Vilken dag det har varit! Det har varit tvära kast mellan ilskna illvrål och strålande glada barn. Jag känner mig helt snurrig i skallen efter alla u-svängar i humöret som det har varit idag.

Det värsta är ju att det är inte bara en av dem som har varit så här, utan båda två har hållt på på samma sätt!

Nu på kvällen så fick Vanja ett utbrott när Tommy skulle sätta på henne pyjamasen. Hon ville INTE ha pyjamas. Hon skrek, hon slog, hon försökte hålla fast i pyjamasbyxorna för att hindra Tommy från att ta på henne dem.

Som vuxen känner man sig som ett levande frågetecken. Inte är hon stor nog att kunna svara på "varför" heller, så vi får ju aldrig reda på anledningen till såna utbrott. (Frågar man "varför ville du inte ta på dig pyjamasen?" så får man till svar "därför att jag inte ville ta på mig pyjamasen." Informativt.)

Efter att de kom i säng så fick Lukas ett utbrott. Han illvrålade och skrek och vi försökte trösta. Jag fick idén att ge dem lite vatten att dricka. När jag kom in med flaskorna så sken Lukas upp, lade sig tillrätta på kudden och såg jättenöjd ut. Tills han fick flaskan och smakade på den.. Då kastade han flaskan och började illvråla igen.

Så då gjorde jag välling och tänkte att det kanske är det han vill ha. När jag hade gjort vällingen så började Vanja såklart hojta om välling också, men eftersom jag redan hade hällt upp och gett flaskan till Lukas så gick inte det. (Vanjas flaska går inte in i micron). Men ville Lukas ha vällingen då?? Nä, när jag kom med flaskan till honom så slängde han sig ner på kudden och drog täcket över huvudet. Alltså, jag börjar undra om han gör så här för att göra mig förvirrad eller vad det är frågan om! Nå, eftersom han vägrade dricka vällingen också så fick Vanja den istället.

Nu är han lugn och tyst och jag har inte gjort något! Eller, jag har gjort massvis, men inget funkade ju. Fast han blev nöjd ändå. Nu ljög jag förresten, för medans Vanja drack vällingen så smekte jag hans kind och strök pekfingret över hans näsa och det gillade han nog. Så det gjorde jag. Men det känns ändå som att jag inte gjorde något.

Nu hoppas jag att de sover resten av natten för jag är helt slutkörd. Men jag tänker så här: om jag är så här förvirrad när de är så här små, hur förvirrad ska jag då inte vara när de blir tonåringar? ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...