Den här dagen har inte varit en av de bästa i mitt liv, om jag säger så. Ungarna har varit som ungar är, fast lite till. Sen skulle de sova middag. Ha. Ha. Inte sov de, inte. Precis när Vanja somnade (efter tre timmar i sovrummet) så flippade Lukas ut och blev helt hysterisk, vilket naturligtvis väckte Vanja igen. Sen har de båda två varit övertrötta och griniga resten av dagen.

*suck*

Jag vet inte vilket som var jobbigast. Det kan ha varit när jag skulle byta blöja på Vanja och hon absolut inte ville byta blöja och blev halvt hysterisk. Sen, när blöjan var bytt så ville hon inte gå ner från skötbordet och blev hysterisk igen. Sen blev hon arg och hysterisk en gång till när jag bytte blöja på Lukas. Efter det blev hon ännu mer arg/sur/ledsen när hon inte fick ta leksaker från Lukas. Det var rätt jobbigt.

Men det kan också ha varit när Lukas blev ett frimärke. Han satt som fastklistrad, först på Tommy och sen, när han fick syn på mig (de lekte i barnens rum, jag lagade mat i köket), så skulle han bara till mig hela tiden. Fast han ville inte vara uppe i famnen. Eller ja, inte still i alla fall. Försökte jag sätta ner honom så bröt han ihop. Det är lite.. handikappande. Och inte särskilt roligt. Dessutom så skulle han inte bara upp, han skulle fortsätta skrika också, trots att han fick komma upp.

Övertrött, antagligen.

Men nu är dagen i alla fall över. Barnen sover lugnt i sina rum och nattningen var helt okej idag också. Lite mer omständig än de senaste och det krävdes en stor flaska välling till Lukas för att han skulle vilja lägga sig ner och sova, men det gick ändå rätt snabbt. Nu hoppas jag innerligt på att den missade middagsluren ska få Lukas att sova hela natten, men ärligt talat så tror jag inte på det själv. Men man får vara glad för det lilla.

Från det ena till det andra. Vi skulle köpa fler lådor till ungarnas rum på Maxi idag. Jomen tjena. 230 spänn för en stor låda, eller 170 för en mindre. As if! Lär inte hända, i alla fall inte nu. Vi får väl kolla på ÖoB imorgon eller nåt, för fler lådor måste vi ju ha. Det dräller av leksaker överallt! Alternativet skulle vara att skeppa ner leksaker i källaren och det känns som ett väldigt tråkigt alternativ. Jag hade blivit jätteledsen om mina föräldrar hade gjort så när vi var små. Men hur, hur kan en låda vara så jäkla dyr?? Jag fattar inte. Dessutom är priserna alltid utan locket. Det får man betala extra för. Gosh..

En annan sak vi måste köpa, det är en ny kamera. Jag har varit utan kamera sen innan jul och jag blir tokig! Jag måste ha en kamera till Lukas födelsedag! Jag bara måste! Jag vill inte missa att ta bilder på hans första födelsedag! Så imorgon ska vi ut och leta efter en kamera. Hoppas vi hittar nån bara. Det är inte så många dagar kvar tills han fyller ju..

Ytterligare en sak finns det förresten som vi måste köpa, och det här handlar inte om ordning och reda eller önskemål. Det här handlar om behov. Vi måste köpa en ny bilstol till Lukas. Den han sitter i nu är alldeles för liten för honom numera. Vi får titta efter det imorgon också. Det känns inte bra att han sitter i den längre. Han måste ha en ny. Punkt.

Frågan är bara var sjutton man köper en? I have no idea.

Nu har Lukas sovit i Vanjas rum (som vi snart får kalla "barnens rum" eller "Vanja och Lukas rum") för andra natten i rad. Som framgick av mitt korta inlägg igår kväll så somnade Lukas på bara en halvtimme, istället för en timme som det tog natten innan. Han vaknade även i natt vid elva-tiden och återigen var det "skrik-och-panik-fabrik" som gällde. 20 minuter tog det även denna gång innan han lugnade ner sig. Han drack ingen välling, men han somnade om i alla fall (kors i taket). Den här gången vaknade han inte upp efter en halvtimme, utan sov hela tiden till halv fyra! Gött! Då ammade jag honom (av samma anledning som igår ;)) och sen somnade han om igen. Han vaknade vid sextiden igen, blev sövd igen och sen gick vi upp vid halv nio.

