Thorn without a rose

Direktlänk till inlägg 8 april 2009

Spännande besök.

Av rikku - 8 april 2009 13:30

Gårdagen var väldigt trevlig med en hel del spännande inslag. Det visade sig att jag hade skäl att vara nervös igår, även om jag omöjligt kunde ha vetat det innan.


Jag var som sagt uppe i god tid igår, faktiskt så god tid att jag hade tråkigt en stund innan jag åkte. Allt var packat och klart och vi väntade bara på att det skulle bli dags att gå till bussen. Jag hade bestämt mig för att ta den tidiga bussen så jag visste säkert att vi inte skulle behöva stressa till tåget. Det visade sig att jag hade kunnat ta den senare bussen och ändå inte behövt stressa. Tåget visade sig nämligen vara försenat med över tio minuter. Typiskt.


När tåget väl kom in så kom nästa "typiskt". Vagnarna kom i "fel" ordning så vi fick springa förbi hela tåget för att komma till vår vagn. Kändes ju så där kul med en bebis i sele och en tvååring i vagn, men med kom vi i alla fall. Jag hade oroat mig lite för hur barnen skulle uppföra sig på tåget, men det visade sig vara ogrundad oro. Lukas sov genom hela tågresan och Vanja pratade glatt, men satt ändå still på sin plats.


På grund av förseningen så hann jag inte med bussen som Linda hade rekommenderat. Istället blev det en av de andra bussarna hon hade nämnt. Det var precis att jag hann med den bussen, han hade börjat stänga dörrarna när jag kom springandes. Snäll som han var så öppnade han dörrarna igen och vi hann på. (Först frågade jag dock om det verkligen var rätt buss, och det var det).


Resan till hållplatsen i Södra Ryd tog inte lång tid. Desto längre tid tog det att komma därifrån..


När jag skulle kliva av bussen sköt jag vagnen framför mig, precis som alltid. Busschauffören tänkte vara snäll och sänka ner bussen så jag lättare kom av med vagnen, men det fick inte riktigt den effekt som var menad. Jag var nämligen redan på väg av bussen när han började sänka ner den och vad som hände sen hade jag aldrig kunnat förutse.


Vagnens bakhjul hamnade under bussens kant och när bussen sänktes ner låstes de fast mellan bussen och trottoarkanten!


Hoppsan. Där satt vi fast. Vad värre var; chauffören kunde inte höja upp bussen igen utan att först stänga dörrarna och det gick inte eftersom vagnen stod mitt i dörröppningen..


Vi förvandlades till Södra Ryds egen cirkus där vi stod. Massvis med människor kom och tittade, ryckte i barnvagnen i sina försök att få loss den innan de fortsatte till sina egna bussar när de dök upp. Busschauffören var full av ursäkter och såg otroligt ångerfull ut, men jag sa till honom att det var ju inte hans fel. Det var ingens fel, utom möjligtvis bussens konstruktörer. Det borde vara möjligt att hissa upp bussen igen, vare sig dörrarna är öppna eller stängda, men det är inte busschaufförens fel eller ansvar. Han ringde i alla fall till verkstaden och fick dit en kille. Jag trodde han skulle ha med sig en domkraft, men det hade han inte. Eller ja, det kanske han hade, men vi fick aldrig se någon. Istället startade han bussen och testade att förflytta den, väldigt försiktigt. Busschauffören fick stå och hålla fast vagnen under tiden. Först såg det ut som att det skulle gå åt skogen för bussen flyttade sig, men inte vagnen. Hade det fortsatt så hade vagnen antagligen gått sönder, men som det var så lyckades han få ut bussen från trottoaren så hjulen kom loss.


Lycka! Vi var loss! Vi hade väl stått där i minst 20 minuter vid det laget, så det var verkligen skönt att det ordnade sig. Under tiden hade min syster kommit dit med sina barn. Hon skulle möta mig, men hade inte hunnit dit innan bussen kom in. Hon blev något förvånad när hon ringde min mobil och fick höra att vi satt fast. Det har jag full förståelse för. Det är inget man förväntar sig när folk kliver av bussen, att de ska fastna med barnvagnen och inte komma loss. :)


Det var lite av ett äventyr, kan jag lova. Barnen skötte sig jättebra även där. Vanja satt i vagnen hela tiden och var bara tyst och snäll. Hon fick lite choklad nu och då för att hon var så duktig.


Till slut kom vi i alla fall hem till syster-yster. En dryg halvtimme senare dök en annan Linda upp, syrrans gamla klasskamrat och vän, med sina två barn, och vi tog oss en liten fika. För syrran var det frukost eftersom de hade gått upp strax innan jag kom in. Någon timme efter fikat dök Weronica upp med sina två döttrar. Clara är verkligen en ren avbild av sin mamma! Det är otroligt att barn kan vara så väldigt lika sina föräldrar, egentligen.


Det var en väldigt trevlig tillställning, om jag får säga det själv. Barnen kom väl överens och bortsett från lite kiv om leksaker mellan Vanja och Nejra så lekte alla fint. Till middag bjöds det på kokt ris,sås, anka och kalkon. Väldigt gott! Enda nackdelen var att eftersom vi var så många så var det väldigt trångt kring matbordet. Jag satt med Vanja i knät och hjälpte henne att äta och åt själv först i andra hand. Men det gick bra det också.


När de andra åkte hem så blev det drastiskt mycket tystare i syrrans lägenhet. Trots att det var fyra barn och tre vuxna kvar så kändes det som att lägenheten blev tom. Det kändes väldigt skönt. Det är alltid så, har jag märkt. När man har besök (eller besöker andra, som här) och det är mycket folk så har man det jättetrevligt coh trivs väldigt bra, men man tycker ändå att det är skönt när folk åker hem för att det blir så tyst och lugnt. Först i efterhand märker man hur hög ljudnivån faktiskt har varit och man njuter av att den sjunker avsevärt.


Sen var det naturligtvis dags för mig att åka hem med mina barn också. Danny skjutsade oss till tåget och bortsett från att Lukas tappade ena skon och Danny fick gå tillbaka och hämta den, så gick allt bra. Jag var lite stressad dock, så som jag alltid blir när jag inte riktigt vet hur lång tid jag egentligen har på mig, men vi kom fram med 10-15 minuter till godo. Tur var väl det, förresten, för jag var tvungen att leta upp var hissarna var innan tåget gick eftersom tåget gick från spår 2. Jag kunde knappast ta med mig barnvagnen uppför rulltrapporna, men det gick faktiskt rätt smidigt att hitta hissarna, trots att det var otroligt dåligt skyltat.


Hemresan gick lika smidigt som ditresan och vid stationen hämtade Tommy upp oss. Det hade varit en lång, händelserik dag och det var väldigt, väldigt skönt att komma hem igen.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av rikku - 15 november 2017 22:29

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Av rikku - 15 november 2017 07:07

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Av rikku - 10 november 2017 02:15

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Av rikku - 9 november 2017 23:36

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Av rikku - 9 november 2017 02:38

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6 7 8
9
10 11
12
13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards