Igår var tanten från hyresvärden här och besiktade lägenheten. Det gick väl ganska bra om man ser på resultatet, men jag är ändå glad över att det är sista gången jag behöver se den tanten. Inte nog med att hon är ganska överlägsen till sättet överlag, men hon kommer också med snorkiga kommentarer som jag inte är helt säker på att hon förstår själv. Att hon är snorkig, alltså. Men än värre är ju att hon är så ¤%&(#¤#%¤"!!"&#¤(/% lik Samuels mamma. Det är rent skrämmande! Man undrar om de är släkt.. Inte för att jag tänker fråga.

Hur som helst så kom hon hit vid tio-tiden igår. Jag satt som bäst då och försökte få i Vanja lite frukost, men jag kände att det var bättre att avbryta det för ett tag och gå runt med tanten under hennes inspektion. Eftersom vi för det första fortfarande bor kvar och för det andra har fått flyttstädning så var det naturligtvis inte städat när hon kom. (Ja, det såg väl inte förjävligt ut som det hade kunnat gjort, men nog låg det dammtussar här och var.) Jag sa till henne direkt att vi inte har städat (så hon inte trodde att vi har försökt städa och det ändå ligger dammtussar på golvet) och genast fick jag till svar "jag ser det" med en otroligt snorkig röst. Huh. Säger man så, tänkte jag, men jag svarade inte. Det kändes inte lönt.

Hur som helst så gick hon igenom lägenheten, tittandes på sina papper hela tiden. Hon är ökänd för att vara hur noga som helst, men jag tyckte då att det var snarare tvärtom. Hon tittade ju ingenting! Hon tittade mer i sina papper än på lägenheten, tyckte jag. Hon hade sina anteckningar från förra inspektionen och gjorde kommentarer som "på vägg 1 i rum 2 ska det vara en liten skada på tapeten" och sen kontrollerade hon det. Öh.. Vad då, var hon orolig för att vi skulle ha åtgärdat felen eller? Hon tittade inte efter om det hade blivit något nytt, utan bara kontrollerade att de gamla skadorna fanns kvar.

Hmpf. Nåja, vi fick godkänt på besiktningen i alla fall och det är skönt. Nu ska vi bara bli av med lägenheten också, men det löser sig nog..

Det är bara två dagar kvar till flytt nu. Det börjar märkas på hur många lådor vi har fått ihop. :) Jag är inne på låda nummer 47 och har packat 4, nästan 5 väskor samt en påse. Det är så att man börjar undra hur mycket mer det kan bli. Jag oroar mig lite grann för att kartongerna och väskorna inte ska räcka, men samtidigt så är det ju inte så värst mycket mer att packa ner. Fast det är klart.. det är alltid mer än vad man tror. Vi får se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...