FY! Usch! Blä!

Var kom det här vädret ifrån, egentligen? Igår var det ju så fint vårväder, 4-6 plusgrader, strålande sol, klarblå himmel (periodvis), fåglarna kvittrade och allt var hur fint som helst. Krokusen blommade, tulpanerna var på väg upp och här och där såg man några tussilago titta fram. Men idag.. idag vräker snön ner. Det är svinkallt, (antagligen för att det blåser så mycket för jag tror inte det är många minusgrader) och allmänt jobbigt väder. Alla blommor lär ju dö. Tacksamt.

Varför just idag?? Varför kunde inte det här vädret vänta tills imorgon, om det nu var så nödvändigt att dyka upp överhuvudtaget? Just idag var jag ju TVUNGEN att gå ut. Jag hade tid hos läkaren 8.40 och det kan man ju inte bara skippa för att det är dåligt väder ute. Nå, nu i efterhand så känner jag i och för sig att det hade varit bättre om jag inte hade gått dit. Först tog jag bussen till ICA (hållplatsen närmast vårdcentralen). Det kostade 25 kronor. Vägen till busshållsplatsen här ute var för övrigt inte att leka med. Kramsnö. Blöt, äcklig kramsnö. En barnvagn som inte är gjord för att köras i snö.

Does anyone see what I'm getting at?

Korrekt. Blöt, äcklig snö fastnar på hjulen, som i sin tur beter sig som en snöboll, det vill säga bara växer ju längre man kör vagnen, och till slut låser hjulen helt och hållet. Enda sättet att undslippa det var att köra på vägen där det var snarare slask än snö, men det medförde istället att mina skor blev helt genomblöta.

Härligt. Underbart. Verkligen mysigt.

Not.

Nåväl. Jag gick till busshållsplatsen, tog bussen till ICA och började traska mot vårdcentralen. Även om den hållplatsen var närmast vårdcentralen så var den på inget sätt nära. Jag var något lättad när jag äntligen kom fram.

När jag anmälde mig i receptionen så påstod de först att jag inte hade någon tid. Jag stod inte uppskriven. De föreslog att jag kanske hade gått till fel vårdcentral, men jag stod på mig. Jag visste att det var den vårdcentralen och jag visste att det var idag och vid den tiden. Efter många om och men så hittade de mig uppskriven (tydligen på något ställe där de inte tittar särskilt ofta och de var mycket upprörda över att någon hade skrivit upp mig där) och jag fick betala (120 kronor!) och gå till väntrummet. Jag var, som alltid, i mycket god tid och fick vänta en halvtimme på att få komma in till läkaren.

Som vanligt så charmade Vanja alla i väntrummet och de flesta gjorde något för att pocka på hennes uppmärksamhet.

Hur som helst så fick jag komma in till läkaren och det kändes helt värdelöst. Han kunde inte hitta något fel på mig. Ingen förklaring till varför jag har ont i min vänsterhand vid belastning och mina revben har återgått till nästan normal storlek så där hade han heller inget att anmärka på. Han gav mig bara rådet att ta det lugnt med handen. That's it.

Kul. 145 kronor för ett intetsägande svar.

Därutöver så gick jag hem från vårdcentralen. Jag hade ingen aning om när bussarna gick så det kändes värdelöst att gå tillbaka till busshållsplatsen (som låg åt "fel" håll för mig) och vänta i okänt antal minuter/timmar. Därför stretade jag på, med riktning hemåt.

Nu ångrar jag att jag gjorde det. Det var kallt. Det blåste. Det snöade massvis. Jag blev kall. Vanja blev kall. Blöta blev vi båda två. Vanja blev ledsen och började gråta när vi var ungefär halvvägs. Eftersom det snöade så mycket och var så kallt,  så kunde jag inte direkt plocka upp henne. Jag försökte förklara för henne att vi var på väg hem och jag gick så fort jag kunde och när vi kom hem så skulle hon få äta lite och ta av sig sina blöta kläder och bli varm igen. Inte tror jag att hon förstod vad jag sa, men det kändes bättre för mig att jag i alla fall försökte förklara för henne. Jag tog av mig mina ytterkläder och lade dem över henne för att skydda henne från blåsten och snön som blåste rakt in i vagnen. När vi äntligen kom hem var vi stelfrusna båda två och jag blir inte förvånad om vi skulle bli sjuka båda två också.

Jäkla väder.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...