Thorn without a rose

Alla inlägg den 2 april 2010

Av rikku - 2 april 2010 20:00

Alltså, man kan börja fundera på i vilken värld jag lever i egentligen. Det verkar ju inte vara samma som alla andra i alla fall. Jag tycker och tänker helt olika vad "alla andra" verkar göra inom det mesta. Kanske har det med uppfostran, uppväxt och erfarenheter att göra också?


Men ta det här med utlandssemester och utlandsresor i största allmänhet. När jag var liten så åkte vi aldrig utomlands. Någonsin. Det vi gjorde var att åka och campa på Öland, tog ekan och åkte och fiskade, badade, vi utforskade Tiveden, vi spelade minigolf, åt glass och liknande somriga saker. Att åka utomlands var inget vi önskade eller saknade. Visst fanns det folk i skolan som åkte utomlands, men vi upplevde alltid att vi hade haft jättekul på våra sommarlov och åtminstone jag var aldrig avundsjuk på de som åkte utomlands.


Men nu ska varenda jäkel åka utomlands. Varje år. Helst flera gånger om året. Kan de inte göra det så mår de dåligt och känner sig som dåliga föräldrar som inte kan ta med sig barnen utomlands ens en gång per år.


Varför?! Vad är det som är så speciellt med "utomlands"? Sola och bada kan man göra i Sverige ändå. Vill man uppleva "andra kulturer" så finns det väl ställen i Sverige man kan göra det på också. Är man storstadsbo så kan ju en trip till landet vara exotiskt och vice versa. Bor man i Skåne så måtte väl Norrlands landskap vara överdådigt vackert och för en norrlänning kan väl det platta landskapet i söder vara underbart.


Sverige är stort och det finns mycket att upptäcka här också. Att utforska den egna bygden kan också vara spännande och givande för den som inte vill eller kan åka speciellt långt.


Det känns som att det har mest att göra med status, det här med att åka utomlands i tid och otid. Men seriöst! Vem fan bryr sig om status? Nå, bevisligen är det många som gör det, men inte vi i alla fall, tack och lov. Jakten på status verkar driva många, ända till randen av vansinne. De ska ha en statusriktig bil, ett stort hus som genererar mycket status, högstatusjobb, enbart kläder som signalerar lämplig status och så detta förbannade resande utomlands hela tiden, förstås.


Jag har ingen aning om hur folk uppfattar mig. Inte den blekaste, faktiskt. Ärligt talat så vet jag inte ens hur mina närmsta vänner ser mig. Kan tyckas märkligt, men jag har aldrig varit intresserad av hur andra uppfattar mig. Så länge jag tycker om dem och de tycker om mig så har vi ett ypperligt förhållande.


Men visst kan jag erkänna att det är intressant ur ett visst perspektiv att veta vad andra tycker och tänker om en, men inte så till den milda grad att jag skulle känna mig tvungen att köpa saker som jag tror att folk förväntar sig eller agera på något sätt som skulle vara i linje med hur folk tycker och tänker.


Men som sagt. Ur ett visst perspektiv kan det ju vara intressant. Så alla som läser detta och känner mig på ett eller annat sätt (IRL eller över internet) kan ju skriva lite kort om hur ni uppfattar mig. Inte något fjäsk eller tillrättalagda uttalanden, utan ärliga saker, både positivt och negativt. Jag tar inte illa upp.

ANNONS
Av rikku - 2 april 2010 14:15

Natten har varit hemsk. Jag har inte sovit en enda blund i natt på grund av stöveln. Jag har vridit och vänt mig, jag har tänkt ut scenarion på vad som har hänt stöveln, jag har till och med målat upp i mitt sinne hur jag gör affischer och sätter upp och erbjuder hittelön för stöveln.


Hemsk natt, som sagt.


Morgonen var inget gladare den, men jag föreslog för Tommy att vi skulle ge oss ut allihop och leta ännu en gång efter stöveln. Två par ögon ser mer än ett, liksom. Så vi promenerade bort till stället där jag upptäckte att stövlen var borta och vi letade. Vi tittade i alla buskar och snår, trädgårdar (vi gick naturligtvis inte in i dem, men vi tittade i dem), under bilar. Vi letade och letade och gick långsamt, långsamt framåt. Vi gick förbi Jehovas och upp vid vårdcentralen, alltså samma väg som jag gick igår (naturligtvis).


När vi är i backen upp till ICA så hör jag hur några människor pratar. Automatiskt går blicken till dem. Det var en äldre man och en kvinna som satt på en bänk. På bänken står stöveln! Jag gav till ett utrop, svängde vagnen fortare än vad som är nyttigt för den och med fyra snabba steg var jag framme vid bänken och tog stöveln. De två på bänken tittade förvånat på mig, men såg sen att det var den lilla stöveln jag var ute efter. (Jag hade med den andra stöveln, så det var inget svårt att visa att det var vår stövel, om nu någon hade ifrågasatt det). De blev glada när jag berättade att Lukas hade tappat stöveln igår och att vi hade letat efter den i timmar. De hade suttit och pratat om stöveln och att det var så synd på en så ny stövel att vara tappad.


Men nu är den inte tappad längre! Den är tillbaka! Jag trodde aldrig att vi skulle få se den igen, men mirakel händer tydligen.


Nu är jag så glad och lättad och allt känns mycket bättre. Jag har haft sån ångest över detta (Tommy tycker nog att jag är lite löjlig med det, faktiskt) men nu har en sten fallit från mitt bröst. Gud så skönt.

ANNONS

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29 30
<<< April 2010 >>>

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se