Thorn without a rose

Alla inlägg den 22 september 2008

Av rikku - 22 september 2008 13:00

Missförstå mig inte nu. Helgen har varit underbar. Men jobbig. Det kan faktiskt vara både ock på samma gång.


Till en början med så har jag inte sovit en hel natt (eller ens en halv) på snart en vecka. Bara det gör ju att det mesta blir jobbigt. Varför jag inte sover, det är svårt att svara på. Vissa nätter har Vanja vaknat, andra inte. Vissa nätter har bebisen sparkat jättemycket, andra lite mindre. De flesta nätter drömmer jag, det vill säga, de få korta stunder som jag sover. Jag drömmer konstigt, jag drömmer underligt och jag drömmer livligt. Det är kul att drömma, men det verkar som att man inte blir lika utvilad när man drömmer mycket som när man inte drömmer alls och det är också jobbigt. När jag sover så lite som jag för tillfället gör, då vill man ju att den sömn man får ska vara effektiv och bli så utvilad som möjligt av de korta sömnpass man blir tilldelad.


Sen är det ju det här med att gå upp på morgonen...


Vanja har fått för sig att man ska gå upp klockan åtta på morgonen, något som jag är mindre förtjust i, särskilt när jag inte har sovit. Egentligen vill hon nog gå upp redan klockan sju, men vid den tiden så lägger jag henne igen och hoppas på det bästa. Det går sådär, kan jag ju säga.. Oftast verkar hon inte somna om, utan ligger istället och leker i sängen tills hon tröttnar, vid åttatiden. Då ska hon upp. Då är det bara att hasa sig upp och leka zombie i några timmar, tills man har piggnat till.


Nåväl, åter till helgen. I lördags var vi hemma hos syster-yster och firade varandra. Jag fyllde ju år i tisdags och syster-yster i fredags, så då passade det ju bra att fira oss båda samtidigt. Hem till syrran kom också pappa, farmor, farfar och storebror. Syrrans pojkvän var också där. Vi var där i nästan sex timmar och även om vi hade det jättetrevligt (för det hade vi) så kom det ett jobbigt moment i och med att vi var där så länge.


Vanja sov inte middag.


Det är problemet med att åka bort. Vanja har fått jättesvårt att sova borta, vilket resulterar i att hon inte sover alls om det gäller kortare sovstunder, som middag. När hon var liten så gick det ju bra. Då sov hon överallt, var som helst, när som helst. Men nu är hon ju mycket mer medveten och vet att det inte är där hon brukar sova.


I och med att hon inte sov så blev hon övertrött. När vi väl kom hem igen så var det nästan hopplöst att få henne att somna. Jag tror inte hon somnade förrens halv tio eller så. Över nio var klockan i alla fall. I vanliga fall så sover hon vid sju-halv åtta. Så det var lite jobbigt.


I övrigt så var det väldigt trevligt. Jag pratade bland annat lite hus med brorsan och farmor och farfar. Det är lite komiskt hur olika man ser på saker och ting. Jag, exempelvis, tycker inte att 1.5 miljoner för ett hus är så fasansfullt mycket. Jag ser det som normalpris, särskilt i de här trakterna. Det är svårt att hitta ett hus för under en miljon, i alla fall med de preferenser vi har. Att köpa ett hus för 700 000 och sen få renovera det för en halv miljon och därefter bygga ut det för ytterligare en miljon, det är ju helt vansinne i mitt tycke. Jag vill ha ett hus som är lagom stort från början och som man inte behöver renovera det första man gör.


Men både farmor, farfar och brorsan blev helt chockade över den prisklassen på hus. Farmor och farfars reaktion kan jag förstå till viss del. De köpte ändå sitt hus på 60-talet för 58 000, så de har ju det priset som referens. Men samtidigt så har ju värdet på pengar förändrats från den tiden. 58 000 var antagligen ganska mycket pengar på den tiden. Idag får man inte mycket för den summan, i alla fall inte om man pratar större inköp. Ett hus får man garanterat inte för den summan, såtillvida man inte köper ett riktigt ruckel mitt ute i skogen, långt borta i ingenstans.


