Man brukar ju säga att man är "uppe med tuppen" när man är vaken tidigt. Nå, jag var uppe långt innan tuppen hade vaknat i morses. Jag tänkte att jag skulle vara snäll och hjälpa Tommy på morgonen. Han har ju bara en halvtimme på sig när väckarklockan ringer att vakna, äta frukost, klä på sig och göra i ordning alla saker han ska ha med sig till jobbet. Inte så tid till varje sak, alltså.

Så den här morgonen gick jag upp tio minuter innan klockan ringde och fixade med frukosten till Tommy. Jag kokade ägg och kaffe, dukade fram bröd, smör och pålägg. Tommy skulle ju aldrig ha tid till att koka ägg på morgonen annars, men han gillar att äta ägg till frukost. Han blev minst sagt förvånad när klockan ringde och han kom ut i köket och såg vad jag höll på med. Men han blev väldigt glad.

Sedan gick jag och lade mig igen. Finns ingen mening med att jag ska vara uppe klockan fem på morgonen. Så tuppen fick vakna själv i alla fall.

Usch, idag verkar Vanja verkligen ha vaknat på fel sida. Ingenting är bra och hon ska bråka om allting. Så fort Lukas petar på en leksak så illvrålar hon för just den grejen skulle ju hoooooon haaaaaaa.

Inte ville hon byta blöja, inte ville hon ha frukost och inte ville hon sluta bråka med Lukas heller.

*suck*

Den här dagen kommer nog bli en prövning.

Jag har här på min sida reklam från min bank, det vill säga Swedbank, där de uppmanar att man ska boka "ekonomikollen" för att gå igenom ekonomin. Jag vill gärna gå igenom min ekonomi. Jag gör det mer eller mindre dagligen. Men naturligtvis ser jag gärna att en expert också går igenom ekonomin. Problemet är bara att det inte känns som att de "går igenom" ekonomin med en på ekonomikollen. De tittar efter vad man har på kontona och ställer några små frågor och sen försöker de få en att börja spara i aktier och fonder. That's about it. Kanske är det så för att det inte finns så mycket att säga om vår ekonomi? Kanske har de inte så mycket mer att tillägga eftersom jag har så bra koll själv?

Ja, jag vet inte. Jag tycker kanske att jag har bra koll, för att vara en lekman, men visst borde någon som är utbildad och som jobbar med ekonomi har bättre koll och mer att säga till om? Det är vad jag tycker i alla fall.

Jag skulle nästan vilja ha en egen privat ekonom här hemma att sitta och bolla mina tankar med. Tommy bryr sig inte så där jättemycket (jo, han bryr sig, men orkar inte älta samma siffror varje dag med mig) och det är svårt att hitta någon annan att prata med om vår ekonomi.

Jag får väl helt enkelt bli schizofren och prata med mig själv. :)

Nä, men allvarligt. Jag gör ju nya budgetar hela tiden, går igenom de jag har, ändrar lite siffror här och där, planerar inför olika scenarion och bollar med siffror och leker tankelekar med orden "tänk om".

Jag har kanske nämnt nån gång att jag har som mål med det här året att bli skuldfri. Det är ett mål som kräver ganska mycket pengar. Skulden minskar med cirka 22-23000 automatiskt och jag vet ju att om vi inte skulle lyckas med min målsättning i år, så lär vi definitivt klara av det nästa år. Så det är ju egentligen ingen större brådska, men det är ändå vad jag vill uppnå, ekonomiskt sett, med det här året.

För att lyckas med målsättningen krävs i alla fall 64000 kronor undansparat, helst lite till, för man vill ju inte stå helt utan buffert. För att komma upp i en sådan stor summa på bara ett år så krävs det ett kraftigt sparande. För att kunna spara så mycket som vi skulle behöva så krävs det att vi har en sammanlagd inkomst på minst 24000 kronor. Efter skatt, naturligtvis.

