Thorn without a rose

Alla inlägg under oktober 2008

Av rikku - 16 oktober 2008 21:30

Ikväll orkar jag inte, men kanske imorgon. Då ska jag skriva om min dröm som jag hade igår som jag vaknade asförbannad ifrån. Mycket märklig dröm.

Av rikku - 14 oktober 2008 13:30

ICA är ta mig fan bäst. Idag fick jag ICA-tidningen (Buffé), min bonuscheck och rabatterbjudanden, precis som man brukar få en gång i månaden. Men den här gången var det lite annorlunda.


ICA har infört personliga erbjudanden, baserat på vad man brukar handla!


Hurra! Det är ju toppen! Då får man erbjudanden på precis det man köper, istället för konstiga grejer man ändå inte kommer handla. Smart är det av dem också, för då tänker man att "det här måste jag ju ändå ha nån gång, så jag kan lika gärna köpa det nu", fastän man kanske inte skulle ha handlat den varan ens den här månaden egentligen. Fiffigt, lurigt, lite sneaky, but I like it anyway.


Hoppas att fler tar efter ICAs exempel. Konsum exempelvis borde inte ha några problem med att införa personliga rabatterbjudanden. Man kan anta att om det blir en succé, vilket det lär bli, då kommer nog många haka på. :) Inte för att det egentligen spelar oss någon roll (vi handlar bara på ICA, Willys och blöjor på Lidl), men för andra så kan det ju vara bra.

Av rikku - 13 oktober 2008 12:45

Håhå, ja, ja. Idag känns det som att det är många tankar som trängs och vill komma ut och hamna på pränt. Vi får se hur många som lyckas. Kanske försöker alla så mycket att ingen kommer ut istället. Sånt kan hända.


Det första som poppar ut är det här med barnvagn. En barnvagn är något man använder mycket, men under en kort tidsperiod. Därför tycker jag att det känns dumt att spendera en massa pengar på att köpa en splitter ny barnvagn när det finns jättemånga fina, begagnade barnvagnar till salu, både på Blocket och Tradera och säkert ett dussintal andra ställen också. Nu har vi visserligen inte köpt en enda barnvagn och vi har ändå fyra stycken, men det är ju tack vare svärmor.


Den första vagnen fanns redan när Vanja föddes. Den hade hon köpt till Tommys bror när han och hans tjej fick sin son och den användes inte längre, så då fick vi den. Jättesmidigt.


Den andra vagnen fick vi när Vanja döptes. Det är en resevagn, eller vad man ska kalla den. Den är lätt, smidig, tar inte upp stor plats och perfekt att ha med på resan. Dock är den inte så bra att ha till vardags alla gånger. I snö kan man bara glömma att använda den. Usch.


Den tredje vagnen fick vi just därför. Det är en sittvagn, väldigt robust och stadig, men ändå lätt att köra. Jättefin vagn.


Den fjärde vagnen har vi inte fått hem än, men vi har tittat på den hemma hos Tommys föräldrar. Tommys mamma köpte en syskonvagn tokbilligt (även om vi inte har fått några siffror på nån av vagnarna) och den är också jättefin. Tydligen blev Tommys kusin, som ska ha barn i december, avundsjuk för att hon hittade den så billigt. :)


Alla vagnar, utom resevagnen, är begagnade men ändå i hur bra skick som helst. Jag ser ingen anledning till att gå och köpa en splitter ny vagn bara för att ha en NY vagn. Men naturligtvis får folk spendera pengarna på vad de vill, men i mina ögon är det ju bättre att lägga pengarna på något bättre än en vagn som man kan få till halva priset eller mindre om man bara kan tänka sig att köpa den begagnad.


Tommy kommenterade igår att barnvagnar verkar vara för kvinnor som bilar är för män (grov generalisering, naturligtvis, men ändå). Män vill gärna skryta med att de har den nyaste bilen med de fräsigaste tillbehören och kvinnor diskuterar och jämför de olika årsmodellerna på barnvagnar och vilka finesser de har.


Vad skönt att varken jag eller Tommy är såna, ändå. Vi är nöjda med det vi har och det är begagnade barnvagnar och en bil som är åtta år gammal, men som funkar bra ändå.


Nåja, nog om barnvagnar.


En annan sak jag har funderat över ett tag är det här med att träna barnen i att läsa, skriva och räkna. Det verkar som att många anser att barnen ska kunna sånt redan när de börjar skolan och därför tränar barnen när de är så små som 3-4 år! Det tycker jag är absurt. Okej om barnet är nyfiket och vill lära sig och man gör det till en lek, då kan jag tycka att det är helt okej.


