Jag vet inte om det är vi som är väldigt optimistiska, men vi tror att Lukas har sagt både mamma och pappa redan. (Eller rättare sagt, "mam" alternativt "mem-mem" och "ba-ba", men det är nära nog.) Men det kan vara bara ren tillfällighet att han råkade sätta ihop just de stavelserna också, men som sagt; vi är optimistiska. Det vore roligt om Lukas var tidig med att prata också, precis som Vanja. Fast.. jag vet inte om Vanja var tidig med att börja prata men hon var ju tidig med att prata bra. Det är hon för övrigt fortfarande.

Jag måste kolla upp när Vanja sa sina första ord, men jag vet att första ordet hon kunde var, deprimerande nog, inte mamma eller pappa, utan "kisse". Hon kunde prata när vi flyttade hit, det vet jag. Prata i det här sammanhanget betyder att hon kunde säga ord, inte att man kunde föra ett samtal med henne, om nu någon tvekade på det. Nå, när vi flyttade hit var hon i alla fall nio månader och Lukas är nu sju. Vid nio månaders ålder fick Vanja ett eget rum eftersom vi väckte henne hela nätterna bara genom att vara i samma rum som hon och det funkade ju jättebra. Synd att inte Lukas kan få eget rum också.

I dagsläget så sover Lukas inte mer än max tre timmar åt gången. Det säger sig självt att jag har det ganska jobbigt på nätterna alltså, och frågan är om det är vårt fel att han vaknar, precis som med Vanja. Vi kan inte ge honom ett eget rum och flytta in honom till Vanja känns som en väldigt dum idé i nuläget.

Så vi gör så gott vi kan. Vi har flyttat ut hans säng i vardagsrummet. Det är bara en fråga om några meters förflyttning, men om det hjälper så vore det underbart. Jag har inte fått sova en hel natt på ett år snart och jag längtar tills jag får sova igen.  Förr eller senare kommer han ju börja sova hela nätterna. Frågan är bara hur länge man måste vänta.

Igår var vi för övrigt på BVC för standardkontroll av Lukas. Han uppmäter nu 71 cm i längd och har nått upp till 9.2 kilo i vikt. Han blir stor, han också. BVC-tanten gjorde något som kallas för BOER-test också. Jag tror i alla fall att det stavas så. Hon kollade om han greppade en leksak och om han reagerade på ljud. Det är i alla fall vad jag tolkade hennes test som. Han fick i alla fall godkänt, så det var ju bra.

Imorgon ska vi till Tommys lillebror och fira att han fyllde år igår. Det ska bli trevligt. Det är roligt för barnen också att komma ut och träffa lite folk. Ja, främst Vanja då, men det dröjer nog inte så länge innan Lukas har behållning av det också.

Jag vet inte om jag skrev om det tidigare, men jag har ju lånat ut pengar till vår granne. 200 kronor och hon lovade mig att jag skulle få tillbaka det dubbla när barnbidraget kom. Antagligen kom det löftet av att jag var lite tveksam till att låna ut så mycket pengar i två veckor, men det funkade ju, för jag gick med på att låna henne pengarna. När barnbidraget kom ringde hon på dörren och frågade om det gick bra att hon betalade den 27:e istället. Det var Tommy som öppnade dörren då (jag låg fortfarande och sov) och hon sa till honom att hon hade lånat 200 kronor, men nämnde inget om att hon skulle betala tillbaka 400. Nå, den 27:e kom och gick och ingen granne ringde på dörren för att betala tillbaka lånet. Idag kände vi att vi var tvungna att ringa på hos henne och påminna om att hon skulle betala tillbaka pengarna.

Fy, så jag gruvade mig! Jag tycker att det är så pinsamt att behöva påminna om att jag ska ha pengar av folk. Jag vill att folk ska komma ihåg sånt själva och sköta det som man ska göra. Nå, jag gruvade mig i nästan två timmar i alla fall och sen fick jag gå över till grannen och ringa på. När hon öppnade så såg hon väldigt förvånad ut över att se mig och jag fick pinsamt nog fråga om hon hade glömt våra pengar. Det svarade hon att oj! det hade hon totalt glömt, gick det bra om jag fick dem imorgon istället? Nu ska vi ju bort imorgon, så jag sa att vi kunde ta det på söndag istället.

Nu hoppas jag bara att jag 1) får pengarna då och 2) får 400 och inte 200 eftersom hon lovade att jag skulle få tillbaka det dubbla. Om hon kommer med 200 kronor så vet jag inte vad jag ska säga. Det var ju hon som sa att jag skulle få det dubbla, det var inte mitt påfund och då tycker jag att hon ska stå fast vid det också. Annars vill jag ju inte låna ut pengar till henne igen.

Nej, det känns inte alls bra, det här. Glömmer man verkligen bort på en vecka att man ska betala tillbaka ett lån till grannen? Förresten, om man har det så dåligt ställt att man måste låna pengar av grannen en vecka efter lön, ska man verkligen lyxa på sig taxi då? (Vi såg igår att hon åkte taxi på eftermiddagen, det var därför vi inte ringde på då. Hon var ju ändå inte hemma.)

Nej, det känns inte bra alls. Hoppas att mina farhågor kommer på skam, för jag vill verkligen ha en bra relation till grannarna. Även om de är lite knasiga.