Det låter kanske som enkelt, med tanke på att vi ändå är två vuxna som ska ha inkomster, men om man sen betänker att jag, för närvarande i alla fall, har en föräldrapenning där jag får ut 5000 kronor i månaden, ibland mindre, så blir det genast lite svårare. Men jag hoppas ju på att få ett jobb så småningom här som väger upp min, för närvarande, låga inkomst.

Nästa problem då. Tommys inkomst. Än så länge har vi inte fått en full lön från Manpower, men jag tror att den kommer bli bra. Inte några 19000, visserligen, men ändå en bra lön. Men problemet där (för problemet är ju inte att vi tror att han kommer få en bra lön) är att vi inte vet hur länge han får vara anställd. Kommer han ha en anställning efter de första tre månaderna? Kommer han ha en anställning efter sex månader? Vi vet ju inte. Om han inte får vara kvar och bli fast anställd, då är vi ju tillbaka på a-kassa och då blir det mer eller mindre omöjligt att nå målen.

Men nu hoppar vi lite fram i tiden istället. Vi förutsätter för ett tag att vi klarar målen och faktiskt blir skuldfria i år. Det skulle i så fall innebära att vi kan spara runt 2500 kronor mer i månaden, och förhoppningsvis får vi också högre inkomster allt eftersom och kanske kan spara ännu mer än så. Bara att kunna spara 2500 kronor i månaden är ju stort, och att då tänka att vi kommer kunna spara det utöver det vi försöker göra nu, det är gigantiskt. Nästan så att man inte ens kan tänka på det, för det känns så orimligt. Men jag har tänkt många orimliga tankar tidigare, och jag stoppar mig inte nu heller. :)

Då känns helt plötsligt inte ett eget hus alltför långt borta längre. Det vore minst sagt underbart.

Att alla barn är olika har man ju fått höra sen den dag man fick sitt första positiva graviditetsbesked. Det är nu visserligen sant, så det ska inte sägas så mycket om (förutom att folk gärna upprepar det lite väl många gånger, kanske). När det kommer till mina barn så är det mer än sant, det är nästan en regel. De är så olika som om de vore natt och dag. Nu är de visserligen pojke och flicka och det borgar väl för en del olikheter kanske, men jag är av den bestämda uppfattningen att det inte finns något visst sätt som pojkar eller flickor "är", alltså vägrar jag se det som en förklaring till deras olikheter.

Vanja: Lätthanterlig, lugn (om än busig), lättsövd, lättammad, tog flaska lätt, sov hela nätter väldigt tidigt.

Lukas: Svår att ha att göra med, full rulle hela dagen, omöjlig att söva, amningen är en brottningsmatch ibland, vägrar flaska (i alla fall med välling i), har aldrig sovit en hel natt än. Det längsta han har sovit är fem timmar i sträck på en natt. Halleluja.

Lukas har också humör som heter duga. Om han inte får en viss leksak på en gång, exempelvis för att Vanja leker med den, då illvrålar han och stampar med fötterna och ser otroligt arg ut överlag. Vanja i den åldern, hon pep mest och sa "meh" och "min" om man tog leksaker från henne. Nu kan hon också få riktiga utbrott, men hon är ju snart tre också och det ska ju komma en trotsålder här också, har jag hört.

Jag börjar bli lite orolig faktiskt för hur vi ska göra för att få honom att sova hela nätterna. Som det är nu så ammar jag ju nätterna igenom, mer eller mindre, men jag kan inte låta bli att amma eftersom det är enda sättet att få honom att somna om på nätterna. Hade han tagit flaska så hade det ju varit en sak, men nu måste jag verkligen amma, vare sig jag har lust eller ej. Nå, det är klart att jag har lust att amma, jag har ju tänkt amma tills han är redo för att sluta, men på nätterna känns det lite tungt. Hade han bara druckit välling så hade han kanske sovit längre. Det är i alla fall en teori som folk gärna slänger ur sig. 

Själv har jag ingen aning, faktiskt.