Men brorsans reaktion blev jag lite förvånad över. Han ansåg att 700 000 var vad man max borde lägga på ett hus, helst mindre. Det får man inte något stort hus för, i alla fall inte här. Men det är klart, han har väl tänkt köpa hus i Töreboda så småningom och där kostar ju husen inte mycket.


Tillgång och efterfrågan, särskilt efterfrågan, styr priser ganska mycket, och det gäller definitivt när man pratar om hus.


Nåja. Det är klart att jag skulle vara glad också om jag bara behöver betala en halv miljon för ett hus här, men jag är realistisk nog att inse att det antagligen inte lär hända. Visserligen kan det hända att priserna hinner sjunka en del innan vi köper hus (det ligger ju ändå några år fram i tiden) men mycket tror jag inte att de sjunker. Då är det viktigare, tycker jag, att räntorna sjunker. Det är ju de som påverkar mest. Lyckas man få ett lån med låg ränta som man låser på lång tid, då sparar man en hel del pengar.


Men det där ligger som sagt långt fram i tiden.


Igår var Tommys familj här och grattade mig. Det var jättetrevligt. Tommys lillebror hade med sig sin flickvän, så henne fick man också träffa för första gången. Hon var trevlig, men jag hade lite svårt att komma på vad jag skulle prata om med henne. Men så är det med typ alla tonåringar. Jag vet inte vad man ska prata med dem om.


Tommys mamma hade gjort kladdkaka och tog med sig. Supergott! Hon gör nog den bästa kladdkakan någonsin. Den är extra kladdig och extra god. Farligt god, till och med. Det är svårt att sluta äta, fastän man är så mätt att man nästan kräks.


Jag fick presenter också. En glasskål, (jättefin!) fylld med godis. Haha, jag undrar hur de kan ha fått för sig att jag gillar godis. ;) Jag som aldrig äter godis.. eller? ;) Sen fick jag också presentkort. Toppen! De gäller i typ hela Frölunda Torg (några butiker undantagna) så jag kan köpa vad som helst i vilken butik jag vill. Vilken lyx!


Men även gårdagen var jobbig, på sitt sätt. Tommys andre bror var också här med familj. Sonen, Wille, är tre år och han är både högt och lågt. Han och Vanja lekte hur mycket som helst och de var hur högljudda som helst. Om Vanja vrålade till (inte för att hon var arg eller ledsen, utan bara för att hon ville höras) så gjorde Wille likadant, vilket ledde till att Vanja gjorde ännu mer vilket ledde till att Wille gjorde ännu mer... vilket ledde till att jag fick ont i öronen och huvudet och antagligen var det inte bara jag.


Naturligtvis skulle barnen leka med samma saker också. Det ledde såklart till en del bråk om leksakerna. Jag försökte medla och säga till Vanja att inte ta leksakerna från Wille som han lekte med och Piia (Willes mamma) gjorde likadant. Men det är inte lätt att förklara för en ettåring och en treåring att man kan samsas om leksakerna.


Det var rätt skönt när folk åkte hem på kvällen, faktiskt. Tyst och lugnt blev det. Självklart hade jag inte velat ha det på något annat sätt. Jag gillar väldigt mycket när folk kommer hit och när vi hälsar på folk, men det är skönt sen när man blir ensamma igen.


Den här dagen började för övrigt inget bra. Jag sov inte särskilt bra i natt heller och drömde, som vanligt, mycket konstigt. Jag vaknade av att Tommy lade sin arm över min mage (huff! Känslig mage just nu!) och då visade det sig att klockan var tio över sex. Tommy ska gå upp halv sex. Tio över sex, det är omkring den tiden han brukar åka på morgonen. Antagligen har jag lyckats stänga av väckarklockan i sömnen. Underbart. Tommy fick stressa som en tok på morgonen och sånt är aldrig bra. Jag gick också upp och hjälpte honom lite. Det finns naturligtvis inte så mycket jag kan göra, men det lilla jag kan, det gjorde jag. Jag bredde mackorna åt honom som han skulle ha med sig och jag fixade en macka som han kunde kasta i sig innan han for också. En kvart senare hade Tommy åkt och jag stöp i säng igen.


Usch. Jag måste få sova ut snart, känner jag.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards