Oj, oj, oj, vilken dag det här har varit! Klockan är ganska mycket nu när jag ska sätta mig och blogga om dagen, så vi får se hur mycket jag orkar med.

Dagen började halv sju då väckarklockan ringde. Vi hade ingen frukostmat hemma, så kvart över sju hoppade jag och barnen på bussen och skuttade in på ICA. Vi handlade relativt snabbt och var klara i butiken fem över åtta. Problemet var bara att bussen tillbaka brukar gå fem över åtta, men jag chansade. Tyvärr så hade jag den lilla vagnen med mig, inte syskonvagnen. Jag brukar välja den mindre vagnen när vi ska åka buss just för att det är så mycket enklare att få plats med den på bussen. Detta innebar naturligtvis att Vanja gick själv. Hur duktig hon än är och hur mycket hon än springer så kvarstår faktum att hon är bara tre år. Vi hann nästan fram. Med cirka tjugo meter kvar åkte bussen ifrån oss.

Det var bara att vända om och börja promenera hem istället.

Vanja var så duktig. Det är ju nånstans mellan 2-3 kilometer mellan ICA och vår lägenhet och hon gick hela långa vägen. Hon klagade knappt ens. Det enda var att hon sa att hon ville inte vara ledsen och hennes mage var ledsen (hungrig). Vi hade ju inte ätit frukost nån av oss, så naturligtvis var vi hungriga allihop. Men hon var så duktig, lilltjejen.

Vi var hemma vid halv nio. Då var det bara att kasta av oss kläderna, upp med matvarorna, fixa frukost, slänga i sig frukost, tvätta av barnen, byta blöja och sen ta på sig ytterkläderna igen eftersom vi skulle vara hos dagbarnmamman halv tio.

Det var lite stressigt, men vi hann. Jag var noga med att inte stressa på barnen (typ ropa, "skynda dig nu") för de hade redan haft en ganska stressig morgon. Men det är möjligt att de ändå märkte av att jag var lite stressad, förstås.

När vi kom fram till dagbarnmamman så bestämdes det att vi skulle leka ute idag igen. Det var ju så fint väder. Det var bara ett barn där när vi kom, så det blev en lugn start för barnen. En stund senare kom det två barn till och efter kanske en halvtimme så kom ytterligare en dagbarnmamma med sin flock. Mot slutet var det alltså ganska många barn, men jag tror att de hade roligt ändå, trots att det blev så många.

När vi gick hem så ville Vanja ligga ner i vagnen. Hon var så trött! Inte undra på, förstås.

Väl hemma igen skulle jag göra i ordning barnen för säng. Dags för middagsluren för två små trötta troll. Jag fixade välling, och så långt var allt väl. Men när jag skulle ge Lukas vällingen så bröt helvetet lös. Nå, så kändes det i alla fall. Han grät, han skrek, han ville absolut inte dricka vällingen, han kastade flaskan i marken och var helt hysterisk. Jag försökte sätta mig i fåtöljen med honom, gick inte. Jag provade att lägga mig i sängen med honom. Gick absolut inte. Jag provade att låta honom ta flaskan själv, men det slutade bara med att han slängde den i golvet. Igen.

Till slut lade jag bort flaskan och bara bar omkring på honom och han klängde sig fast som om han trodde att jag skulle försvinna eller något. Han kramade om mig så hårt och snyftade och grät och var nästan helt otröstlig.

Men jag tyckte ändå att han behövde äta något innan han skulle sova, så jag dukade fram yoghurt istället. Naturligtvis ville Vanja också ha yoghurt och det fick hon. Men nu hände samma sak igen; Lukas började illvråla och slå mot yoghurtburken när jag försökte mata honom. Ibland gör han så när vi äter middag när han vill markera att han vill äta själv, så jag försökte låta honom ta yoghurten själv, men det gick inget bra. Han slängde iväg skeden och klämde nästan sönder burken, så jag fick rädda den från att hamna i taket. Till slut lyckades jag få honom att äta i alla fall. Jag matade honom och kramade honom samtidigt, då gick det bra. Han drack till och med lite välling självmant och det kändes skönt.

När jag sedan lade dem i säng så däckade han på tre röda sekunder. Stackare till att vara övertrött! Vanja tog som vanligt lite mer tid på sig att somna, men hon slockade rätt snart, hon också.

Medans barnen sov ringde jag runt lite grann. Jag ringde till min syster och växlade några ord, jag ringde Arbetsförmedlingen och till polisen och slutligen pratade jag med min mamma också. Jag ville kolla med henne om det var okej att hon var barnvakt ett litet tag medan hon är här nästa vecka. Jag måste ju skriva in mig på Arbetsförmedlingen på torsdag och gör gärna det utan barnen. Det var naturligtvis inga problem, men sånt kan man inte anta utan det är alltid bäst att fråga först.

Imorgon ska jag åka in till polisstationen och fixa mig ett nytt pass/id. Det är ju bara 2.5 år sedan mitt leg gick ut och det är ju för all del en halv månad kvar innan passet går ut, men det skadar ju inte att vara ute i god tid. ;) 400 spänn ska det gå på. Jag har ingen aning om det är dyrt eller billigt, men det låter rimligt i mina öron.

Jo, ikväll var jag ju iväg också! Hälsade på grannen, tillika min bekant genom mammagruppen, på hemparty. Det var en tjej som tillverkade egna smycken och sålde. Vi var väl 6-7 stycken eller så och det var jättetrevligt! Nu köpte inte jag något själv, men flera av de andra hittade saker de ville ha och handlade. Men det var av underordnad betydelse för mig. Det var så roligt att bara få komma iväg och umgås och ha trevligt tillsammans med andra vuxna människor. Jag till och med piffade upp mig och tog på mig både halsband, örhängen och lite parfym ("Tommy girl", hihi). Det kändes roligt. :) Jag använder ju sällan smycken nuförtiden. Det funkar dåligt ihop med småbarn, om man säger så. :)

Jag var väl borta i två och en halv timma ungefär, men det kändes som bara en halvtimme. Tiden bara flög iväg och vi hade jättetrevligt allihop. Det gör jag mer än gärna om fler gånger.

Det enda som "störde" mig var att en av tjejerna såg så jäkla bekant ut. Hon påminde mig om någon, men jag kunde inte komma på vem det skulle vara. Jag sa till henne också att hon påminde mig om någon, men inte kunde komma på vem det skulle vara, men hon hade förstås ingen aning heller. Hon bodde utanför Vara i alla fall, så det ÄR ju runt mina "hemtrakter". På sätt och vis.

Nåja, det lär ju vara ett mysterium som jag aldrig kommer få reda på svaret på.

Summa summarum: Det har varit en väldigt innehållsrik, hektisk och vansinnigt rolig dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...