Thorn without a rose

Alla inlägg den 17 juni 2010

Av rikku - 17 juni 2010 07:30

Klockan är fem över sju och jag sitter fortfarande hemma. Jag sitter hemma vid telefonen och väntar. Eventuellt kommer min mobil ringa, eventuellt inte. Eventuellt kommer jag få ett uppdrag idag, eventuellt inte. Ingen vet, allra minst jag. Det var samma sak igår och då ringde inte mobilen. Jag var alltså "ledig". Inte för att man känner sig ledig för fem öre. Nej, man känner sig bara bunden och orolig.


Alltså, jag är en planeringsmänniska. Jag gillar att veta hur det ser ut framöver och vad man har att förvänta sig. Den här osäkerheten, att inte veta ens om jag kommer jobba idag eller inte, och om jag jobbar; var jag jobbar och hur jag tar mig dit, den ger mig magont. Jag sitter och spänner mig och oroar mig för hur jag ska göra. Jag är illamående av ångest.


Samtidigt vet jag ju att det finns inget jag kan göra åt det. Jag kan inte påverka i någon som helst riktning och det bästa vore om jag släppte på oron och bara tänkte "det ordnar sig nog", men det är svårt.


Nå, vi har i alla fall fått reda på att Tommy kommer få fast jobb och det är ju väldigt skönt. Samtidigt som det är ångestframkallande. Det är mycket ångest just nu, märker jag. Anledningen till att Tommys fasta jobb ger ångest är för att han har fått fast jobb i Göteborg. Det innebär alltså att vi vet att det är där han kommer att jobba framöver, vilket i sin tur leder till att vi måste börja röra oss ditåt. Jag måste söka nytt jobb i Göteborg, vi måste leta lägenhet och barnen måste börja på nytt dagis eller ny dagmamma och jag vill inte. Jag vill inte flytta igen! Jag vill inte bo i Göteborg. Men det är klart att vi måste, för allas skull. Det är ju bättre att flytta nu, innan barnen har börjat skolan, så vi inte drar upp barnen från kompisar och skolgång och allt sådant. Klart att de har fått kompisar hos dagmamman också, men de kommer snart glömma bort dem. Faktiskt. Det kanske låter hårt, men så är det ju. Inte minns man vilka man träffade när man var tre år gammal. Det är skolkamraterna som blir de viktiga kompisarna. Det är i skolan man får vänner som man minns.


Som människa är man anpassningsbar. Jag kommer vänja mig vid att bo i Göteborg. Att jag inte vill det just nu, det må vara hänt, men när vi väl bor där kommer även jag anpassa mig.


Men det är klart. Det är just nu det känns tungt och jobbigt och jag blir ju inte hjälpt nu av att jag antagligen kommer klara av det för.. jag vill ju inte.


Men en sak i taget. Andas lugnt och ta en sak i taget. Det är allt jag kan göra just nu.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Ovido - Quiz & Flashcards