Alltså, seriöst! Nu har jag läst på forumet ikväll och herregud vad det gnälls! En person ställde en fråga om andra tyckte att det var okej om en förälder hämtade sitt barn på dagis lite senare än vanligt på grund av att föräldern skulle göra något ärende, typ handla, eller till och med om föräldern var ledig.

Jisses, vilket rabalder! Och naturligtvis så svarade en person i forumet som jag stör mig så otroligt mycket på, och hon mer eller mindre fördömde alla som bara vågade ha barnen på dagis fastän de inte jobbade. Så som hon gick an om det hela så lät det ungefär som att det var ett brott, värre än mord. Dagis var minsann ingen barnpassning och det var ingenting som skattebetalarna skulle betala för och det skulle absolut inte vara subventionerat.

Uhm, hallå där, men är inte dagis rätt så rejält subventionerat idag? Eller kanske menade hon bara dagis som inte "behövs"? (Det vill säga, föräldern jobbar inte just då). För övrigt så är det väl det som dagis ÄR. Barnpassning, alltså. Jag betalar för att någon annan ska se efter mina barn medans jag jobbar. Alltså är det barnpassning.

Om folk skulle låta barnen vara på dagis medans de gör något annat än jobbar, varför skulle jag bry mig om det? Det är väl upp till var och en att göra som de vill. Om föräldralediga föräldrar väljer att ha ett äldre syskon på dagis medans de är hemma, då är det deras val också. (Men det är ytterligare en grej som den här personen protesterar vilt mot).

Det är märkligt att moderater som annars är så himla måna om folks "fria val" helt plötsligt tycker att man inte ska ha något val i vissa frågor. Eller handlar "fria val" bara om vad man ska betala?

Man kan undra.

Nåja. Mindre än två veckor kvar till sista ansökningsdag på jobbet. Dagarna tickar, om än långsamt. Snart kanske det är dags för mig att skola in barnen på dagis också?

Från det ena till det andra;

Det här glömde jag totalt att skriva om igår eftersom en REPORTER från AFTONBLADET ringde till mig och sen sa att det inte var mig hon ville prata med..

Fy fan, vilken surkärring jag träffade på i affären! Alltså, när jag går och handlar själv med barnen så tar jag dubbelvagnen och går. Såklart. Nog för att Vanja kan gå hela vägen till affären, men hon blir onödigt trött av det och så orkar hon nog inte gå hela vägen hem igen i vilket fall som helst. Nå, så syskonvagnen måste jag ha. När vi kommer in i affären så vill Vanja nästan alltid gå själv, vilket hon får. Hon får ta en liten, liten kundvagn att köra och jag tar en sån här liten korg med hjul som jag kan släpa efter mig. Vanja får plocka massa saker i sin vagn och jag lägger saker i min egen korg också. Vi brukar handla så pass mycket att båda behövs, så Vanja gör verkligen en insats.

Hur som helst, när vi går runt i affären så tar vi naturligtvis upp en hel del plats, men inte så jättemycket mer än vad kunder med en vanlig vagn och ett barn eller två i släptåg gör. Jag är medveten om den plats vi tar upp och försöker hela tiden hålla oss i rörelse och handla så snabbt och smidigt som möjligt. Nu gick vi alltså i affären igår och jag stannade till i en gång för att plocka på mig någon vara, säg Corn flakes kanske. Jag var tvungen att ta något steg bort från vagnen för att ta varan (annars hade jag stått väldigt dumt till), men det tog inte mer än kanske fem sekunder. På den korta tiden så kom det en kärring i en sidogång. Hon skulle naturligtvis ut i den gång där jag stod (jag var EJ parkerad så jag blockerade "korsningen") och när hon tittar på mig så fräser hon till: "Sådär kan du ju inte ställa dig". Nu framgår det inte så tydligt i text, men det var verkligen med en sur och ettrig röst. Jag hoppade nästan till, för jag var inte alls förberedd på ett sådant hätskt utfall, men jag svarade, lite skämtsamt, att: "Nej, jag har nog dubbelparkerat lite. Kom Vanja!" och så fortsatte vi gå. Kärringen kom efter oss och muttrade och hade sig och gick alltså precis bakom Vanja. Naturligtvis vände sig Vanja om flera gånger och tittade (det skulle jag också ha gjort), vilket renderade i ett nytt utfall från kärringen: "Titta inte på mig! Se efter hur du kör istället!"

