Hihi, idag har jag och Vanja gjort chokladbollar. Nåja, mest jag, men Vanja har hjälp till. Ja, på sätt och vis i alla fall. =) Men det viktiga är ju inte hur mycket hon faktiskt hjälper till, utan att vi gör något roligt tillsammans. Provsmaka var hon i alla fall väldigt duktig på, och rulla bollarna i socker klarade hon också galant. Så nu står det en tallrik chokladbollar i kylskåpet och blir nallade av. Jag tycks inte kunna hålla mig ifrån att äta dem lite nu och då. :]

Annars så har vi varit ute och lekt idag. (Det var vi igår också, men det glömde jag att skriva om eftersom jag var så upprörd över "Lyxfällan"). Jag har börjat bära Lukas i bärselen eftersom jag måste vänja mig vid den innan tisdag, då jag ska åka själv med barnen till syrran. Både igår och idag tog jag alltså Lukas i selen och Vanja fick gå med sin dockvagn. Det tyckte hon var roligt! Igår gick vi på en promenad och hamnade på en lekplats där två kvinnor och en hög med barn uppehöll sig.

Självklart styrde jag stegen mot dem och tog tillfället i akt att prata lite med andra vuxna (andra än min mor och min syster). Vanja var lite blyg i början, men lekte sen med de andra barnen.

Det visade sig att de två kvinnorna var dagbarnmammor och barnen var deras dagbarn (förutom ett, som var den ena kvinnans eget barn). När jag fick höra det nämnde jag att jag hade blivit uppringd av en kvinna på barnomsorgen och blivit erbjuden en plats hos en dagbarnmamma på min gata. Döm min förvåning när den ena kvinnan, Lotta, talade om att hon var den dagbarnmamman!

Spännande. Hon verkade trevlig, men vi ska inte ha någon plats förrens nästa år, när jag inte är föräldraledig längre.

Efter en stund så skulle dagbarnmammorna bege sig hemåt åt vardera håll och eftersom Lotta bor på min gata så frågade jag om vi fick göra sällskap, och det fick vi naturligtvis. På så sätt fick jag reda på vilket hus som är hennes och kan spana in det lite mer framöver. Dagbarnmamma känns nog som ett bättre alternativ för oss än dagis. Fast egentligen är det nog ingen större skillnad utöver storleken på gruppen.

Nåväl. Idag promenerade vi ingenstans utan var bara ute på gården och lekte. En pappa som bor här var ute med sin dotter, Buffy, som är ungefär lika gammal som Vanja. (Ja, hon är döpt efter Buffy - The vampire slayer. Jag har frågat). De gungade och naturligtvis ville Vanja också gunga bara för det. Hon är inne i en period då hon gärna vill göra just det som någon annan gör. När Buffy hade gungat klart och Vanja fick ta gungan, ja, då ville Vanja såklart åka rutchkana istället, för det gjorde ju Buffy... Hur som helst. Buffy och hennes pappa, (som jag inte kommer ihåg vad han heter, men namnet "Stefan" vill poppa upp i huvudet och det är antagligen fel) var inte ute så länge. När de gick in så åkte Vanja rutchkana hur många gånger som helst och hon hade jättekul. Hon har lärt sig hur man klättrar upp nu, så jag behöver inte längre lyfta upp henne, vilket är en klar fördel när jag har Lukas i bärselen.

Det känns bra att vi har varit ute mycket de senaste dagarna. Det känns som att det är bra för barnen. Lukas sover som en stock i bärselen och bara det är ju ganska skönt. =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...