Nu ligger de och sover middag, tillsammans. Lukas skrek lite idag (det gjorde han inte igår), men nu är det tyst och lugnt där inne. Det känns verkligen som en lättnad, det här. Jag har oroat mig lite för hur det skulle gå att lägga dem i samma rum, men det här går ju över förväntan bra. Jag bara väntar på bakslaget. :) För det lär ju komma ett bakslag, förr eller senare, det är jag fullt på det klara med och beredd på.

Men fortsätter det att gå så här bra, då kan jag se fram emot att kunna be svärmor om att hon är barnvakt en helg. Tänk.. att få sova! Gud, vad skönt det vore.

Nu gör jag snart på allvar ett kors i taket. Sex minuter. Sex minuter tog det från läggdags till tyst i barnens rum. Idag drack Lukas dessutom två små flaskor välling, vilket är detsamma som en stor, som Vanja dricker. Det funkar alltså skitbra det här.

Haha, bara för att jag skrev det här precis så började Lukas skrika igen, efter 20 minuters tystnad.

Oavsett så går det hur bra som helst. Nu väntar jag bara på att han ska sluta vakna klockan elva också, så kanske han sover hela nätterna snart. (Det kanske ska förtydligas att han inte bara vaknar klockan elva, men det är det klockslag han alltid vaknar på).

Vem vet, jag kanske får börja sova igen snart? :)

En halvtimmas skrik, och nu är det tyst?? Ska det verkligen gå åt rätt håll det här? Det hade jag inte vågat hoppats på än, men det verkar det ju göra. Fy tusan vad bra. :) Duktig son jag har. När han vill.

Sonen dricker välling! Hurra! Men inte sin egen, utan samma som Vanja. Nåja, han är ju nästan ett år så det funkar ju. Men märkligt att det inte funkade med den andra vällingen. Skit samma, han dricker välling!! I natt klunkade han i sig nästan två (små) flaskor och idag har han druckit en (liten) flaska. Han drack ur allt, så frågan är om han borde ha fått en stor. Men vad fan, när han inte har druckit innan så vill man ju inte göra för mycket så man får kasta. Men nästa gång ska jag nog pröva att ge honom en stor flaska..

Puh! Jag är så löjligt glad över detta lilla framsteg. Det känns verkligen som att Lukas är mycket mindre än vad Vanja var i samma ålder. Visst, han gick låååångt tidigare än vad Vanja gjorde, men i övrigt.. nja, där ligger han mest i lä, känns det som. Frågan är om det är talet som gör det. Att han känns så liten, menar jag. Eller om det är det att han är lillebror. Hm. Jag vet inte, han känns så himla liten i alla fall i mångt och mycket. Men nu börjar liten bli stor! För han dricker välling! Haha!

Hur gick natten då, kanske ni undrar? Undrar ni inte så får ni sluta läsa nu eller fortsätta läsa trots bristande intresse, jag struntar i vilket, för nu tänker jag berätta.

Natten har varit påfrestande på flera sätt, men inte så väldigt mycket värre än vanligt. Inte som jag hade förväntat mig i alla fall. Kvällen började som sagt med skrikmaraton i en timme. En hel timme spenderad springandes in och ut ur deras rum, men som slutade med att han somnade i alla fall, av utmattning, kanske. Sedan sov han från 20-23. Vid 23 brukar han vakna, så det var inget konstigt i det, även om jag hade hoppats på att han skulle hoppa över det. Men. Den här gången tog jag inte upp honom och ammade. Istället gjorde jag välling och försökte få honom att äta den.