Men herregud! Säger man så till en tvååring??! Jag blev så paff så jag inte ens kom mig för att reagera. Som tur var så skulle vi svänga in i en sidogång och kärringen följde inte efter oss dit. Jag var helt mållös. Den kvinnan skulle nog inte klivit upp ur sängen på morgonen. Geez...

Jaha. Här har vi precis avslutat middagen, så ringer telefonen. En tjej befinner sig i andra änden av tråden och presenterar sig som reporter på Aftonbladet!!

Hon frågar om jag har en blogg där jag skriver om min familj. Eh, ja, det har jag ju. Här kände jag att "wow, har en reporter lagt märke till min blogg, vad häftigt!". Sen frågar hon om jag har en syster som bloggar också och som har adressen omniamutantur. (Nåja, hon försökte säga det i alla fall. Hon hade lite problem med hur ordet skulle uttalas). Jo, det fick jag ju säga att jag hade. Då visar det sig att hon vill ha numret till min syster för en intervju.

Något.. snopet. Det var alltså inte mig hon ville prata med egentligen, utan min syster.

Grattis, Linnéa. Du har just vunnit.. ingenting.

Alltså, är det nån som kan förklara för mig fenomenet "köpstopp"? Det diskuteras friskt på föräldraforumet med jämna mellanrum och en viss person säger sig ha haft köpstopp under ett år och det var så braaaaaaa. Typ. Men jag fattar inte grejen. De säger att det ska vara att man inte köper onödiga saker under ett år, eller vad för tidsperiod man nu väljer. Vad är då "onödiga grejer"? Den här personen som skriver mest om köpstopp verkar säga att hon lät bli att köpa kläder så länge hennes egna kläder fortfarande var hela och rena.

Uhm, jaha? Gör man inte alltid det? Det är väl om man behöver nya kläder som man köper nya kläder? Eller?

Alltså, om jag har tolkat det hela korrekt, vilket jag inte alls utgår från att jag gjort, så lever vi konstant under "köpstopp". Vi köper nya kläder kanske en gång om året, förutom till barnen då. De måste ju ha kläder när de växer ur sina och de växer rätt fort de första åren. Vi köper heller inte en massa krafs. Inga inredningsprylar, inga pyntgrejer, inget.

Man kan nästan säga att jag har tagit steget längre, mot för vad de flesta andra kvinnor gör. Jag köper ju heller inget smink eller en massa hudvårdsprodukter eller hårstylingsgrejer. Tommy har ju i och för sig sin hårgelé, men den köper vi ju för typ 10 kronor flaskan eller nåt sånt.

Det här spenderar vi pengar på:

• Räkningar
• Mat

End of story. :)

Alltså, det är säkert jättebra med köpstopp för de här människorna om de spenderar massvis med pengar på onödiga grejer, nya kläder för tusentals kronor varje månad och så vidare, men jag har svårt att tycka "bra gjort!" när jag läser om deras resultat. Det är inte svårt att låta bli att köpa saker. De kan prova att vara utan pengar ett tag så upptäcker de nog hur prioriteringarna bör se ut. Allvarligt talat.. Snacka om lyxproblem om man måste sätta köpstopp på sig själv för att få bukt med sina prioriteringar.

..brukar vara Google, men idag är inte Google min vän. Jag försöker hitta information om hur man räknar ut dagisavgifter, men jag går bet. Jag hittar hur man räknar ut vad det kostar (3% av inkomsten för första barnet och 2% för andra) samt maxtaxa, men ingenstans hittar jag huruvida det är samma avgift oavsett tid eller om det är procentuellt.

Alltså: Om jag har barnen på dagis 3 dagar i veckan, får jag fortfarande betala 3, respektive 2% av inkomsten i dagisavgift?

I know naaaaaaathing!