Attans att jag inte hann fram till telefonen! Jag hann precis lyfta på luren och säga "hallå", enbart för att höra ett "tuuuuuut". Vederbörande hade redan lagt på. Jag kollade nummerpresentatören, såklart, och det såg ut som ett vanligt telefonförsäljarnummer. 0171157000. Nå, för att vara på den säkra sidan så kollade jag upp numret på eniro. I vanliga fall brukar man inte få något svar där om det är en telefonförsäljare, men idag fick jag upp en träff.

Gosse, snacka om att bli förvånad!

Försvarsmakten i Enköping!!

Vad i hela friden ringer de oss för?? Jag kunde inte låta bli, utan jag ringde Tommy direkt och talade om att Försvarsmakten i Enköping hade ringt. Han tyckte att jag skulle ringa upp och fråga, själv var jag mer tveksam. Jag menar.. ringa till militären? Nåväl, jag gick med på att ringa och vi lade på. Jag ringde direkt upp numret och kom naturligtvis till en växel. Tjejen i växeln kunde inte säga mig vem det var som hade ringt eller varför. Så nu kommer jag antagligen aldrig få reda på vem det var. Med största sannolikhet så var det en felringning, men jag önskar ändå att jag hade hunnit fram. Det hade kunnat bli ett intressant samtal.

Ja, nu börjar det lida mot sitt slut. Nu har vi avverkat sista lördagen här och snart sista söndagen och därmed sista helgen här. Imorgon är det sista måndagen och så kommer det fortsätta. Varje dag är "sista" någonting och jag som har ett sånt behov av att räkna ner till precis allting, har nu fullt upp med att räkna ner till en massa saker.

I fredags var sista gången vi satt i soffan. Igår kastades den och det är helt otroligt vilken skillnad det blev här hemma. Gud, vad allting blev tråkigt på en gång när man inte längre har en soffa att sitta i. Vi har dystert konstaterat att den här sista veckan kommer bli den tråkigaste veckan någonsin. Men som tur är så är det ju i alla fall bara en vecka. På lördag, när vi kommer fram till Alingsås, då kommer vi för första gången få sitta i vår nya soffa och det ska bli spännande. Den kommer redan att finnas på plats när vi kommer fram eftersom Tommys föräldrar ska hämta den åt oss.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med mina revben än. Jag funderar fortfarande på huruvida jag borde gå och kolla upp dem hos en läkare eller inte. När man knackar på dem så märker man återigen att det är skillnad på höger och vänster. De högra är "som de ska" och ljudet man får när man knackar på dem är dovt, kompakt. De vänstra däremot.. de ger ifrån sig ett ihåligt ljud, som om det vore ett tomrum innanför dem. Mycket märkligt. Jag borde nog ringa vårdcentralen imorgon och kolla upp det, egentligen. Då skulle jag även kunna kolla upp min vänsterhand som jag har haft lite problem med på sista tiden. Handen värker ofta när jag belastar den och känns allmänt svag och ibland öm. Antagligen är det inget som läkare gör något åt, men det vore nog det bästa att i alla fall kolla upp det.

Vanjas prickar i ansiktet är fortfarande kvar. Det har snart gått två veckor sen hon fick dem och inget jag gör verkar påverka dem. Däremot så ändrar de sig lite grann beroende på vilken tid på dagen det är. Ibland bleknar de och ser ut som att de ska försvinna, bara för att återkomma som stora, röda blemmor någon timma senare. Det blir värre när hon gnuggar sig i ansiktet när hon är trött, men jag har inte lyckats lista ut vad det är som gör det bättre.

*suck* Jaja, hon verkar ju inte lida av dem i alla fall. Men jag borde antagligen köpa någon mjukgörande salva för bebisar eftersom åtminstone hennes haka blir ganska torr. Men om det beror på prickarna eller på att hon dreglar så mycket ibland, det låter jag vara osagt.

 I övrigt så finns det inte så mycket mer att berätta just nu. Vi har inte packat något mer  under helgen, men det är bäst att jag fortsätter med det imorgon. Vi måste bestämma oss för vad vi ska ta med i vår egen bil och vad som ska in i lastbilen. Saker som är "bra att ha" när man kommer fram, måste naturligtvis in i vår bil. Frågan är bara hur man sorterar bort allt annat som kan tyckas vara "bra att ha". :)

Idag fyller min älskade sambo år.

Grattis på födelsedagen, Tommy!

Jag älskar dig så otroligt mycket och jag är så glad över att jag har fått förmånen att dela mitt liv med dig. Du betyder mer för mig än vad ord kan beskriva.

Din för evigt.