Äntligen! Jag kan inte låta bli att skrika ut det. Äntligen! Lönerna är till slut klara och de påstår att vi kommer få det retroaktiva nu i februari. Tjoho! Det var ju inte en dag för tidigt. Vi har ju bara väntat på att lönerna ska bli klara sen i april. Det är ju inte så länge. Bara nästan ett år. Nu får cheferna bråttom med att hinna med alla lönesamtal innan den 25:e, men om de bara prioriterar lönesamtalen så tror jag att de kommer hinna det utan problem. Ett lönesamtal tar ju faktiskt inte så jäkla lång tid. En timme på sin höjd om arbetaren är missnöjd, vill jag påstå. Sen är det dessutom snart dags för nya löner igen. Haha! Men så går det när man är seg på att komma överens. :)

Jag fick dessutom höra att vi inte kommer få allt retroaktivt på en gång, utan 4 av de 5 procenten får vi nu och den sista får vi månaden efter, för företaget har inte råd att betala ut allting på en gång.

Kan man inte kräva att få räntan på pengarna också? =)

I övrigt så kanske det händer något på jobbfronten också. Kanske. I fredags var alla chefer för alla fabriker i koncernen på jobbet och gick runt och tomtade sig, så som chefer har för vana att göra. Chefen för fabriken i Alingsås var också där och gick fram till Tommy och snackade och, vad det låter som, erbjöd honom ett jobb. Det är lite svårt att säga än huruvida han faktiskt erbjöd ett jobb eller inte, men det lät verkligen så på Tommy. Tommy ska ringa den här chefen och snacka lite mer och få reda på detaljer och sånt. Men vi håller tummarna. Man vågar inte riktigt hoppas lika mycket som förra gången eftersom man vet ju hur bra det gick. Men, det är ju värt att kolla upp, liksom. Alingsås-chefen hade tydligen snackat med Tommys chef också om Tommy, och han försäkrar att han bara sa bra saker. Så det är bra. Har vi tur så kanske det äntligen rör på sig snart.

Men man får avvakta och se.

Ikväll skar det i hjärtat igen när jag återigen skulle lägga Vanja efter att ha tröstat henne. Hon klamrade sig fast vid min arm och ville absolut inte släppa. Stackars liten.. Men hon måste ju sova och om jag går runt och bär på henne så kanske hon kan sova.. i fem minuter. Hon måste sova i sängen, hur hjärtknipande det än är.

Men en sak kan jag nöjt konstatera, och det är att Vanja gillar min bakning. :D Häromdagen bakade jag en kladdkaka och en mjuk pepparkaka. Vanja var vansinnigt förtjust i båda två. :D Jag tror att jag får göra nya, för de är redan slut båda två. =)

I övrigt så finns det inte mycket att rapportera härifrån. Men det kommer väl en tid för det också.

Idag kröp Vanja för första gången på "riktigt". Istället för kommandosoldat-stylen så tog hon sig faktiskt upp på alla fyra (på golvet!) och kröp några steg! :D Duktig tjej!

Hon gör så stora framsteg hela tiden. Idag åt hon ris och kyckling till middag. Jag var osäker på om hon skulle kunna äta så stora bitar, men hon tuggade så fint och sköljde ner med vatten, så det var inga problem alls. :)

Det börjar gå bättre att lägga Vanja på nätterna också. Hon skriker fortfarande så fort man försöker lägga ner henne i sängen, men hon tystnar allt tidigare nu. Jag fick frågan från Jeanette, när vi pratade om sömn och jag talade om hur vi gjorde, hur jag klarade av det. Hon klarar inte av att höra sin dotter skrika alls, utan går in innan det ens har gått en minut, enligt henne själv. Tja, vad ska man säga? Det är klart att det skär i hjärtat, men det går bättre för varje gång och nu har skriken förändrats. Nu är det inte längre "jag är rädd, ta upp mig, rädda mig" utan mer "nu blir jag förbannad, ta upp mig, jag vill inte sova". Sådana skrik är ganska lätta att uthärda. Jag har sagt till henne när hon skriker så att "nu är du bara löjlig, gumman" och det kommer jag säga till henne också om hon skulle få för sig att ta till såna slags skrik om några år när vi är i någon affär och hon vill ha godis.

Även om jag inte kan tolka Vanjas skrik som andra påstår att de kan tolka sina barns skrik (jag är hungrig-skrik, jag är blöt i blöjan-skrik, jag är trött-skrik och så vidare) så hör jag ändå skillnad på när hon är rädd och när hon är arg.

Nå, framsteg sker i alla fall med nattningen. Jag önskar bara att vi kunde få bort skrikandet helt och hållet så Vanja kunde tycka att det var något positivt att gå och lägga sig. Men det kommer väl, antagligen.

När det gäller mat så har hon blivit så duktig generellt med att äta och dricka. Hon kan dricka själv ur flaskan nu och det med en hand också. Innan så hade hon svårt för att förstå att man var tvungen att tilta på flaskan för att det skulle komma något ur den, men nu har hon förstått konceptet och hon har inga problem med att själv ta flaskan och dricka när hon känner sig törstig. Om hon ska äta och får bitar som hon själv kan plocka med så är hon hur duktig som helst på att plocka upp maten och föra den till munnen själv. Jag bakade en mjuk pepparkaka igår som Vanja fick äta av och den var verkligen uppskattad. Den hade en perfekt konsistens för henne också. Den var fast, men ändå lätt att plocka isär och inga som helst problem att tugga sönder.

Självklart hamnar mer än hälften av maten hon äter själv på golvet, men det får man ju räkna med. Hon måste få tillfälle att öva och lära sig. Vad gör väl ett smutsigt golv i jämförelse med det?