Lördagen var HEMSK! Den ska bara glömmas bort helst. Lukas sov inget under hela natten, och därmed inte jag heller, såklart. Tommy gick upp med barnen på morgonen och jag försökte somna, men det gick inget vidare. Lukas skrek hur länge som helst, fast inte den sortens skrik som betyder att han vill något. Det var mer.. hmm.. hur ska man säga? Mer som "kolla, jag kan göra ljud"-skrik. Vid nio-tiden kom Tommy, aningen vildögd, in med Lukas till mig och deklarerade att han måste vara hungrig eller nåt, för Tommy fick inte tyst på honom. Men inte ville han äta, inte. Lite fick jag väl i honom, men han var inte ens intresserad av att äta. Av gammal vana lade jag upp honom på axeln för att han skulle rapa och bums så somnade han. Jag lade försiktigt ner honom i barnvagnen och återvände till sängen för att försöka somna igen.

Det gick inte den gången heller. Antagligen var jag för trött och det var för ljust, jag vet inte riktigt. Men somna kunde jag inte, hur trött jag än var. Vid elva gick jag upp. Dagen fortsatte i det dåligas tecken. Övertrött, grinig och med kort stubin gick jag runt och retade mig på det mesta. Detta sammanföll naturligtvis med att Vanja har kommit in i en "nej", "kan själv" och "inte"-period. Utan tålamod är det svårt att handskas med det.

Nej, jag vill nog helst bara glömma bort hela lördagen.

Igår däremot var en bättre dag, trots lite sömn. Vi var iväg och röstade på förmiddagen och handlade efter det. Vi skulle nämligen få besök på eftermiddagen av min kära mor och min allrakäraste syster med tillhörande barn. Äldsta sonen var dock inte med. De kom för att gratta Vanja som fyllde år veckan innan. Vanja låg och sov när de kom men vaknade ganska snart efter deras ankomst. Det börjar bli en vanlig företeelse, det där. :D Vanja lägger sig för att sova middag. När hon vaknar så är det fullt med folk i huset och massa presenter till henne att öppna. =)Hoppas bara inte att hon förväntar sig detta varje gång hon går och lägger sig nu.

Vanja och Nejra lekte jättemycket. De körde barnvagnsrace i vardagsrummet, köket och Vanjas sovrum. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lite gråt och gnäll blev det naturligtvis då båda ville köra den nya vagnen. Nejra såg helt förstörd ut när jag gav vagnen till Vanja ett tag. Hon ansåg nog att det var hennes vagn vid det laget. Men på det stora hela gick det väldigt bra. Vi gjorde tacos till middag och alla blev proppmätta och mat blev det över också. Men det var i och för sig bara bra, för då fick Tommy en matlåda med sig till jobbet.

Ja, jobbet ja. I fredags gjorde Tommy sin sista dag på Adecco. Trodde han. Han blev ju uppsagd för två veckor sen tillsammans med alla andra på Adecco utom en (tror jag). I två veckor har han gått och bara väntat på att bli arbetslös igen. I fredags var alltså sista dagen. Det bjöds på brownies och sas farväl till alla. Tommy lämnade in kortet och alla sina grejer. På måndagen (idag) skulle han lämna in arbetskläderna. Han kommer hem, byter om som vanligt och sätter sig vid datorn.

En stund senare ringer mobilen. Det är chefen på Adecco. Tommy ska jobba i två veckor till.

...

Självklart är vi glada över det, det är inte det det handlar om. Vi är överlyckliga över att Tommy får jobba i två veckor till och därmed få lön i två veckor till. Det är bara framförhållningen som vi protesterar mot. Varför kunde de inte sagt det innan han lämnade in kortet, sade farväl och gick hem? Men ja. Vi vet ju inte ens vem det är som har dålig framförhållning. Antingen är det Adecco eller också är det ABB. Någon är det i alla fall. Fast det känns ju skönt att veta att Tommy är garanterad två veckors jobb till. Uppsägningstiden är ju två veckor och det är ju bara två veckors jobb till han fick. Sen får vi väl se om det blir något mer efter det eller ej. Vi räknar inte med det i alla fall.

Det var tänkt att vi skulle åka till Mariestad imorgon och hälsa på Anna, Yenny och Åsa. Nu vet jag inte hur det blir. Det lutar åt att vi inte åker, men jag har inte bestämt mig än. OM vi åker, så blir det ju jag och barnen som tar tåget, men just nu känns det rätt så jobbigt. Jag har inte sovit särskilt mycket överhuvudtaget de senaste dagarna och det kan bli jobbigt med barnen på tåget. Framförallt så kan det bli sent och det känns inte upplyftande.

Men vi får se hur det blir.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...