Thorn without a rose

Alla inlägg under juni 2009

Av rikku - 9 juni 2009 10:15

Jag tror inte att hon kommer. Hon bor två dörrar bort, så det tar inte lång tid att ta sig hit. Hon har antagligen glömt bort mig. Igen.


Nåja, jag ägnar dagen åt att städa och dona istället. Kanske går ut med barnen på gården också en sväng. Det är fint väder även om det är kallt ute. Märkligt att det är så kallt i juni, för övrigt. Vad hände med sommaren?

ANNONS
Av rikku - 9 juni 2009 09:30

Klockan är fem över halv tio. Grannen sa att hon skulle komma nio. När är det läge att anse att hon inte dyker upp? Hur länge ska man sitta beredd att gå ut? Kommer hon inte så finns det ju annat jag vill göra.


Dagens i-landsproblem...

ANNONS
Av rikku - 9 juni 2009 09:00

Jag har egentligen inte tid att sitta här. Jag håller på och gör mig själv och barnen i ordning. Grannen sa att hon skulle hämta mig vid nio-tiden så skulle vi gå till en Öppen förskola som hon känner till (inte samma som jag har gått till tidigare). Fast vi får väl se om hon kommer. Förra gången glömde hon ju bort mig, eller vad det nu var som hände. :p


Jag bestämde mig för att inte åka till Mariestad idag. Jag har sovit alldeles för dåligt för att åka själv med ungarna på tåget, känner jag. Trist är det såklart, men jag tröstar mig med att vi ses ju nästa helg i alla fall. Jag hoppas i alla fall att vi ses allihop. Men det ordnar vi nog.


Nu är det dags för ny blöja till Lukas och lite kläder. Sen får vi se om grannen dyker upp. (Om hon menade prick nio så är hon redan försenad, men å andra sidan så är ju jag inte klar än).

Av rikku - 8 juni 2009 09:30

Lördagen var HEMSK! Den ska bara glömmas bort helst. Lukas sov inget under hela natten, och därmed inte jag heller, såklart. Tommy gick upp med barnen på morgonen och jag försökte somna, men det gick inget vidare. Lukas skrek hur länge som helst, fast inte den sortens skrik som betyder att han vill något. Det var mer.. hmm.. hur ska man säga? Mer som "kolla, jag kan göra ljud"-skrik. Vid nio-tiden kom Tommy, aningen vildögd, in med Lukas till mig och deklarerade att han måste vara hungrig eller nåt, för Tommy fick inte tyst på honom. Men inte ville han äta, inte. Lite fick jag väl i honom, men han var inte ens intresserad av att äta. Av gammal vana lade jag upp honom på axeln för att han skulle rapa och bums så somnade han. Jag lade försiktigt ner honom i barnvagnen och återvände till sängen för att försöka somna igen.


Det gick inte den gången heller. Antagligen var jag för trött och det var för ljust, jag vet inte riktigt. Men somna kunde jag inte, hur trött jag än var. Vid elva gick jag upp. Dagen fortsatte i det dåligas tecken. Övertrött, grinig och med kort stubin gick jag runt och retade mig på det mesta. Detta sammanföll naturligtvis med att Vanja har kommit in i en "nej", "kan själv" och "inte"-period. Utan tålamod är det svårt att handskas med det.


Nej, jag vill nog helst bara glömma bort hela lördagen.


Igår däremot var en bättre dag, trots lite sömn. Vi var iväg och röstade på förmiddagen och handlade efter det. Vi skulle nämligen få besök på eftermiddagen av min kära mor och min allrakäraste syster med tillhörande barn. Äldsta sonen var dock inte med. De kom för att gratta Vanja som fyllde år veckan innan. Vanja låg och sov när de kom men vaknade ganska snart efter deras ankomst. Det börjar bli en vanlig företeelse, det där. :D Vanja lägger sig för att sova middag. När hon vaknar så är det fullt med folk i huset och massa presenter till henne att öppna. =)Hoppas bara inte att hon förväntar sig detta varje gång hon går och lägger sig nu.


