Det har varit en lång dag. Inte dålig, absolut inte, tvärtom, men väldigt lång och jag är helt utmattad. Dottern somnade kvart i sju, också hon helt slut. Nu är det sängdags för mig.

Looks like we made it
Look how far we've come my baby
We mighta took the long way
We knew we'd get there someday 

They said, "I bet they'll never make it"
But just look at us holding on
We're still together still going strong

You're still the one I run to
The one that I belong to
You're the one I want for life 
You're still the one that I love
The only one I dream of
You're still the one I kiss good night

Ain't nothin' better
We beat the odds together
I'm glad we didn't listen
Look at what we would be missin'

I'm so glad we made it
Look how far we've come my baby

Läste på Aftonbladet ( http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2444787.ab )att det har gjorts en undersökning som visar att gifta utan barn är lyckligare än gifta med barn. Artikeln är inte lång och visar inte heller på vilka grunder man har dragit de här slutsatserna, men det kan göra detsamma.

Frågan jag ställer mig är; hur mäter man lycka? Vad avgör vem som är lyckligast?

-Är lycka helt enkelt ett liv utan måsten, krav och konflikter? Pja, då kan nog undersökningen stämma. Ett liv utan barn är nog garanterat enklare, men är enkelhet lika med lycka?

-Eller är det absolut frihet som är lycka? Är lycka lika med att kunna gå ut på krogen mitt i veckan, eller spontanresa till Medelhavet för att slappa och festa? I så fall är det ju inte bara barn som står i vägen för lycka, utan även arbete.

Men vi tar och läser lite i artikeln och ser vad den gode professorn egentligen säger.

"Siffrorna visar att gifta på nästan alla sätt är lyckligare än ogifta, oavsett om dessa är singlar, skilda eller sambos. Gifta lever längre, tjänar bättre och har mer sex. Barn verkar öka lyckan medan du väntar dem, men så fort de föds börjar problemen, säger Daniel Gilbert i Daily Mail."

Hmm.. Det verkar som att lycka betyder mycket pengar och mycket sex för professor Daniel Gilbert. Nå, herr Gilbert, har du någonsin hört uttrycket "pengar gör inte lyckan"? Visst, brist på pengar kan naturligtvis leda till bråk, depressioner, ångest och mycket annat, men barn betyder inte "brist på pengar". För en ensamstående kan det självklart vara väldigt tufft att få pengarna att räcka till, men nu pratade vi ju om gifta med barn, alltså två personer. Om två personer med inkomster har ont om pengar så beror det antagligen mer på dåligt ekonomiskt sinne än huruvida de har barn eller inte.

För övrigt så betyder inte "goda inkomster" "god ekonomi" heller. För det första så är "god ekonomi" ett väldigt flytande begrepp. Det som är "god ekonomi" för en familj är katastrof för en annan. För det andra så kan folk som tjänar hur mycket som helst ha den sämsta ekonomin i världen, helt enkelt för att de är dumma i huvudet. Ta en titt på "Lyxfällan", så förstår ni vad jag menar.

Vi har oftast god ekonomi här hemma, även om vi inte tjänar särskilt mycket. Just nu så är den väl lite si och så i och med flytten och servicen på bilen som kostade lite mer än vad våra plånböcker gillade, men jag räknar med att efter sommaren så kommer vi ha god ekonomi igen. Detta trots att vi har barn. Märkligt, inte sant, herr professor?

Hihi, idag gick jag och Vanja till ICA, igen, mest för att posta ett brev, men det blev lite handlande av också. Väl i butiken så kände jag ett gottesug och jag funderade på vad man kunde köpa för gott. Det finns ju hur mycket som helst att välja på, men mycket känns så oekonomiskt att köpa, hur gott det än är.

Men till slut blev det chokladpudding som valet föll på. Mums! Det var dels längesen och dels är det ganska ekonomiskt eftersom det är i pulverform som man får blanda till själv, så det räcker ju huuur länge som helst. :D Jag gjorde två portioner efter middagen och ställde in i kylskåpet. Den ena delade jag och Vanja på och oj, vad gott hon tyckte att det var! :D Den andra är till Tommy, om han vill ha. :)

Idag läste jag på forumet, som vanligt, och snubblade över en konstig tråd. Trådskaparens sambo ville tydligen att hon skulle tacka NEJ till a-kassa och söka alla jobb som fanns lediga. Okej, söka jobb kan jag förstå, till viss mån, men varför tacka nej till pengar man har rätt till? Väldigt märkligt. Ännu märkligare i mina ögon är att många (många och många.. en del) som svarade i tråden tyckte att det var helt rätt av sambon att resonera så. Man skulle INTE ta emot a-kassa om man inte var absolut tvungen.

Jag bara undrar... varför?

Är det på något sätt skämmigt att ta emot a-kassa? Man skulle kunna tro att det rörde sig som socialbidrag, (som jag i och för sig inte tycker är skämmigt, men många andra gör det), men icke. Det rör sig om en försäkring som man betalar in till varje månad.

Märkligt, märkligt.

