Nu börjar det ändå på att sina bland alla saker som ska packas ner. Över 40 kartonger har jag packat ihop, (plus två väskor) och imorgon ska karln iväg och slänga skräp med en arbetskamrat.

"Det tar sig", sa mordbrännar'n.

Så nu är det bara åtta dagar kvar och jag vill inget hellre än att nästa vecka ska gå så fort som bara är möjligt. Jag är otålig, jag vill iväg. Jag har packat och donat i flera veckor nu och då är det väl inte för mycket begärt att det ska vara dags snart, tycker man.

Jag har upptäckt att jag har valt helt rätt, i alla fall. :) Inte nog med att jag fick den bästa pojkvännen, jag fick dessutom den bästa svärmodern på köpet. Hon gör verkligen allt för att underlätta för oss och se till att vi har det så bra som möjligt. Nu senast så har hon köpt flyttstädning åt oss. Vi slipper städa lägenheten. Överhuvudtaget. Städfirman fixar allt. Jag kan säga att det var en stor sten som föll från mitt bröst i och med det. Städningen har inte direkt varit något vi har sett fram emot. Tvärtom, det har orsakat en del ångest här hemma. Nu är det borta och vi kan slappna av igen. Nå, så avslappnad man nu kan vara med en flytt nära förestående. Men i alla fall.

What else is new?

Jo, Vanja kan stå själv. Inte länge, men ändå. Drygt tio sekunder stod hon senast, helt utan stöd. Det dröjer nog inte länge innan hon börjar gå. Gullungen.