En halvtimmas skrik, och nu är det tyst?? Ska det verkligen gå åt rätt håll det här? Det hade jag inte vågat hoppats på än, men det verkar det ju göra. Fy tusan vad bra. :) Duktig son jag har. När han vill.

Sonen dricker välling! Hurra! Men inte sin egen, utan samma som Vanja. Nåja, han är ju nästan ett år så det funkar ju. Men märkligt att det inte funkade med den andra vällingen. Skit samma, han dricker välling!! I natt klunkade han i sig nästan två (små) flaskor och idag har han druckit en (liten) flaska. Han drack ur allt, så frågan är om han borde ha fått en stor. Men vad fan, när han inte har druckit innan så vill man ju inte göra för mycket så man får kasta. Men nästa gång ska jag nog pröva att ge honom en stor flaska..

Puh! Jag är så löjligt glad över detta lilla framsteg. Det känns verkligen som att Lukas är mycket mindre än vad Vanja var i samma ålder. Visst, han gick låååångt tidigare än vad Vanja gjorde, men i övrigt.. nja, där ligger han mest i lä, känns det som. Frågan är om det är talet som gör det. Att han känns så liten, menar jag. Eller om det är det att han är lillebror. Hm. Jag vet inte, han känns så himla liten i alla fall i mångt och mycket. Men nu börjar liten bli stor! För han dricker välling! Haha!

Hur gick natten då, kanske ni undrar? Undrar ni inte så får ni sluta läsa nu eller fortsätta läsa trots bristande intresse, jag struntar i vilket, för nu tänker jag berätta.

Natten har varit påfrestande på flera sätt, men inte så väldigt mycket värre än vanligt. Inte som jag hade förväntat mig i alla fall. Kvällen började som sagt med skrikmaraton i en timme. En hel timme spenderad springandes in och ut ur deras rum, men som slutade med att han somnade i alla fall, av utmattning, kanske. Sedan sov han från 20-23. Vid 23 brukar han vakna, så det var inget konstigt i det, även om jag hade hoppats på att han skulle hoppa över det. Men. Den här gången tog jag inte upp honom och ammade. Istället gjorde jag välling och försökte få honom att äta den.

Ha. Ha. Det gick ju bra. Eller inte. Han skrek. Han ålade. Han slingrade. Han illvrålade. Han var hysterisk, men han skulle inte äta. Efter 20 minuters illvrål så somnade han mot min axel, utmattad. Nu var det ju absolut ingen mening med att försöka mata honom, så jag lade in honom i sängen igen och gick och lade mig själv igen. 30 minuter senare vaknade han. Igen. Men den här gången drack han faktiskt vällingen! Efter att han hade ätit upp vällingen så somnade han!Halleluja! Det gick faktiskt väldigt smidigt. Sedan sov han till klockan fyra, vilket är en enorm förbättring sett till de senaste nätterna här hemma (men en återgång till det normala innan dess). Den gången ammade jag honom faktiskt, men det hade inget att göra med att han inte ville dricka välling eller att jag inte orkade göra välling. Det handlade enbart om att mina bröst var sprängfyllda med mjölk och valet var mellan att amma honom eller att vakna upp i en säng full med mjölk senare. Vilket inte är så trevligt, faktiskt.

Vid sjutiden vaknade han igen och den här gången var jag lat och ammade honom. Vanja ville också gosa i sängen, så hon fick följa med. Sen lade jag dem igen och så gick vi inte upp förrens halv nio.

Så, sammanfattningsvis: Mycket skrik, men ändå helt okej. Hoppas nästa natt blir ännu bättre.