Direktlänk till inlägg 11 februari 2010
Jag har hört mycket propaganda (eller vad man nu ska kalla det) för att låta barnen sova utomhus i sina vagnar när de är små. Min egen mamma säger att vi fick alltid sova ute, även på vintern, och vi sov så himla gott då. Just det kan jag inte argumentera mot, för jag vet faktiskt inte huruvida barnen sover bättre utomhus eller ej.
Det jag däremot vill rikta uppmärksamheten mot är säkerheten.
Nu bodde vi visserligen ute på landet. Inga grannar, inga bilar, inga farligheter överhuvudtaget. Möjligtvis kan man tänka sig att det kunde komma rävar och hoppa upp i barnvagnen, men det låter av någon anledning inte riktigt som rävaktigt beteende. Men vi bodde som sagt mitt ute i ingenstans. Här i Alingsås är det lite annorlunda.
På väg till ICA så går jag genom ett villaområde. Många gånger har jag lagt märke till att vid flera hus står det en barnvagn utanför dörren. Dörren står ofta, inte alltid, på glänt, antagligen för att föräldrarna ska kunna höra om barnet, som de facto ligger i barnvagnen, skulle börja skrika.
Nå, det var väl bra tänkt. Men hur blir det med nästa tankesteg då? Om någon går fram till barnvagnen och kör iväg med den då? Vagnen står max två steg ifrån gång/cykelbanan som går igenom villaområdet. Det skulle vara hur lätt som helst att sno ungen. Har de folk som står på vakt och håller vagnen under uppsikt genom fönsterna? Eller förlitar de sig helt enkelt på att ingenting kommer att hända? Den dagen det händer något då? Man kan inte gå genom livet och tänka att "äsch, jag struntar i säkerheten. Det händer inte mig något i alla fall".
Jag vill naturligtvis inte att föräldrar ska vara hysteriska och inte kunna släppa ungen ur famnen ens en gång, men att lämna. sitt. barn. utomhus. utan. uppsikt... Det är mer än vad jag kan förstå. Jag skulle aldrig våga. Aldrig. Inte ens när vi är hemma hos pappa, samma ställe där jag växte upp, där inga större faror finns, inte ens där skulle jag lämna barnen sovandes utomhus. No way. Mitt barn. Mitt ansvar.
Om det hände något skulle jag aldrig förlåta mig. Aldrig.
Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...
Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...
Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...
Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|