Stackars Lukas! Tre dagar i rad nu, alla tre gångerna på kvällen, har han fått nästan hysteriska utbrott, utbrott som gränsar till panik, skulle jag vilja påstå. Det börjar med att han skriker som han brukar göra när han är hungrig eller blöt eller bara sällskapssjuk, men när jag lägger honom tillrätta för att amma så skriker han bara ännu mer. Han är hungrig, det är alldeles tydligt eftersom han pickar och letar och tuggar på sina händer, men han tar inte tag (eftersom han skriker så mycket). När han då inte får i sig någon mat så skriker han ännu mer och blir alldeles hysterisk.

När han är i det tillståndet är det omöjligt att få honom att börja äta och det hela blir en ond cirkel.

Jag blir helt rådvill. Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till för att lugna ner honom så han kan börja äta. I lördags tog det ungefär en halvtimme. Idag tog det nästan två timmar.

När han väl får tag och börjar äta, då blir han alldeles lugn och slapp i hela kroppen och allting är bra igen. Men varför arbetar han upp sig till sån hysteri till en början med?

Jag förstår inte.

Uff, nu har jag precis lagt på telefonen efter att ha pratat med banken i fyrtio minuter. Hon var väldigt mån om att försöka sälja på mig räntefonder till höger och vänster. Anledningen till att jag ringde var för att jag ville öppna ett konto till Lukas, ett likadant som vi har till Vanja, så vi kunde börja spara till honom också. Men jädrar vad hon tjatade om räntefonder! Hon tyckte att vi skulle öppna ett fondkonto till honom istället, och gärna flytta Vanjas sparande till ett fondkonto också, för det var ju SÅ mycket bättre än ett sparkapitalkonto.

Alltså. Visst, det ger säkert högre utdelning än sparkontot, särskilt som sparkontot numera är nere på 0,15% ränta, men det struntar jag faktiskt i! Huvudsaken är att det finns någon ränta överhuvudtaget på kontot och att pengarna omöjligt kan minska! Hur säker den där räntefonden än är, så finns alltid risken att värdet på fonden sjunker. Det vill jag inte vara med om.

Till slut fick jag henne att förstå att vi, trots alla fördelar med en räntefond, ändå vill ha ett vanligt sparkapitalkonto. Enda nackdelen med att göra det här över telefon var att vi inte kunde få dispositionsrätt till Lukas konto var för sig, utan bara gemensam. Vi måste gå in till ett fysiskt bankkontor och ordna det, vilket är lite dåligt. Det betyder att vi inte kan flytta pengarna hur vi vill via internetbanken. Nåja, vi får väl helt enkelt ta itu med det nån dag. Nu när Tommy jobbar natt så kan det ju bli lite besvärligt, men vi får väl ta det efteråt.

Huvudsaken är ändå att vi har kommit igång med sparande till Lukas också.

Lite komiskt är det dock att barnen har mer pengar än vad både jag och Tommy har på våra konton tillsammans.