Jag har kommit fram till slutsatsen att jag inte är någon "aktivitets-mamma". Jag är fullständigt ointresserad av sådana saker. Totalt, komplett och utan undantag. Det är inget jag borde komma på när barnen är så här små, tycker jag, men nu har det redan hänt.

Idag var det tydligen "förskolans dag". Jag har läst om det på flera ställen på nätet och det verkar som att alla förskolor hittar på nån jäkla aktivitet idag. Här var det "Tegelloppet", tydligen. Jag trodde att det skulle vara något anordnat av dagmammorna, men ack, så fel jag hade. Visserligen var alla dagmammor med, men det var också alla förskolor i hela jäkla området.

Uh! När jag såg folksamlingen vid mötesplatsen så höll jag på att storkna. Gud, jag orkar inte med allt folk! Inte nog med att jag skulle följa med, jag skulle tydligen delta i loppet också. Jamen tack för den informationen. Vilken TUR att jag fick den i god tid så jag kunde klä mig därefter.

...

*suck* Ja, jag hade sandaler på mig. Vad fan, det var ju hur varmt som helst ute! Och inte visste jag att jag skulle springa nånstans alls. Nå, så mycket springande blev det förstås inte heller. Lukas vågade inte springa alls, så jag fick bära runt honom. Vanja ville heller inte springa, men hon gick runt i alla fall. Som tur var så var det inte mer än så heller. Efter "loppet" så fick vi lite fika och sen gick jag hem med barnen. 

Usch, jag bävar redan nu för skolan och alla de aktiviteter som anordnas där och allt engagemang som krävs av föräldrarna. Or so I've heard, i alla fall.

Nåja. Man kanske hinner ändra sig och faktiskt gilla att vara med på såna saker.

Nog gnällt om det. Efter att barnen sovit middag så gick vi ut i det fina vädret. Det har ju varit gudomligt väder de senaste dagarna och det vore synd att slösa bort det på att vara inne. Vi ringde på hos grannarna och frågade om de ville komma ut och leka och det gjorde de, till slut. De skulle äta middag först, dock, så jag och barnen var ute själva en ganska lång stund. DET var riktigt roligt, däremot. (Så jag behöver inte oroa mig för att jag skulle vantrivas med att leka med barnen).

När vi var ute där i solskenet så började det regna, mitt i allt. Solregn, vad underbart! Det var ett sådant där fint, lätt regn, sånt som man bara blir glad över att vara ute i. Varmt regn var det också, för den delen, och det gör det ju också väldigt behagligt. Vi gick barfota, allihop, och det kändes så somrigt och livet i allmänhet kändes bara helt underbart.

Mindre underbart är att Lukas har fått feber igen. 38.9 visade termometern och det har visat sig nu när han skulle sova (i övrigt under dagen har han varit pigg och glad och inte visat några tecken på att vara sjuk). Han har vaknat upp och varit jätteledsen flera gånger, men som tur är så har han somnat om rätt fort. Jag håller tummarna för en lugn natt och en feberfri morgon, så kan vi skylla febern på vädret. Nå, huvudsaken är att han blir frisk igen och mår bra.

Jag hade tänkt skriva mycket mer idag, men jag håller på att gäspa käken ur led och ögonen faller nästan ihop av sig själva. Då får man nog böja sig för övermakten och inse att det är dags att sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...