Fy fan. Minst sagt. Gårdagen var jättetrevlig och underbar och mysig och allt sånt där positivt som finns. Den här dagen.. den har varit hemsk. Det började med att jag var vaken he-la jäv-la natt-en!

Lukas vaknade vid halv tre. Punkt.

Ja, så kan man sammanfatta det hela. Han vaknade halv tre och somnade inte om. Han var grinig, han var kinkig, han var hungrig, han hade kissat, han behövde rapa, han ville inte ligga i vagnen, han ville inte äta, han ville inte ha nappen, han ville definitivt inte byta blöja, han ville inte ligga i vår säng, han ville inte ligga på min bröstkorg, han ville inte vara i famnen medans jag gick runt... Inget dög!

Ibland lugnade han ner sig lite grann och då försökte jag lägga ner honom i vagnen i alla fall och lade mig optimistiskt i sängen.

I fem sekunder.

Sen var det dags igen. När klockan var sju-halv åtta-nånting, då sa jag åt Tommy att gå upp med barnen, för jag måste få sova lite. Det gjorde han och jag lade mig. Sov gjorde jag väl inte, men jag fick i alla fall ligga ner och vila och det kändes skönt bara det. Vid halv nio var jag tvungen att gå upp eftersom vi skulle iväg till Göteborg idag.

Som ett resultat av den något stökiga natten så har dagen präglats av min enorma trötthet. Dessutom har jag mått konstigt, liksom lite illamående, knasig i magen och en ofantlig huvudvärk. Jag har antagligen inte varit det bästa sällskapet som finns idag. Flera gånger har jag bara krupit ihop på svärmors soffa och blundat, önskat att jag kunde få sova lite. Toppen sällskap..

Utöver detta så har Lukas varit väldigt svår även under dagen. Han skriker mycket, verkar orolig och ledsen. Jag undrar om det kan vara tänder på väg redan? Han grejar mycket i munnen med händerna och han dreglar mycket. Det vore skönt om det vore tänderna. Dels så går det ju över, i alla fall tills nästa gång det kommer tänder, och dels så får det sin förklaring till varför han är så här.

Annars kanske det bara är så att han växer mycket. Sånt kan ju också göra ont.

Jag vet i alla fall vad mamma skulle säga om jag sa detta till henne. Hon skulle genast anta att han har fått kolik och säga att jag måste skaffa droppar till honom. *suck* Jag har visserligen aldrig haft ett kolikbarn, men jag är rätt så säker på att jag skulle märka det direkt om Lukas skulle få kolik. Utifrån det jag har läst om kolik så lär det vara svårt att undgå att märka och jag är säker på min sak. Lukas har inte kolik.

Nu ska jag snart ta och avsluta den här helvetesdagen och hoppas på att jag får sova bättre i natt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...