Vad är det med det här inlägget som gör att så många hittar hit från google? Jag förstår verkligen inte. Vad är det de söker på som gör att de hittar dit? Märkligt, det är vad det är. Ingen lämnar något meddelande heller, så jag lär aldrig få veta det.

Men det skulle verkligen vara intressant att veta hur folk hittar till olika ställen. Min syster skrev ett inlägg på ett forum, ett sånt där öppet forum där man tydligen inte ens behöver vara medlem för att skriva, och det handlade om hur hon mådde och hennes skilsmässa och såna saker. Hon skrev inte ut några namn, inget direkt personligt som man kunde googla på och hitta. Inget.

Nu, en månad senare, så har syrrans före detta svägerska hittat inlägget, förstått att det är syrran och svarat med sin version av händelserna (såklart). Vad jag undrar är.. hur hittade hon dit? Som jag sa så finns det inget i hennes inlägg som är sökbart för att man ska förstå vem det handlar om. Hade hon skrivit ut personnamn eller ortsnamn eller något i den stilen så hade jag förstått, men det har hon ju inte gjort. Så då är frågan.. har de suttit och sökt igenom alla möjliga forum i jakt på något skriftligt avtryck från min syster? I så fall, varför? Det känns inte direkt sunt.

Nåja. Eftersom det var över en månad sen någon annan skrev i tråden så antog jag att min syster inte höll koll på den heller, så jag ringde upp henne så snart jag såg svägerskans svar. Det är dumt att låta sådana påståenden som hon kom med stå oemotsagda, tycker jag. Hennes version av händelserna skilde sig, naturligtvis, från hur min syster har upplevt det och det kan vara bra för dem att veta att det finns fler än en sida att lyssna på. Inte för att jag tror att de kommer att lyssna, men ändå.

Hur som helst så skrev min syster ihop ett svar till före detta svägerskan och det ska bli intressant att se om det blir något mer av det hela.

Nåväl.

Imorgon är det Fars dag. Då ska vi till Göteborg och fira sambons pappa. Jag får ringa min pappa och säga grattis, men jag tror att han blir minst lika glad för det. Vi var ju i mina hemtrakter förra helgen och det blir lite för mycket att åka fram och tillbaka varje helg. Inte minst så blir det jobbigt för Vanja. Hennes sömn blir helt fel när vi åker bort så långt. Det är inte som när hon var bebis och kunde somna utan problem varhelst vi befann oss. Nu är hon större och mer medveten och i behov av rutiner och det som känns hemmavant. Förra helgen var en katastrof sömnmässigt för henne. Hon sov inte middag, hon hade svårt att somna för natten och vaknade upp mitt i natten och var ledsen. Det höll i sig ganska långt in i den här veckan. Nu verkar det ha stabiliserat sig och då är det ju dumt att ställa till det igen.

Visserligen får jag nog braska för att det kan ha varit något annat som gjort att hon har haft problem med sömnen det senaste, men jag är helt säker på att i alla fall helgens sömnsvårigheter berodde på att vi var bortresta.

På måndag ska jag till MVC igen för kontroll. Det känns lite fel att skriva så, alltså "igen", för det känns som att det är evigheter mellan kontrollerna, men faktum är ju att jag har varit där förr och därmed är det ju just "igen" som är korrekt ord. Hur som helst. Jag är ganska så säker på att bebisen ligger "fel", alltså i säte. Jag måste be barnmorskan kolla detta för att se om jag har rätt. Men vad annat kan det vara? Jag känner nästan bara sparkar nertill och det jag känner upptill är mer.. förflyttningsrörelser, kanske man kan kalla det. Typ att barnet vrider sig eller nåt. Jag har inte känt någon större vändning än och jag är säker på att jag gjorde det mycket tidigare med Vanja. Men de säger ju att andra barnet har mer plats och det kanske inte märks och så vidare.. men något tycker jag att jag borde ha märkt. Om inte annat så saknas ju sparkarna mot revbenen. (Nåja.. "saknas"... Jag "saknar" dem ju inte direkt på det viset. Men de borde vara där).

Jag ringde visserligen MVC igår och frågade om inte barnet borde ha lagt sig tillrätta nu och om det var normalt att det inte har vänt på sig än och fick som svar att först i vecka 35 så bör barnet ha vänt på sig och har det inte gjort det, då får man åka in till sjukhuset och göra ett vändningsförsök. Känns lite läskigt. Det går ju att föda barn i säte, sambon är född så exempelvis, men det känns väldigt mycket mer riskabelt och svårt och jag har fått för mig att sätesbarn ofta blir snittade istället. Jag har ingen lust att bli snittad. Alls. Inte ens om det är planerat. Så jag hoppas att bebisen vänder sig rätt nån gång och inser att det är för dens eget bästa.

Jag kanske får ta ett snack med den.