Intresseklubben har antagligen fullt upp i min blogg nu, men det struntar jag i. Jag skriver främst för min egen skull, i andra hand vill jag att det ska roa andra. Så därför fortsätter jag tjata om Lukas sömn.

Det fortsätter att gå bra med nattningen. Det tar nu oftast inte mer än 15 minuter innan han sover gott där inne. Det känns jätteskönt. Det är verkligen som om en sten har fallit från mitt bröst, för naturligtvis har det varit lite jobbigt med nätterna, om än uthärdligt. För det är ju skillnad på om något är jobbigt och om något är outhärdligt, vilket några har lite svårt att förstå. När Lukas nattsömn har kommit på tal ibland så har vissa personer beklagat mig och tyckt att jag måste tycka att det är fruktansvärt och att jag går nog snart in i väggen eftersom jag aldrig får sova.

Det är ju helt enkelt inte sant. Visst har jag tyckt att det har varit jobbigt. Visst har jag beklagat mig över att jag sällan får sova och att jag alltid är trött, men, och det här är ett stort men, steget från att tycka att något är jobbigt till att det är mer än vad man kan uthärda, är väääldigt långt. Eftersom det är något som rör sig om mina barn och deras välbefinnande och trygghet så anser jag att det har varit värt obehaget för min del, för att de ska känna sig trygga.

Lukas har ända från början varit en orolig liten fis. Han har behövt mycket närhet och helst ha främst mig inom synhåll. Skulle jag då förvägra honom den trygghet han har funnit i att jag är där för honom på nätterna när han är ledsen och orolig?

Skulle inte tro det, nej.

Nu har han funnit trygghet i att sova i Vanjas rum och det är jag väldigt glad över. Visst skriker han när vi lägger dem, men det är nog mest för att han inte vill gå och lägga sig. Han vet ändå att vi finns där och jag går in och vaggar honom om han inte kommer till ro.

I natt var det helt underbart. Jag har ju sagt att han alltid, alltid vaknar runt klockan elva och så även sen vi lade in honom i Vanjas, rättelse; barnens, rum. De senaste nätterna har han vaknat, skrikit (pipit är väl kanske mer korrekt ord) lite och sen somnat om av sig själv, så vi har inte behövt ta upp honom. Men i natt vaknade han inte klockan elva. Inte heller vaknade han klockan tio eller tolv. Han sov hela vägen till klockan fyra! Fyra! Det är ju helt otroligt. Det innebär att han närmar sig målet, det vill säga att sova hela nätterna igenom. Det gör mig så glad. Inte bara för min egen skull, även om det för mig innebär att jag snart får sova en hel natt, men även för hans skull. Att han får sova ordentligt är faktiskt mycket, mycket viktigare än att jag får sova.

Mamma tjatar på mig att jag måste sova för att ta hand om mig själv, men jag ser det som mycket viktigare att jag i första hand tar hand om barnen. Jag kommer i andra hand. Eller möjligtvis fjärde. Jag finns med på listan i alla fall.

Jag vet redan nu vad jag önskar mig i födelsedagspresent, för övrigt. En spahelg. Tillsammans med Tommy, men utan barnen. Jag älskar barnen över allt annat, men vi behöver lite tid för oss själva också, som ett par. Inte bara vara föräldrar, utan också vara ett par som älskar varandra.

Förhoppningsvis kan vi få en helg för oss själva någon gång i februari. Jag hoppas det i alla fall. Vi ska fråga Tommys föräldrar om de vill vara barnvakt åt barnen en helg. Det vill de säkert, men man måste fråga, inte förutsätta. Det vore snällt av dem, i så fall. Vi skulle uppskatta det mycket.

Från det ena till det andra.

I helgen var vi i Göteborg på MediaMarkt och köpte en ny digitalkamera. Härligt! Jag har inte kunnat ta kort sen jul ungefär och nu har vi äntligen en kamera som fungerar igen. Det blev en Samsung ES15. Den verkar vara mycket bra och det bästa är att när vi spelar in filmer så får vi med ljud! Det hade vi inte på den gamla kameran och det är något jag har saknat rätt mycket. Men nu blir det roligare filmer. Synd bara att filmerna blir så hiskeligt stora. Jag försökte ladda upp en film igår som var på 4.33 minuter. Men trots att den var så kort så var den stoooor. Över 600 MB. Så jag fick inte upp den på sidan. Tyvärr. Men bra är kvalité blev det på filmen i alla fall.