Ha. Ha. Det gick ju bra. Eller inte. Han skrek. Han ålade. Han slingrade. Han illvrålade. Han var hysterisk, men han skulle inte äta. Efter 20 minuters illvrål så somnade han mot min axel, utmattad. Nu var det ju absolut ingen mening med att försöka mata honom, så jag lade in honom i sängen igen och gick och lade mig själv igen. 30 minuter senare vaknade han. Igen. Men den här gången drack han faktiskt vällingen! Efter att han hade ätit upp vällingen så somnade han!Halleluja! Det gick faktiskt väldigt smidigt. Sedan sov han till klockan fyra, vilket är en enorm förbättring sett till de senaste nätterna här hemma (men en återgång till det normala innan dess). Den gången ammade jag honom faktiskt, men det hade inget att göra med att han inte ville dricka välling eller att jag inte orkade göra välling. Det handlade enbart om att mina bröst var sprängfyllda med mjölk och valet var mellan att amma honom eller att vakna upp i en säng full med mjölk senare. Vilket inte är så trevligt, faktiskt.

Vid sjutiden vaknade han igen och den här gången var jag lat och ammade honom. Vanja ville också gosa i sängen, så hon fick följa med. Sen lade jag dem igen och så gick vi inte upp förrens halv nio.

Så, sammanfattningsvis: Mycket skrik, men ändå helt okej. Hoppas nästa natt blir ännu bättre.

Ja, det känns det som att vi har haft här hemma. Vi provar idag att låta Lukas sova i Vanjas rum (håll tummarna för oss!) och i en timme har Lukas skrikit där inne. Jag har sprungit in dit hur många gånger som helst, vaggat, tröstat, sjungit för honom, gett honom välling (som han till min förvåning faktiskt drack av!), suttit med honom i famnen i en stol, suttit på golvet bredvid hans säng, gett honom leksaker... *suck!* Nu har jag ont i öronen, ont i ryggen och känner mig helt slut. I vanliga fall så hade jag lagt mig i sängen med honom och ammat honom till sömns eller låtit honom sitta och leka i sängen tills han somnat (det funkar mycket bättre i ett ljust rum än i ett mörkt, uppenbarligen).

Men nu måste vi ta itu med det här! Han måste sova på nätterna och han måste somna själv. Ett steg är att vägra amma honom till sömns, tror jag. Nå, vi får väl se i natt hur ståndaktig jag kommer vara... Nu har han hur som helst somnat, eller i alla fall tystnat (vilket brukar vara samma sak. Är Lukas vaken så hörs han).

En timme tog det och har vi tur så kanske vi kan bryta en dålig trend här ikväll. Har vi otur, ja, då är vi tillbaka i samma gamla gängor imorgon igen. Det beror på hur mycket jag orkar. Jag bör nog i alla fall förbereda mig med att göra i ordning välling inför i natt, om jag inte faller till föga och ammar. Men jag hoppas inte det.

Som sagt, håll tummarna för oss! Jag måste verkligen få sova snart. Jag har inte sovit mer än fyra timmar i sträck på över ett år nu (och det var EN gång det hände). I need some sleep!

I ett inlägg på forumet var det nån som tjänade 56000 i månaden, varav 27000 bara "rann iväg" på saker de inte visste.

Gud, tänk om vi tjänade 56000 i månaden. Då hade vi kunnat spara 30000, varje månad. *dregel* Fatta vad mycket vi hade kunnat göra och spara och betala av...

Nu är det nio dagar kvar tills ansökningstiden går ut. Jag har naturligtvis inte hört något från dem än, men nu närmre det datumet vi kommer, desto nervösare blir jag. Skrev jag en bra ansökan? Gillade de att jag ringde och ställde frågor? Ställde jag rätt frågor? Kommer de ens höra av sig?

Uääh, jag vill typ sätta mig och bita på naglarna och bara invänta nästa fredag. Även om det inte är ett jobb jag behöver få så känns det ju bara så rätt för mig och jag vill verkligen ha just det jobbet.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att jag har gjort allting fel, fastän det inte är längesen jag var övertygad om att jag hade gjort precis allt rätt.

Alltså, att vänta på svar från arbetsgivare är ju ren tortyr, och då ska det tilläggas att jag inte ens är aktivt arbetssökande än. Jäkla skit.