Men att medvetet gå in för att lära barnet skriva, räkna, rabbla alfabetet och såna saker.. det känns som en skrämmande utveckling. Ska barnen hetsas redan i så tidig ålder att prestera och visa sig duktiga? Vad hände med att skolan är till för att lära barnen saker och det på ett roligt och uppmuntrande sätt?


När jag började skolan så var det ingen i klassen som kunde räkna, skriva, läsa och rabbla alfabetet sen tidigare. Det var ju det man gick dit för att lära sig.


Men kanske är kraven högre nuförtiden i skolorna? Jag har läst berättelser (om de är sanna eller ej vet jag inte, men jag antar att de är det) om folk som har barn som börjat skolan. Dessa barn, 6-7-åringar, får som läxa, alltså direkt när de börjat skolan, att skriva en berättelse. På fullaste allvar ska dessa barn alltså redan kunna läsa, skriva och dessutom komponera ihop en berättelse.


Man blir mållös.


Samtidigt kan man i nästa andetag läsa rapporter om att barn som går ut grundskolan inte kan läsa, skriva och räkna ordentligt. Då undrar jag lite grann vad som sker i skolorna. Är det så att lärarna förväntar sig att barnen ska lära sig det där hemma och bara öva i skolan, eller är det för dåligt utbildad personal som inte kan lära ut, eller är det för få resurser och för stora klasser så lärarna inte har en chans att hinna med alla? Eller är det någon annan anledning? Vissa verkar anse att det är föräldrarna som är för oengagerade och att det är därför barnen inte lär sig, men jag känner att det är väl ändå i skolan som ansvaret måste ligga till störst del, för det är ju de som ska lära ut.


Det är svårt att analysera, tycker jag. Det var många år sen jag själv gick i skolan och Vanja är ganska långt ifrån att börja också, så man har ju ingen direkt koll.


Sen har jag också funderat på det här med separat och gemensam ekonomi. Det finns, såklart, både för- och nackdelar med båda systemen och i vissa lägen kan det vara mer fördelaktigt att ha det ena systemet framför det andra och i andra lägen så är det tvärtom.


Nå, med det sagt så tycker jag ändå (trots att jag har förståelse för båda systemen) att det är underligt om man i en familj har separat ekonomi. När jag säger "familj" så menar jag alltså två vuxna som lever tillsammans och det finns barn med i bilden. Må vara att det är gemensamma barn, eller bara den enas, men ändå barn. I en familj så måste det ju ändå vara familjens välbefinnande som ligger närmast om hjärtat, inte ens egen privata förmögenhet (om man nu har mycket pengar).


Hur bra kan man må om den ena parten har slut på pengar i mitten av månaden och den andra kan vältra sig i dem? Vad händer egentligen i de familjer där den ena vill åka på semester och den andra inte har råd? 


Nej, jag har lite svårt att förstå tanken med separat ekonomi i såna lägen. I en familj så ska man inte kunna bli skyldig varandra pengar eller behöva tigga pengar av sin partner för att ha råd att gå till frissan eller fika med sina kompisar eller vad det nu kan vara. Men det verkar som att det är verkligheten i många familjer. I alla fall om man läser på föräldraforumet. Där verkar var och envar ha separat ekonomi och oftast är det när det är mycket pengar involverat som det är så. De "fattiga" har gemensam ekonomi och fattar inte varför man skulle ha det på något annat sätt.


Men kanske är det så att inställningen till pengar förändras när man får gott om dem. Det verkar som att många vill "skydda" sin inkomst och vägrar dela med sig mer än nödvändigt av vad de har tjänat in, eftersom det är "deras" pengar.


Vi, som räknas som riktiga fattiglappar enligt alla måttstockar på ekonomiavdelningen på forumet, anser att alla pengar är våra pengar. Det finns inte i vår värld att säga att "de här pengarna är MINA" utan allt vi får in, det delar vi på. Vi sätter undan samma summa varje månad till servicekontot, plockar ut samma summa varje månad till mat, och om det finns "mycket" pengar över så sparar vi också lite grann. De hundralappar som blir över på våra privatkonton kan vi spendera, men det är sällan vi köper något. Just nu är det ju lite tajt med pengar för att vi ska kunna spara, men det bättrar sig nog snart. Enligt vårt sätt att se på det så har vi det ändå ganska bra ställt, trots våra låga inkomster.