Nej, nu hoppar vi till ett annat ämne. Jag är hoppig idag. :)

Min kompis Anna ska resa till Latinamerika på torsdag. Latinamerika! Hon ska vara där i sju månader och komma hem lagom till jul, typ. Hon är cool, Anna. Hon har pluggat i Spanien och nu ska hon jobba i Latinamerika. Vad blir det härnäst, liksom? Voluntärarbete i Afrika eller backpacking i Asien? :) Vem vet? Allt är möjligt. Hur som helst så frågade hon om jag kunde komma till Mariestad på onsdag, för hon och Yenny ska träffas då en sista gång innan hon åker. Jag ringde Tommy och frågade om han trodde att vi hade råd, och det lät som det. Fint! Jag vill hemskt gärna träffa Anna också innan hon åker. Man träffas alltför sällan som det är, och med ett helt världshav mellan oss lär det inte bli några täta visiter direkt förrens hon kommer hem igen.

Det vore kul att veta vilka det är som läser min blogg. Enligt rapporterna jag får en gång i månaden är det nästan 20 personer som läser den om dagen. 20!! Vilka är ni alla egentligen? :) Känner jag ens så många? :D

Oj, oj, oj, vilken värme det är! Nu har det varit sommarvärme i en vecka, ungefär. Strålande solsken, klarblå himmel, varmt väder, alla träd är gröna, blommorna slår ut i rabatterna, fåglarna sjunger redan klockan fyra på morgonen och ibland tror jag att jag har missat maj och juni och hoppat direkt till juli. Vädret lurar mig att tro det ibland. :)

Idag har jag och Vanja varit ute heeeeela förmiddagen. Nio, halv tio gick vi ut i solskenet. Jag tog med en filt, Vanjas docka och hennes prasselbok och gick ut och satte oss på gräsmattan. En granne var också därute tillsammans med en bekant (tror jag), så vi satt och pratade och Vanja charmade förstås alla som vanligt. Men när klockan närmade sig elva, halv tolv, då tyckte vi alla att det var för varmt, så alla packade ihop sina grejer, även jag. Men istället för att gå in och ta det lite lugnt så satte jag ner Vanja i vagnen, letade upp plånbok och nycklar och traskade iväg till ICA. Som vanligt så tar saker slut alldeles för fort hemma hos oss.

Men på ICA inträffade något märkligt. När jag stod i kassan och betalade för mina varor, då frågar tjejen i kassan om det inte var jag som hade varit inne och frågat om jobb. Väldigt förvånad (i mitt stilla sinne tänkte jag "hur fan kan hon komma ihåg det?") så svarade jag att jo, det var jag. Då säger hon att "ja, men då ska du prata med tjejen där borta, det är hon som har hand om personalen."

Naturligtvis traskade jag bort till tjejen hon hade pekat på och sa att jag sökte extrajobb. Hon sa att visserligen har de ganska fullt just nu, men jag kunde lämna in en ansökan. Eftersom jag inte har någon skrivare hemma så frågade jag om de hade någon mailadress jag kunde skicka till, för det känns ju ganska oseriöst att lämna in en handskriven ansökan, och visst hade de det!

Så nu är det bara att knåpa ihop en snygg ansökan och maila in! Kanske inte var så hopplöst att få ett extrajobb ändå? Det är ju helt klart värt ett försök i alla fall!

Nu är det så där varmt igen. Det är säkert 20-25 grader ute och i morses var det så kvavt att jag trodde att det skulle bli åska. Men än så länge har åskan lyst med sin frånvaro.

Jag och Vanja var på Öppna förskolan idag igen. Det verkar bli rutin på att vi går dit på tisdagar. Inte mig emot, det är bara bra med lite inrutade utflykter. Har man bestämt sig för att gå dit på tisdagar, då vet man ju också att man får sig en promenad minst en gång i veckan på nästan en timme. Ja, sen får man ju ännu längre promenader lite nu och då när man måste gå och handla, men ändå. Det är ändå skönt att komma ut och nu luktar det ju så underbart ute! Det märks verkligen att sommaren är på intågande.

Något annat som är på ingång, det är Vanjas födelsedag. Det är nog bäst att börja planera för den redan nu, för det är inte så fruktansvärt lång tid kvar nu. Frågan är om man ska försöka samla alla på en och samma dag, eller om man ska sprida ut det lite. Jag tror att det kommer bli tufft för oss om alla kommer samtidigt. Dels så har man ju begränsat med plats när man bor i en lägenhet och dels så kan det bli ganska högljutt och stökigt om alla ska vara här samtidigt. Det kan bli påfrestande. Men då är frågan om vem som ska komma när. Det är nog bäst att jag ringer runt lite och försöker organisera.

Ytterligare ett hinder är ju det här urfåniga problemet med att alla inte umgås med alla. Det får man försöka planera in också, så de som inte pratar med varandra inte kommer på samma dag. *suck!* Jag skulle verkligen önska att folk kunde ta sitt förnuft till fånga och bli sams. Man behöver inte vara bästa vänner, men åtminstone så att de kan vara i samma rum och vara hövliga mot varandra.

Men det är väl för mycket begärt, antar jag.

Ett som är säkert, det är i alla fall att vi inte kommer bjuda på middag åt folk. Kakor och tårta får vara fullt tillräckligt. Annars kommer jag inte få göra annat än stå i köket, och hur kul är det?

Nå, jag ska försöka passa på att spela lite nu medans Vanja sover. Men med min vanliga otur så lär hon väl vakna i samma stund som jag sätter mig i soffan. Gullungen. :)