Vanja och Nejra lekte jättemycket. De körde barnvagnsrace i vardagsrummet, köket och Vanjas sovrum. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lite gråt och gnäll blev det naturligtvis då båda ville köra den nya vagnen. Nejra såg helt förstörd ut när jag gav vagnen till Vanja ett tag. Hon ansåg nog att det var hennes vagn vid det laget. Men på det stora hela gick det väldigt bra. Vi gjorde tacos till middag och alla blev proppmätta och mat blev det över också. Men det var i och för sig bara bra, för då fick Tommy en matlåda med sig till jobbet.


Ja, jobbet ja. I fredags gjorde Tommy sin sista dag på Adecco. Trodde han. Han blev ju uppsagd för två veckor sen tillsammans med alla andra på Adecco utom en (tror jag). I två veckor har han gått och bara väntat på att bli arbetslös igen. I fredags var alltså sista dagen. Det bjöds på brownies och sas farväl till alla. Tommy lämnade in kortet och alla sina grejer. På måndagen (idag) skulle han lämna in arbetskläderna. Han kommer hem, byter om som vanligt och sätter sig vid datorn.


En stund senare ringer mobilen. Det är chefen på Adecco. Tommy ska jobba i två veckor till.


...


Självklart är vi glada över det, det är inte det det handlar om. Vi är överlyckliga över att Tommy får jobba i två veckor till och därmed få lön i två veckor till. Det är bara framförhållningen som vi protesterar mot. Varför kunde de inte sagt det innan han lämnade in kortet, sade farväl och gick hem? Men ja. Vi vet ju inte ens vem det är som har dålig framförhållning. Antingen är det Adecco eller också är det ABB. Någon är det i alla fall. Fast det känns ju skönt att veta att Tommy är garanterad två veckors jobb till. Uppsägningstiden är ju två veckor och det är ju bara två veckors jobb till han fick. Sen får vi väl se om det blir något mer efter det eller ej. Vi räknar inte med det i alla fall.


Det var tänkt att vi skulle åka till Mariestad imorgon och hälsa på Anna, Yenny och Åsa. Nu vet jag inte hur det blir. Det lutar åt att vi inte åker, men jag har inte bestämt mig än. OM vi åker, så blir det ju jag och barnen som tar tåget, men just nu känns det rätt så jobbigt. Jag har inte sovit särskilt mycket överhuvudtaget de senaste dagarna och det kan bli jobbigt med barnen på tåget. Framförallt så kan det bli sent och det känns inte upplyftande.


Men vi får se hur det blir.

Av rikku - 5 juni 2009 08:30

Hum.. det blir dåligt med uppdateringar just nu, märker jag. Det är väl för att jag inte har så där jättemycket att skriva om för tillfället.


Vanja har i alla fall blivit firad av snart nog alla. Mor och syster kommer till helgen och de är sist ut. Vanja gillade att fylla år. "Ler åååååj", som hon säger. Bäst med att "le åj", det är att få "ket". MASSA "ket". Så vad har hon fått då?


Jo, hon har fått:

  • En rutchkana
  • En bil
  • En traktor
  • Två bollar
  • En kisse
  • En Nasse
  • En bok med Nalle Puh
  • Två böcker av Richard Scarry, "Räkna med Dagge" och "Grisarna Vill och Vill-Inte"
  • Två paket vaxkritor
  • En kartong med pennor
  • En trehjuling
  • En dockvagn
  • Två t-shirts
  • En massa armband
  • Ett pussel
  • En talande apa

Jag kan ha glömt något, men det är vad jag kommer på nu. Sen får hon väl lite till på söndag när mor och syster kommer hit. Det är inte så illa att få så mycket saker när man fyller år. :)