När vi ändå var i Göteborg så skulle vi köpa en ny stol till Lukas också. En bilbarnstol, alltså. Den han sitter i nu känns aaaalldeles för liten för honom. Det känns som att han inte sitter så säkert i den och det är ju ändå poängen med en bilbarnstol, att barnet ska sitta säkert. Tommy hade fått erbjudande på sin mail från Babyproffsen om att köpa en Britax Two-Way, alltså en likadan som Vanja har, till ett reducerat pris. Men naturligtvis var den slutsåld när vi kom dit. Käckt. Så vi skrev upp oss på en lista så att de skulle ringa oss så snart de fick in fler stolar, vilket de hoppades på skulle bli till veckan.

Men. Vi hade sett en annons på Blocket också om en Britax Two-Way. Den var begagnad, såklart, men kostade bara 1000 kronor. Så på måndagen så ringde jag på den annonsen och bokade den hos killen. Idag var Tommys föräldrar iväg och hämtade den och till helgen tar de med sig den hit. Jag hade inget emot att köpa en ny stol till Lukas, särskilt med tanke på att vi inte har köpt något alls till barnen, mer eller mindre, men när de nu inte fanns inne så var det ju lika bra att köpa en begagnad. En bilbarnstol slits inte så förfärligt mycket, så den lär ju vara lika bra som den nya, som inte fanns. Sålänge stolen inte har varit med i nån krock så känner jag mig trygg med att köpa en begagnad, och det sa killen att den inte hade varit.

Men det känns bra, det här. Äntligen har vi kommit iväg och köpt en ny stol och jag har oroat mig en del för bilstolen de senaste månaderna. Skönt att ha det gjort.

Imorgon ska jag ta med barnen in till stan och fixa nån födelsedagspresent till Lukas. Jag vet inte vad jag ska köpa än, men jag litar på att jag hittar något. I värsta fall får jag väl köpa lite nya kläder åt honom. :)

Den här veckan kommer att präglas av att det är mycket att göra. Idag var vi iväg på Öppna förskolan (ska strax berätta om det), imorgon ska vi handla present till Lukas, på torsdag fyller han år och förhoppningsvis kommer min syster och eventuellt min lillebror hit då, på fredag är det kontroll på BVC och till helgen kommer våra familjer för att fira Lukas. Pust och stön. Imorgon måste jag alltså städa också. Men jag hoppas att jag hinner det innan torsdag.

Öppna förskolan, ja. Jo, jag lovade Vanja i fredags att vi skulle gå dit, för hon pratar om det nästan varje gång vi går till ICA. Jag hade tänkt att vi skulle vara där klockan nio när de öppnar, men det blir inte alltid som man har tänkt sig.. Klockan nio var vi färdiga med frukosten, liksom.

Nåja. Kvart i tio var vi där i alla fall, en kvart innan sångstunden. När jag hade fått av ungarna kläderna så skulle vi gå in i rummet då. Hah. Tänkte jag, ja! Lukas planterade fötterna i golvet och vägrade röra på sig. Det var ju fullt med barn där inne så han blev väl lite skrämd. Han är inte så van vid andra människor. Det slutade med att jag fick lyfta upp honom och bära honom in i rummet. Vanja höll min hand, men var ändå modig. Väl inne i lekrummet så gick det bra. Båda två satte sig och lekte på var sitt håll och det gick väldigt bra.

Sen blev det sångstund och där fick jag en överraskning. Jag satte Vanja bredvid mig och Lukas i mitt knä. Vanja ålade omkring rätt mycket och vägrade sjnga med i sångerna, men det är som det brukar vara, det var inget nytt. Vad som däremot var nytt, det var att Lukas satt still i mitt knä! Han som aldrig sitter still! Helt chockad blev jag. Men det var en trevlig överraskning, i alla fall. :)

Det var trevligt på Öppna förskolan. Inte som vissa andra gånger jag har varit där, då det bara är alldeles för mycket folk och mest skrik på alla barn, utan väldigt trevligt. Jag träffade bland annat på en tjej ifrån föräldragruppen. Vi kom på att vi bor grannar numera, så vi bytte telefonnummer och sa att vi ska försöka träffas lite. Det vore trevligt. Men det lär ju inte bli något den här veckan i alla fall.

Men vi får väl se framöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...