Här har jag gått och längtat efter barnen (men ändå njutit av lugnet!) och så när jag hämtar dem så blir det bara massa gråt och skrik. :/

Först ville Vanja inte ta på sig kläderna så vi kunde gå hem. Det tog en evighet att lyckas få på henne. Sen blev Lukas hysterisk när jag skulle sätta ner honom i vagnen, men till slut gick det bra. När vi kommer hem ger jag barnen välling, vilket de uppskattade, byter blöja på Lukas och klär av honom. När han druckit upp vällingen och jag ska lägga honom i sängen så blir det gallskrik. Hysteriska tårar och armar runt min hals som var som ett frimärke.

Jösses. Nå, lyckas få ner honom i sängen till slut (utan att strypas på kuppen) och ska hjälpa Vanja med kläderna. Då blir hon hysterisk, skriker, springer iväg och vägrar klä av sig. Gah! Fick kämpa för att få av henne kläderna (först ska hon inte ha dem på sig och sen får man inte ta av dem.. suck!) och lyckas efter många om och men byta blöja och få ner henne i sängen.

Hon skriker, hon illvrålar och det är nära att rösten spricker när hon skriker som värst. Lukas skriker också och det är bara ett enda oväsen, alltihop. Jag suckar, säger god natt i alla fall och stänger dörren. Nästan omedelbart somnar Lukas, men Vanja gapar ett bra tag till innan hon helt plötsligt däckar.

Jaja, vem har sagt att det ska vara lätt att ha barn?

Ja, med lite tur så. Jag skickade in en ansökan om ett jobb i Göteborg imorses och själva ansökan kändes rätt okej. Det är ju så svårt att skriva ansökningar! I alla fall är det svårt att känna sig nöjd med dem, tycker jag. Nå, den här ansökan kändes rätt bra ändå, men jag var lite osäker på om mailadressen var korrekt. Jag tyckte att den såg lite konstig ut och det har ju hänt förr att folk har skrivit in fel adress i annonsen.

Så efter att ha varit inne på Arbetsförmedlingen på förmiddagen så ringde jag till kontaktpersonen för att fråga om min ansökan hade kommit fram. Hon kunde inte kolla just nu för hon hade inte tillgång till mailen där hon satt, men hon bekräftade att adressen som jag läste upp var helt korrekt. Skönt! Jag bad henne berätta lite om jobbet och det lät verkligen intressant! Åh, vad jag vill ha det jobbet! Det kändes bra när jag pratade med henne och hon lovade att kolla efter min ansökan specifikt när hon gick igenom mailen.

Jag hoppas verkligen att de vill ha mig, för jag tror att jag dels skulle trivas jättebra där och dels tror jag att jag skulle kunna göra ett riktigt bra jobb åt dem också. Det är ju lika viktigt att tänka på som att man själv skulle trivas, faktiskt. Om jag inte kan göra ett bra jobb så är det ju ingen mening med att de anställer mig. Det vore bara slöseri med bådas tid, men det här kändes riktigt rätt.

De ville anställa omedelbart och jag kan ju börja omedelbart, så jag håller alla tummar och tår för att de ska tycka att jag är intressant för dem! :D

Tommy jobbar och barnen är hos dagbarnmamman. Lägenheten är så tyst och skön och det känns helt ovant att det är så här tyst vid den här tiden på dygnet. Det var lite jobbigt att lämna barnen idag för Lukas grät massvis och ville bara kramas och det var uppenbart att han inte ville att jag skulle gå. Stackars liten. Men när han väl lugnar ner sig så kommer han nog få det riktigt roligt med de andra barnen. Hoppas jag.

Nå, jag ska inte vara hemma så mycket längre till. Jag tänkte skutta iväg till Arbetsförmedlingen och knappa lite på deras datorer så min profil där är up to date. Sen ska jag posta en massa kuvert också, till Försäkringskassan, till a-kassan och till Tommys jobb. Gosh. I vanliga fall använder man inte ens brevlådorna och nu ska jag posta massvis på samma gång.

Sen behöver jag handla också. Suck. Känns jobbigt att behöva gå hem och släpa på kassarna själv, men jag får helt enkelt vänja mig vid att göra saker själv.

Hoppas bara barnen har det bra nu idag. Eller rättare sagt, att Lukas har det bra. Vanja vet jag kommer stortrivas. Men Lukas är ju så liten..