Vi åkte till IKEA idag för att införskaffa en hel del saker. Förväntningarna man har på IKEA är ändå ganska höga. Man förväntar sig att man ska hitta verkligen allt man vill ha och lite till. Utöver det ska saker och ting dessutom vara billiga. Nu har vi, återigen, konstaterat att det inte är så. Det kanske var så en gång i tiden, men inte nu längre. Till en början med så hittade vi knappt något vi ville ha. Av det vi hittade så var utbudet ganska begränsat. Det mesta ser likadant ut numera. Undrar varför det blir så, förresten? Det gäller ju allting; kläder, möbler, inredning, allt. Allting är bara variationer på samma modell.

Hur som helst, vi var bland annat på jakt efter tavlor. Vi har inga tavlor uppe eftersom de tavlor vi har är ganska gamla och slitna och inget vi vill sätta upp igen. Tavlor fanns på IKEA. De fanns dessutom i olika storlekar och med olika motiv. Så långt, allt väl. Jag såg till och med flera tavlor som jag tyckte var skitsnygga och som jag gärna hade satt upp hemma. Men då kommer ju nästa problem.

Kostnaden.

Jag är inte beredd att betala 700 spänn för en tavla. Då ska det banne mig vara någon känd konstnär som har målat tavlan om den ska kosta så mycket. Men så är det ju naturligtvis inte. Det är serieproducerade saker som de säljer till det priset.

Tack, men nej tack, säger vi då.

Vill man å andra sidan köpa enbart en ram för att sätta in foton, då kostar det visserligen inte 700 kronor, men väl över hundralappen för en vanlig, enkel ram utan extraordinära krusiduller.

Mycket märkligt.

Vi hade en lista på saker att köpa, saker vi var säkra på att vi skulle hitta på IKEA. Vi åkte därifrån med inte ens hälften av sakerna på listan. Det enda vi köpte var en köksklocka, batterier till den och två hyllor till mina böcker. Det var allt.

Att säga att vi var besvikna på besöket, det vore en underdrift.

Jag tror att vi kommer göra egna tavlor så småningom. Inte en chans att jag lägger ut tusenlappar på att få upp lite tavlor här hemma, liksom.

Jag har tänkt lite grann på det här med budgetalternativ. IKEA var ju ett sådant förr. Då handlade bara studenter som inte hade några pengar möbler på IKEA. Det var nästan skämmigt att ha köpt något där, om man inte var student, vill säga. Numera är det nästan lyx att ha råd att köpa saker på IKEA. Samma sak har hänt med mycket annat. Volvo är ett tokbra exempel. Förr köpte man Volvo om man var en barnfamilj i medelklassen. Det var en familjebil, helt enkelt. Numera är det knappast någon vanlig barnfamilj som har råd att köpa Volvo. Nå, det beror förstås på vad man klassar som "vanlig", men i min värld så har vanliga familjer inte råd.

Nåväl, det var ett sidospår. Vi får väl se om vi hittar resterande saker på listan någon annanstans.