Idag har vi varit ute jättemycket. TIll en början med så gick vi till G på förmiddagen idag igen. Och ja, det ÄR inskolning vi håller på med. Jag frågade idag. :) När vi kom hem till G så tog jag inte ut barnen ur vagnen, utan ringde på först. Barnen är ju så snuviga, så jag visste inte om vi var välkomna in eller ej. Men det visade sig att G hade tänkt att vi skulle vara ute och leka idag, så då gick det ju bra.

Vi promenerade runt ett tag först i väntan på att de sista barnen skulle anlända och sen gick vi till en lekplats i närheten. Barnen hade jättekul och sparkade boll, åkte rutchkana, grävde i sandlådan och gungade. Efter ett tag kom en annan dagbarnmamma dit med sin flock så då var det verkligen fullt med barn.

Jag frågade G lite grann om hur många barn hon har hos sig. Om jag förstod henne rätt så är det faktiskt bara ett enda barn som är där på heltid. Soft. Men det är i alla fall tre barn till som är där rätt så ofta, så det skulle ju innebära att de oftast är 6 barn samtidigt, när mina är inplanterade ordentligt. Frågan är dock om det är mycket eller lite eller lagom. Jag har ingen egentlig aning, men det blir säkert bra.

Jag ringde till barnomsorgen imorses, innan jag gick till G. Jag är lite orolig av mig och vill gärna ha koll och eftersom jag inte visste om det var inskolning eller ej vi höll på med så tyckte jag att jag borde ringa och fråga om jag ska anmäla någonstans om vi skolar in. Det visade sig att jag ska skicka in en bunt papper till barnomsorgen med schema, inkomstuppgifter och så vidare. Jag frågade också lite om vad det kostade och det kunde de inte svara på. Att det kostar, det var däremot solklart. Men hur mycket hängde på vad vi tjänar och det kunde hon förstås inte svara på innan hon vet våra inkomster.

Jag tog upp detta med G och vi ska sätta oss och kolla på schema och allt sånt imorgon.

Jag ringde även till a-kassan på morgonen. Jag har ju varit ganska orolig över hur mycket jag kan tänkas få i a-kassa, men jag fick till svar att a-kassan kommer beräknas på vad jag tjänade under tolv månader innan jag gick på föräldraledighet. Skönt! Det innebär visserligen att mina löneökningar under föräldraledigheten inte tas med i beräkningen, men det lär ändå bli mer än vad jag får ut nu i föräldrapenning. Det kommer i alla fall täcka upp dagiskostnaderna, hoppas jag. För det är ju så, även om vi får mer inkomster så ökar ju våra utgifter också. Störande, men sant.

Jag behöver hur som helst ett arbetsgivarintyg från företaget för de tolv månader före min föräldraledighet. Jag får ringa jobbet imorgon. Känns bra att ta itu med saker och ordna upp det i god tid.

En annan sak jag måste fixa som jag inte har fixat i god tid, det är ett nytt leg till mig. Mitt leg gick ut för två år sen, snart 2.5 år sen, och jag har inte tagit itu med att fixa ett nytt än, och mitt pass går ut nästa månad. Så om en månad står jag utan giltig legitimation om jag inte ordnar det här. Det vore.. mindre bra. Men det verkar som att jag kan titta in på polisstationen och fixa det, så jag ska väl försöka göra det på fredag, om jag kommer ihåg.

Mjaha, vad mer finns att rapportera? Vi har köpt nya sommardäck (skräp också.. sparkontot krymper bara mer och mer..) och Tommy bytte däcken idag. Tydligen var vinterdäcken under all kritik också, så det blir till att köpa nya till vintern. Kul. Men nu har vi i alla fall ett par riktiga märkesdäck till bilen. Ooooh. Imponerande. Michelin, minsann. Men Tommy fick ett bra pris, så vi får väl vara nöjda. Trots att sparkontot krymper. :)

Jag har faktiskt oroat mig en del över det där, att sparkontot krymper. Men jag lugnade mig själv idag med att vi kommer faktiskt få tillbaka på skatten (och de pengarna åker rakt in på sparkontot) och så kommer jag få någon liten slant från jobbet när jag slutar också. Nån semesterdag har jag kvar att få betalt för och det är ju inte fy skam. Så de pengarna åker också in på sparkontot. Så med de pengarna kanske vi kommer tillbaka till "normala" nivåer på sparkontot igen (fast då grämer jag mig liiiite över hur stort det hade kunnat vara om vi inte hade varit tvungna att nalla av det så det har krympt). Sen hoppas vi också att jag får jobb så fort som möjligt så kan vi börja spara på riktigt också. Som det är nu så är det de små slattar som blir över som åker in på sparkontot. Har vi båda jobb så hamnar ju saken i ett helt annat läge.

Jag har inte helt gett upp hoppet om att vara skuldfria det här året, även om jag har insett att det kan bli jäkligt svårt. Ena skulden är lätt att bli av med, såklart. CSN är det inte alls mycket kvar på (minns inte exakt hur mycket det är just nu, men det är ju långt under 20000) och vi skulle nog kunna betala av det imorgon om vi verkligen önskade, men det är dumt att tömma sparkontot bara för att bli av med det lilla lånet. Så mycket sparar vi inte per månad för att det ska vara befogat. Nej, vi ska ha bra mycket mer i buffert eller bra mycket mindre kvar i lån för att vi ska betala av hela.

Men billånet.. Usch. Det kommer bli svårt. Det är visserligen under 70 000 kvar på det, men.. 70 000 är tungt att spara ihop till, särskilt som en av oss har en inkomst på 5000 kronor i månaden.. Hade jag bara ett jobb och fick ut 10 000 extra varje månad så hade det ju inte varit några problem. Alls. Nåja, jag får helt enkelt fortsätta söka, söka, söka jobb och så får vi se varthän det barkar.

Nåväl. Blir det inte i år så blir vi garanterat skuldfria nästa år. Längre tid än så kan jag inte tänka mig att det kommer ta.