Idag gick det bättre efter hämtningen. Jag var förutseende nog att ta med mig barnens snuttefiltar och var sitt gosedjur till dagbarnmamman och det underlättade nog en del.

Lukas skrek när jag ringde på dörren, det hördes tydligt, men dagbarnmamman påstod att han precis hade börjat skrika för att han inte fick fortsätta leka (eftersom de skulle öppna dörren för mig). Inte alls osannolikt, för så gör han ju här hemma också, men jag vet inte. Det känns som att hon skulle säga så även om Lukas hade skrikit hela dagen.

Allt för att inte göra föräldrarna oroliga, hm?

Nåväl, jag tog Lukas på en gång och han kramade mig massvis. Jag fick sätta på honom kläderna utan några större problem. Vanja däremot ville inte klä på sig, så jag fick hjälpa henne också. Annars så kan hon ju ta på sig det mesta själv, om hon bara vill.

När alla var påklädda och klara så öppnade jag dörren. Då fick Lukas panik, antagligen hade han inte kopplat att han skulle få följa med, trots att vi hade tagit på honom kläderna, så han klamrade sig fast vid mig och var jätteskärrad. Stackare. Men när vi kom ut och jag gav dem snuttefiltarna och gosedjuren, då blev han så lugn, så. Vanja också, för den delen.

När vi kom hem så gjorde jag välling åt dem. Jag hade förberett den innan jag gick så de inte skulle behöva vänta på att jag skulle blanda till den och då gick det ju mycket fortare. De drack villigt vällingen och det var heller inga problem att få dem i säng. Tröttisarna.

Det kändes i alla fall mycket bättre idag. Hemskt att lämna Lukas när han får sån panik över att jag går, men det går ju inte att komma ifrån.

Tids nog lär han sig, tragiskt nog.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...