I fredags gick ansökningstiden ut för jobbet jag har sökt. Från och med imorgon kan man börja vänta på telefonsamtal. Jag vet inte om jag känner mig nervös eller inte. Det känns snarast som att chansen är så otroligt liten att jag skulle få jobbet. Jag har inga särskilda kvalifikationer som talar för mig, egentligen, så varför skulle de välja ut mig bland alla ansökningar? Dessutom glömde jag bifoga ett foto i ansökan. Skit också. Det ska man ju göra. Men det var så längesen jag skrev en ansökan så jag har väl glömt bort massvis med grejer som man ska tänka på..

Jag kan bara hoppas och hålla tummarna. Det värsta är att jag vet att folk (läs: mamma) kommer fråga varje dag "har du hört något från jobbet än?" och sånt är så frustrerande. Det känns ungefär som när jag var gravid med Vanja (inte så mycket med Lukas). Då frågade alla också hela tiden "har du känt något än, har det börjat än, har det inte kommit någon bebis än?" och så vidare. Som om man inte själv gick och väntade massvis! Allas frågor, som jag visserligen kunde förstå, var så fruktansvärt irriterande. Man ville bara stänga av telefonen och gömma sig under täcket för att slippa höra alla. Usch.

Men med det här kan jag ju inte stänga av telefonen direkt. Då lär jag ju definitivt inte få höra något.

Frågan är bara hur sjutton man ska lösa det hela med barnomsorgen. Ska jag börja klockan åtta och jobba i Skövde så måste jag lämna barnen halv sex på morgonen. Får man ens lämna barnen så tidigt? Har de ens öppet?? Om det inte går, hur sjutton löser man det då? Äsch, det får bara lösa sig. De verkade ju vara öppna för ändrade arbetstider på jobbet, så om jag skulle få det så löser det sig nog.

Men bara tanken på hur lång tid det kan ta innan man får höra något, om man nu får höra något alls, vill säga, får mig att få ont i magen. När jag fick jobbet på Camfil så fick jag komma på intervju ganska fort, men sen tog det fem veckor innan jag hörde något mer om jobbet. Snacka om tortyr. Fast jag fick det ju, och det var huvudsaken.

Det finns några andra jobb jag ska söka också, men just det här jobbet.. det känns så perfekt! Jag blir nog väldigt ledsen om jag inte får det. :'(

Från det ena till det andra så hittade jag ett hus idag som jag blev väldigt intresserad av. Eventuellt kanske man får lägga ut lite pengar på reparationer, men huset kostar inte ens 600 000. Finge man ett lån på säg en miljon så skulle man ju ha en hel del pengar att köpa reparationer för. Dessutom skulle man bo billigare än vad vi gör nu.. I alla fall med dagens räntor.

Men det lär knappast vara läge för oss att köpa hus nu. *suck* Hur bra husen än ser ut så är det inte så smart att köpa hus när inte nån av oss har fast jobb. Om en av oss hade fast jobb så kanske, men när ingen av oss har ett jobb.. nej, det är inte hållbart.

Men man kan ju alltid drömma.

På föräldraforumet så finns det just nu en "utmaning" som man kan anta. Det är Charlie från Lyxfällan som har nån gratis e-kurs om ekonomi där man ska få mer tid, ökade inkomster och få ordning på ekonomin. Först tänkte jag att "det där lär ju knappast vara något för mig", särskilt med tanke på hur pass bra koll jag faktiskt har på vår ekonomi, men sen blev jag nyfiken och undrade vad det kunde vara han skulle prata om. E-kursen skulle vara i 30 dagar och på 30 dagar skulle man alltså förändra sitt liv. Jo, tjena. Det tror jag ju så mycket jag vill på. För att göra radikala förändringar så krävs mer än 30 dagar, men visst, det kan ju vara en början. (Det är bland annat det jag har stört mig på med Lyxfällan. De återkommer till familjerna efter en månad. EN MÅNAD! Det hinner ju inte hända NÅGOT på en månad! De får EN lön, that's it!)

Nå, jag klickade till slut på "anmäl" och skrev upp mig på denna e-kurs. Direkt fick jag första mailet som handlade om mål och visioner och det han sa i där, det kan jag köpa. Det är klart att man måste ha mål för att se om man är på rätt väg och se om det går framåt eller ej med ens målsättningar. Så långt, allt väl. Men idag har jag inte fått något mail. Irriterade. Jag förväntade mig ju att få ett mail om dagen. I första mailet stod det att man skulle skriva upp fem mål som man ville nå de närmaste tre åren och eftersom jag ska ge den här kursen en chans så gjorde jag som han sa. Mina fem mål blev:

• Bli skuldfria (ett eventuellt husköp räknas ej)
• Ha fasta jobb båda två (söka, söka, söka!)
• Kunna spara 5000 kronor i månaden (bör inte vara omöjligt med två löner)
• Ha kontantinsats till ett hus (beroende på hur dyrt hus vi hittar)
• Bo i hus (hänger naturligtvis på om vi hittar något hus att köpa också)

Målen känns kanske lite väl högt satta för en treårsperiod, men inte omöjliga. Får vi bara jobb båda två så känns det som att resten ger med sig automatiskt. Det är ju faktiskt så att under hela den tid vi har varit tillsammans (fyra år i veckan!) så har vi bara haft två löner under sju månader och det var inte under de sju månaderna som vi sparade som mest. Fast det borde vi ha gjort. Men det tänkte vi inte på då. Hur som helst, med två löner så borde vi kunna spara hur mycket pengar som helst. Är vi skuldfria så lär vi ju kunna spara 5000 kr i månaden utan problem, det tror jag.

Men vi får väl se. Första prioritet är ju att få ett jobb. Sen får vi se.