Kissen är sjuk.

I två veckors tid har hon varit hängig och inte velat äta. Idag var vi hos veterinären med henne. Jag har misstänkt att hon är förstoppad, men vi ville inte köpa laxermedel utan att en veterinär fått titta på henne först, och tur var väl det.

Vi fick en tid till veterinären nu ikväll och under eftermiddagen hade vi noterat ytterligare en underlig sak med Kissen. Hennes tandkött var alldeles gult och läskigt. När vi kom till veterinären så fick vi upprepa allting som vi redan hade sagt i telefon.

• Kissen äter inte, och har inte gjort så på två veckor.
• Inte ens när vi lockar med hennes favoritmat, såsom rå fisk och rått kött, vill hon äta.
• När vi gör rent hennes låda så finns där inget bajs, bara gult klet.
• Hon är inte gammal, bara fem år.
• Hennes tandkött är gult.

Veterinären kollade direkt på hennes tandkött och även hennes ögon, som också var gula. Sen behövde han inte titta mer.

Kissens lever är skadad. Hepatit. Det finns inget man kan göra åt det. Inga mediciner, ingenting. Det kan gå över av sig självt, det är sånt man inte vet. Det är bara att vänta och se. Det enda vi kan göra är att försöka få i henne näring, vad som helst. Vi fick en liten spruta för att få in vätska i hennes mun. Om vi vill kan vi lägga in henne på sjukhus där hon får ligga med dropp, men det är inte säkert att det hjälper. Dessutom kommer hon få ligga i en bur då hela tiden och det hjälper knappast på hennes kämpavilja.

Risken är dock stor att vi måste fatta beslut om att avliva Kissen. Men så länge det finns en chans att hon kan överleva, så ska hon få den chansen. Jag hoppas att hon orkar kämpa så länge att vi får se om hennes kropp klarar av att hela den här skadan. Det värsta är att det inte finns något vi hade kunnat göra för att förhindra det, och inget vi kan göra för att göra det bra igen.

Man känner sig ganska så hjälplös.