Men det var ju någon som sa "det är inte de höga inkomsterna som gör det, det är de låga utgifterna". Vår största utgift, utan konkurrens, det är hyran. Den står för hälften av pengarna som går till servicekontot varje månad. Den andra hälften går till alla andra räkningar, inklusive bensin och de räkningar som kommer var tredje månad. Så två av tre månader så står hyran för omkring 65% av räkningarna. Vi skulle förmodligen tjäna en hel del på att flytta till en billigare lägenhet, men vi trivs bra här och trivsel är något man gärna betalar för, i alla fall vi.


Vi hade nog kunnat sänka våra boendekostnader med säkert hälften av vad vi betalar nu, men det ligger sanning i uttrycket "man får vad man betalar för". För en sån summa hade vi säkert kunnat få en lika stor lägenhet, men inte alls med samma höga standard eller ett lika bra område, tryggt och skyddat från trafik.


Dessutom så får vi ganska mycket för våra pengar annars också. Vi har både kabel-tv och bredband som ingår i hyran och börjar man räkna på vad det skulle kosta att köpa till det ovanpå den billiga hyran, då ser man genast att det inte är värt det. Möjligtvis om vi hamnar i en ekonomisk kris så kan vi byta ner oss, men i dagsläget är det ganska otänkbart.


Ja, ja, det var en massa svammel från min sida. Nu är det dags att fika.

Av rikku - 11 oktober 2008 22:00

Jag undrar om jag har blivit sjuk. Igår natt blev jag väldigt dålig i magen. Jag hade mått bra hela dagen och hela kvällen. Det fanns inget som kunde antyda att jag skulle vara på väg att bli dålig, ingenting alls. Sen gick vi och lade oss och låg och pratade en stund. När det sen blev dags att säga god natt och sova, då kände jag hur magen började göra uppror.


Klockan var då ungefär tolv.


När jag äntligen kunde lägga mig för att sova, då hade klockan passerat tre.


Vad som hände därimellan överlåter jag åt er fantasi.


I övrigt så var natten väldigt orolig och jag sov nästan ingenting. Tommy var snäll och gick upp vid sju med Vanja så jag fick ligga kvar en stund till. Halv tio kom han in för att väcka mig, men jag hade inte somnat, bara legat och dåsat. Så hela dagen har jag känt mig ganska väck i huvudet och magen är fortfarande inte bra.


Nåväl. Vi märker väl om jag blir sjuk eller ej.


Igår, fredag, var jag i alla fall på MVC. Jag fick lämna blodprov, kisseprov, kolla blodtrycket, barnmorskan mätte magen och så fick vi lyssna på bebisens hjärtljud. Allt såg bra ut, förutom blodtrycket som var ganska lågt, 110/50. För mig är det bara siffror och betyder ingenting, men det var tydligen lågt. Men jag vet ju att jag har lågt blodtryck, så jag oroar mig inte särskilt mycket över det. Det ligger i släkten, så jag vet ju varifrån det kommer. Pappa har också lågt blodtryck och jag vet hur jag ska hantera det. Blir jag yr, då är det bara att sätta sig ner. Inget värre än så. En bit choklad hjälper också. :)


Magen låg tydligen precis på kurvan den här gången. Med Vanja så låg jag hela tiden lite över, har jag för mig, men alla barn är ju olika, så så länge det ligger inom det normalas gränser så behöver man inte oroa sig. Skulle bebisen däremot sluta växa helt plötsligt, då kan man anta att något är fel, men det ska vi inte hoppas på.


Barnmorskan gav mig en bunt nya tider också. Faktiskt så gav hon mig ALLA tider. Alla gånger jag ska dit fram tills att bebisen föds. Man skulle kunna tro att det blev väldigt många tider (det är ju ändå tre månader kvar), men icke. Fem tillfällen till. Det är allt. Huh. Jag som tyckte att vi fick gå väldigt sällan med Vanja, men det här är ju ännu mindre. Märkligt. Nåja, jag har ju inte så mycket att prata om, så jag antar att det inte behövs mer, men ändå. Det känns märkligt.


Min barnmorska tjatar väldigt mycket på mig om folsyra. Eller ja, tjatar är väl fel ord, för hon tror att jag käkar mina tabletter som jag ska, vilket jag inte gör. Jag har jättesvårt att svälja dem och nu har jag gett upp. Jag ska prova med de andra tabletterna istället, "Mitt val - kvinna" (konstigt namn, jag vet). De innehåller också folsyra, plus en massa annat bra. I alla fall så sa jag till barnmorskan att jag skulle börja med dem istället och då säger hon "ja, men då måste du ta två om dagen istället för en". Eh? Varför då? Det hörde jag inget om när jag väntade Vanja. Då räckte det minsann med en om dagen. Jaja, jag gör som jag har gjort hittills; håller med när jag är där och gör som jag vill när jag kommer hem. Men barnmorskan, hur trevlig hon än är (för det är hon), verkar ha snöat in sig på det där med folsyra. Det verkar superviktigt för henne att jag äter folsyra. Vad jag har förstått så är det bara viktigt de första veckorna för att hjälpa till med cellbildningen eller nåt sånt.


