Det har varit en massa tjafs på forumet det senaste om jämställdhet och föräldrapenning. Många tycks anse att om man inte delar lika på föräldrapenningen så bidrar man till skillnaderna mellan könen. Någon skrev något i stil med att "om jag är beredd på att min son ska tjäna mer än min dotter för samma jobb, då ska jag ta hela föräldraledigheten själv, annars måste jag inse att vi ska dela för att förbättra saker". Inte ett exakt citat, men något åt det hållet var det i alla fall. Flera andra argumenterade att mannen inte kunde vara hemma för att de förlorade såååå mycket pengar om han skulle vara hemma istället.

Alltså. Jag är för jämställdhet. Absolut. Inget snack om saken. Men. Även om jag tycker att pappor också ska vara hemma med sina barn, så ser jag ingen anledning till att tvinga fram en delad föräldrapenning, vilket en hel del tycktes anse vara en bra idé. För vissa så kanske det inte funkar att dela rakt av. Vi hade tänkt dela lika, men i och med att vi flyttade och Tommy började på ett nytt ställe (samma företag, visserligen, men ändå en ny fabrik) så blev det så att jag är hemma hela tiden. Jag har inget problem med det. Jag gillar att vara hemma med bebis.

Men snacket om att folk inte skulle ha råd att dela, det köper jag inte. Skulle det nu vara så att de förlorar mer pengar i månaden än vad de klarar av i räkningsväg, då får man väl dra in på något. Men å andra sidan (för det verkar ju bara vara de välbetalda som har de här problemen) så borde de ju ha så mycket pengar över i vanliga fall att de kan täcka upp för det bortfallet. Eller är problemet att de inte kan spara undan 10 000 i månaden längre? Det är i så fall inte ett problem. Det är bara löjligt.

Någon var för övrigt otroligt upprörd över att taket för föräldrapenning var på 34 000, eller nåt sånt. För det är ju såååå många som tjänar mycket mer än så och de förlorar ju otroligt mycket! Hm. Nog för att folk som tjänar mycket mer än 34 000 kanske förlorar mycket, det vet jag faktiskt inget om, men hur många kan det vara? Det är ju typ bara chefer som har såna löner, och chefer är ju knappast i majoritet bland de anställda.

Nå, i och för sig verkar det som att alla chefer och övriga högavlönade har samlats på just det forumet. Nästan alla verkar tjäna 40-50 000 per person i deras hushåll. Märkligt, men sant. (Att de påstår det, alltså. Om det är sant att de verkligen tjänar så mycket, det kan jag ju inte kontrollera.)

Hur som helst. Tillbaka till jämställdhet. Jag vet inte om jag tycker att delad föräldrapenning är lika med jämställdhet. Visst är det kanske ett bra tecken på det, men det kan lika gärna vara ett tecken på att folk vill vara politiskt korrekta och det är en rysligt dålig anledning till att göra saker. Det viktigaste måste ju ändå vara att föräldrarna, båda två, är där för barnet. Att båda två intresserar sig för vad barnet gör, lär det saker, leker med det och allt sånt. Vem som plockar ut mest föräldradagar, det är väl ändå lite väl.. småaktigt att dividera om, eller försöka bestämma om på riksdagsnivå? En lösning kanske inte passar alla, och då är det ju bra att det finns olika sätt att lösa saker på.

Hm.. nå, det kanske inte handlade så mycket om jämställdhet det här, utan mer om föräldradagarna, men äsch.

Imorgon fyller Vanja år. Det är sjukt konstigt att tänka på, att vid den här tiden förra året, då var vi på sjukhuset. Vi hade ännu inte fått besked om huruvida vi skulle få stanna kvar eller om de skulle skicka hem oss. Men vi skulle få stanna. Klockan 07.43 så föddes Vanja. Det var en söndag, men inte vilken söndag som helst.

Det var söndagen som blev min dotters födelsedag.

Det var Mors dag.