Dagen efter Vanjas födelsedag var vi i Göteborg då Tommys lillebror tog studenten. Det var trevligt, men lite nervöst också. Jag hade Lukas i bärsele (tack och lov för den!) och Vanja fick gå själv. Nasse skulle hon naturligtvis ha med sig också. Det kändes som att jag behövde minst sju par ögon till under tiden vi väntade vid skolan. Det var fullt med folk som, naturligtvis, skrek och skränade och tutade med sina tutor och allt vad de nu hade med sig. Det var ju student, så jag hade inte förväntat mig något annat, men som småbarnsmor så uppskattar man inte såna saker på samma sätt som när man själv tog studenten. Allt oväsen skrämde såklart barnen och folk såg inte ens Vanja som höll på att bli omkullsprungen flera gånger. När det var dags för Johans klass att komma ut så gick vi närmre scenen (de har lite annorlunda traditioner mot för vad vi hade i Mariestad) och därframme var det ännu mer folk. Jag höll hårt i Vanjas hand och försökte hålla koll på henne, folket runtomkring, scenen, Nasse, Tommy och resten av hans familj samtidigt som jag försökte hålla Lukas lugn och skulle ta foton på det som hände. Puh!


Koordinationsförmåga is the shit, som ungdomarna säger.


Mot slutet så var Vanja jättetrött och ville inte alls hålla handen längre, men då var det inte tal om att släppa henne. Hade jag släppt henne och hon hade gått två meter så hade jag aldrig hittat henne igen, så mycket folk var det. Men som tur var så var det nästan färdigt då.


På söndag är det val till EU-parlamentet. Det är verkligens skrämmande, måste jag säga. Folk verkar strunta helt i att de har rösträtt. Många jag har pratat med säger att de kommer inte rösta. Jag får höra anledningar som "det spelar ändå ingen roll vad jag röstar på, alla partier är lika illa", "jag är emot EU", "alla politiker bara roffar åt sig ändå" och "jag bryr mig inte". Skrämmande är vad det är. Jag är också emot EU, men jag tycker att det är tokviktigt att rösta. Även om jag inte är helt insatt i vad partierna har för EU-politik så är det hur viktigt som helst att rösta på något. Jag läste nånstans att de beräknar att ungefär 30% av svenska folket kommer att rösta i det här valet. Det betyder att om jag röstar så röstar jag åt två andra personer också. Min röst är värd tre gånger så mycket som om alla hade röstat. Det kan ju låta positivt, men betänk sen att det gäller för alla som röstar. Vilka är det som kommer rösta i valet? Jo, främlingsfientliga grupperingar, så som SD. Är det verkligen de vi vill ska representera oss i EU?! Verkligen inte!


Så snälla, snälla, snälla, snälla, snälla! Gå och rösta på söndag! Du kanske tror att din röst inte är värd något, men den kan vara värd tre gånger så mycket som om du inte röstar! Jag, som är vänster, säger att det är bättre att alla moderater, folkpartister och centerpartister går och röstar än att vi låter SD komma in i EU-parlamentet.


Ligg inte på sofflocket på söndag! Ut och praktisera din rätt att göra din röst hörd! Ta den inte för given.


När jag tänker på hur många människor som kämpade för att vi skulle få rätt att rösta för snart hundra år sen, och sen på hur folk förvaltar den kampen, då blir jag beklämd. Kampen för att kvinnor skulle ha samma rätt som männen att rösta och sen går folk runt och säger "jag bryr mig inte".. Skulle de säga samma sak om vi inte hade haft rätten att rösta? Antagligen inte.


Det är samma sak med facket, tycker jag. Många säger att de struntar i facket för de har så bra rättigheter ändå i dagens läge. Tror de verkligen att det inte kan förändras? Tror de att rättigheter som vi en gång har fått omöjligt kan försvinna igen? Fackligt arbete behövs! Facket behöver medlemmar! Tillsammans är vi starka, ensamma är vi svaga. Utan medlemmar urholkas fackets möjlighet att förhandla, att sätta hårt mot hårt. Utan den möjligheten kan våra arbetsrätter försvagas och slutligen försvinna. Se bara på vad som händer med a-kassan..


Nej, använd era surt förvärvade rättigheter, slåss för att behålla dem och utöva folkets makt på söndag!

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se