Mycket märkligt, det också.


I övrigt så går mina tankar till min syster som har det ganska jobbigt just nu. Hoppas att allt löser sig snart och till det bästa. Behöver du hjälp, syster-yster, så vet du att jag finns här. Det är bara att ringa. *kram*

Av rikku - 6 oktober 2008 22:00

Jaja, jag hade nästan rätt. Inte igår, men idag bar experimentet frukt. Eller hur man nu ska uttrycka det. Det som jag trodde skulle hända igår hände alltså idag. Nåja, jag kan inte ha rätt jämt. Men nära var jag i alla fall.

Av rikku - 5 oktober 2008 22:30

Åh, så skönt. Nyduschad och blöt i håret och helt avslappnad, det är Nea, det. Hoppas inte grannarna tog illa upp bara. Jag klev ur duschen 22.06, så lite sent var det nog, men jag hoppas att de förlåter mig.


Angående experimentet, som går att läsa om i den "privata" delen för de som har lösenord (de som inte har, men vill ha, kan skicka ett meddelande till mig så fixar jag det om jag anser att det är folk som får läsa där), så hände det inte som jag trodde idag. Lite förvånad är jag, men inte så mycket. Kanske blir imorgon istället, vem vet?


I övrigt så har jag haft ganska ont hela helgen. Ja, ända sen i torsdags, faktiskt. Jag trodde att det berodde på att jag var och handlade, men nu börjar jag fundera på om det inte är graviditeten, faktiskt. Foglossning, hur känns det? Jag har ingen aning. Men kanske är det det jag har. Jag får fråga barnmorskan på fredag.


Annars har jag inte så mycket att tillägga just nu. Jag är trött och tänker sova. :)

Av rikku - 4 oktober 2008 23:15
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av rikku - 4 oktober 2008 15:30

Vad skulle jag göra om jag hade 15 000 över varje månad, efter att räkningar är betalda? Diskussioner pågår för fullt på forumet huruvida 15 000 räcker till mat, nöjen och kläder eller ej. Jag har inte lagt mig i diskussionen eftersom jag inte har något att tillföra. För mig är den summan så absurd att jag kanppt ens kan tänka mig hur det skulle vara.


Så vad skulle jag göra med de pengarna?


Tja, till en början med så skulle jag lägga mycket på sparande, såklart. Vi skulle lägga en stor del på att betala av lånen. Med 15 000 över i månaden så skulle jag betala av mitt CSN-lån på två månader, exempelvis. Billånet skulle gå härnäst. Det skulle dock ta längre tid, men samtidigt så skulle man ju sänka månadskostnaden rätt rejält med bara en sån inbetalning. Då skulle man få ännu mer pengar över och kunna betala ännu mer..


Men säg att man skulle lägga 5000 extra på vardera lån och sen spara 5000. Det skulle kännas som en bra situation. Jag har svårt att tro att vi helt plötsligt skulle börja spendera en massa pengar på kläder och nöjen och sånt. Kanske skulle man köpa nåt extra plagg här eller där, men att 15 000 skulle gå åt till det.. nej, aldrig i livet. Men det är klart.. är man vad vid ett överflöd av pengar så kanske ens uppfattning om vad de är värda ändras. Men jag har svårt att tro det om mig själv.


I övrigt så har det varit en bra dag. Jag fick sova till klockan tio idag och Vanja sov dessutom hela natten så det har varit underbart skönt. Jag känner mig mer utvilad än vad jag har gjort på hela veckan. Vi har dessutom röjt lite här hemma så det ser mer städat ut (utan att "städa" dock. Städdagen är först imorgon.) och det bidrar ju till att man tycker att livet är trevligare.


Mindre trevligt är att räntan har gått upp igen. Nu är vi snart uppe i 8% ränta. *suck* Visst gör det inte många kronor, men det är ändå störande att summan aldrig sjunker, trots att man betalar av lånet så det är mindre del att ha ränta på. Men tråkigt nog så kan vi inte binda räntan eftersom vi inte har något att ha som säkerhet enligt banken. Bilen räknas tydligen inte som säkerhet.


Men man får se det från den ljusa sidan; om räntan går upp idag så kan den gå ner i morgon. Det är bara att vänta och se. Hur som helst så har vi ju råd med det.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27 28 29 30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards