt trött och jag vet inte om vi ska vara uppe så värst mycket längre till. Det får vara hur mycket nyår det vill, är man trött så bör man sova.

Utanför så skjuter folk raketer för fullt. Det smäller bra och visst är det vackert. Men lite otäckt också. Vi gick ut på balkongen en liten sväng, men det tog inte lång tid innan jag skickade in oss igen. Nedanför oss låg nämligen en fyrverkeripjäs och fräste. Antagligen var det väl dåren på tredje våningen som tappat den, jag vet inte. Jag tänkte inte stå kvar och se om den skulle smälla eller ej.

Så istället får man titta på det vackra, men otäcka, genom fönstret. Det duger för övrigt gott åt oss.

Gott nytt år.