Ja, det känns det som att vi har haft här hemma. Vi provar idag att låta Lukas sova i Vanjas rum (håll tummarna för oss!) och i en timme har Lukas skrikit där inne. Jag har sprungit in dit hur många gånger som helst, vaggat, tröstat, sjungit för honom, gett honom välling (som han till min förvåning faktiskt drack av!), suttit med honom i famnen i en stol, suttit på golvet bredvid hans säng, gett honom leksaker... *suck!* Nu har jag ont i öronen, ont i ryggen och känner mig helt slut. I vanliga fall så hade jag lagt mig i sängen med honom och ammat honom till sömns eller låtit honom sitta och leka i sängen tills han somnat (det funkar mycket bättre i ett ljust rum än i ett mörkt, uppenbarligen).

Men nu måste vi ta itu med det här! Han måste sova på nätterna och han måste somna själv. Ett steg är att vägra amma honom till sömns, tror jag. Nå, vi får väl se i natt hur ståndaktig jag kommer vara... Nu har han hur som helst somnat, eller i alla fall tystnat (vilket brukar vara samma sak. Är Lukas vaken så hörs han).

En timme tog det och har vi tur så kanske vi kan bryta en dålig trend här ikväll. Har vi otur, ja, då är vi tillbaka i samma gamla gängor imorgon igen. Det beror på hur mycket jag orkar. Jag bör nog i alla fall förbereda mig med att göra i ordning välling inför i natt, om jag inte faller till föga och ammar. Men jag hoppas inte det.

Som sagt, håll tummarna för oss! Jag måste verkligen få sova snart. Jag har inte sovit mer än fyra timmar i sträck på över ett år nu (och det var EN gång det hände). I need some sleep!

I ett inlägg på forumet var det nån som tjänade 56000 i månaden, varav 27000 bara "rann iväg" på saker de inte visste.

Gud, tänk om vi tjänade 56000 i månaden. Då hade vi kunnat spara 30000, varje månad. *dregel* Fatta vad mycket vi hade kunnat göra och spara och betala av...

Nu är det nio dagar kvar tills ansökningstiden går ut. Jag har naturligtvis inte hört något från dem än, men nu närmre det datumet vi kommer, desto nervösare blir jag. Skrev jag en bra ansökan? Gillade de att jag ringde och ställde frågor? Ställde jag rätt frågor? Kommer de ens höra av sig?

Uääh, jag vill typ sätta mig och bita på naglarna och bara invänta nästa fredag. Även om det inte är ett jobb jag behöver få så känns det ju bara så rätt för mig och jag vill verkligen ha just det jobbet.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att jag har gjort allting fel, fastän det inte är längesen jag var övertygad om att jag hade gjort precis allt rätt.

Alltså, att vänta på svar från arbetsgivare är ju ren tortyr, och då ska det tilläggas att jag inte ens är aktivt arbetssökande än. Jäkla skit.

Man brukar ju säga att man är "uppe med tuppen" när man är vaken tidigt. Nå, jag var uppe långt innan tuppen hade vaknat i morses. Jag tänkte att jag skulle vara snäll och hjälpa Tommy på morgonen. Han har ju bara en halvtimme på sig när väckarklockan ringer att vakna, äta frukost, klä på sig och göra i ordning alla saker han ska ha med sig till jobbet. Inte så tid till varje sak, alltså.

Så den här morgonen gick jag upp tio minuter innan klockan ringde och fixade med frukosten till Tommy. Jag kokade ägg och kaffe, dukade fram bröd, smör och pålägg. Tommy skulle ju aldrig ha tid till att koka ägg på morgonen annars, men han gillar att äta ägg till frukost. Han blev minst sagt förvånad när klockan ringde och han kom ut i köket och såg vad jag höll på med. Men han blev väldigt glad.

Sedan gick jag och lade mig igen. Finns ingen mening med att jag ska vara uppe klockan fem på morgonen. Så tuppen fick vakna själv i alla fall.