Jag laddade upp lite nya bilder häromdagen. I samband med att jag gjorde det så sorterade jag även de bilder och filmer jag har på den här datorn (vilket inte är alla bilder och filmer vi har tagit med kameran). Jag lade dem i mappar och lade sen alla mappar i en och samma mapp. Resultatet?

1727 filer i 21 mappar.

Då var det som sagt inte ens alla bilder och filmer. Man kan genast slå fast att med en digitalkamera så blir det mycket fler bilder tagna än med en vanlig kamera. En annan sak man kan fundera över är; om vi har tagit så här många bilder redan nu, när barnen är så här små, hur många bilder kommer vi då inte ha tagit fram tills dess att de är vuxna? Svaret? Många fler. =)

Nog om bilder. Just nu väntar vi på att få besök här hemma. Anna och Åsa är på väg hit. Om någon kvart sitter de på tåget. Det ska bli roligt. Man träffas ju inte så ofta som man skulle vilja, men det är ändå mycket bättre mot för när jag bodde i Umeå. Då fick man vara glad om man såg folk två gånger om året. Ja, alltså.. folk jag kände sen tidigare. Familj och vänner. I Umeå såg man väl folk hela dagarna i ända, men det är ju inte samma sak. :p

Trevligt, hur som helst. Jag ska försöka ta mig hemåt nån gång snart också, så då kan vi träffas en gång till. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...