Gud, vad jag har tråkigt ikväll. Helt sanslöst tråkigt har jag. Inget vill jag göra heller, allt känns bara blääää. Surfa på datorn? Redan sett allt. Lyssna på musik? Har inte lust just nu. Läsa bok? Nääääää, orkar inte! Brodera? Blä, vad tråkigt.

Jag har så tråkigt att jag bara vill gå och lägga mig och sova för att få en ny dag. Så här har jag känt i flera timmar snart. Skitkul. Or not.

Nå, jag ska ringa runt lite imorgon, tänkte jag. Jag har skrivit upp en massa företag här i Alingsås som jag tänkte eventuellt ringa till, fråga vad de sysslar med och om de behöver folk. Vad fan, vanliga vägar leder ju ingenstans, känns det som. Skicka iväg ansökningar hit och dit och inte få NÅN som är intresserad av att få in mig på intervju, det känns ju så där givande.

Nä, just det.

Problemet är ju bara att det är rätt jobbigt att ringa runt. Alltså, att just prata med folk är inte så jobbigt, det jobbiga är innan man ringer. Eller ja, det jobbigaste, får jag väl säga. För det är klart att det är jobbigt att prata med dem också, när man inte riktigt vet vad man ska säga eller vad de kommer svara.

Nåväl, planen är i alla fall att jag ska ringa runt imorgon. Om jag sen vågar eller inte, det är en annan fråga..

Om jag bara fick komma in på intervju på några ställen så skulle det kännas mycket bättre. När jag var på intervju i Borås så kändes allt verkligen toppen. Men tyvärr var ju det inte någon intervju för ett riktigt jobb, så att säga. Inget jobb som finns än, i alla fall. Dessutom var det min personalchef som fixade den intervjun, inte jag. Men det är bra, det också. Tänk om man hade nån som fixade in en på intervjuer hela tiden. :) Det hade varit bra, det.

Jag har precis pratat med jobbet och de säger upp mig! Gud, vad skönt! En sten har verkligen släppt från mitt bröst och jag är outsägligt lättad. Jag tror jag tackade ungefär 78 gånger innan vi lade på. Jag blev verkligen så tacksam och glad och känner nu att det var en mindre sak att oroa sig för och för varje sak som ordnar upp sig så närmar vi oss målet. Gud, så skönt!

Tack, Kari Virkama! Tack så mycket! Tusen och åter tusen tack!

Jag har alla Pippi-filmerna här hemma. De RIKTIGA Pippi-filmerna, inte de nya tecknade. Jag är lite nostalgiskt lagd och tycker att Pippi, Saltkråkan, Ronja och de andra klassiska filmerna SKA man bara ha och barnen SKA se på dem. Saltkråkan är för övrigt mina favoritfilmer, om nu någon var intresserad av att veta det.

Igår var jag nere i förrådet och hämtade upp mina gamla Saltkråkanfilmer för att Vanja skulle få se på. Hon fick följa med och fick syn på Pippi-filmerna och blev eld och lågor och ville se på Pippi. Inga problem, tyckte jag och tog med filmerna upp.

När vi sen satte på första Pippi-filmen så blev jag lite mer tveksam.

Alltså.. det är kult och allt det här och barn älskar Pippi. Men ALLVARLIGT? Pippi kastar upp ungar i träden, skrämmer de andra barnen, ljuger, luras och retas. När hon har kastat upp mobbaren i trädet så står hans offer kvar under trädet och retas.

Vad lär sig barn av detta egentligen?! Att det är okej att retas, ljuga och luras så länge man är starkast?

När Pippi sen började hoppa på bord, kasta pannkakor på golvet, skura golvet genom att åka skridskor på stora svampar, då funderade jag allvarligt på att stänga av. Pippi kanske inte är för riktigt så små barn som mina. Men som tur var så reagerade inte Vanja med att göra likadant och säga "men Pippi gör så" (som hon gör med andra saker, exempelvis sitta på bordet och säga "men Nejra gör så") utan på ett mer förnuftigt sätt (tack och lov!). Istället för att härma så vände hon sig till mig och säger "men vad GÖR Pippi?" och då får man försöka förklara att Pippi busar och så får man inte göra och så vidare.

Men när blev jag så präktig, egentligen? Som barn är det ju skitkul att hoppa på bord och soffor och så vidare. Men JAG vill inte att mina barn gör det. Dels är jag rädd att de ska förstöra möblerna, men främst så är jag rädd att de ska slå sig.

Nåja. Så länge inte Vanja börjar härma Pippi så är det väl lugnt, antar jag. Fast jag gillar det fortfarande inte!