Jahapp, då är det dags då. Imorgon ska vi skola in barnen på förskola istället. Jag tror säkert att förskolan är bra och att barnen kommer trivas där och allt sånt viktigt, MEN! Jag kan inte låta bli att känna mig irriterad över alltihop ändå. Det är inte ens ett halvår sen vi skolade in barnen hos dagmamma. Då fanns det massvis med dagmammor, typ sex stycken häromkring, och allt fungerade hur bra som helst (sägs det). Nu, i dagsläget, så finns det.. ja, fram till på torsdag så finns det tre dagmammor, sen är de bara två, varav en av dem bor i Alingsås och är den som låter Lukas ramla nerför trappan.

Hipp, hipp, hurra. Valmöjligheterna flödar och tilltron till de kvarvarande dagmammorna är ju skyhög. Eller inte.

Nå, det är ju bra att vi har fått plats på en förskola i alla fall. Synd bara att det inte var den som låg hälften så långt bort, men jag har slutat förvänta mig saker från Barn- och ungdomskontoret, har jag insett. Så mycket strul som vi har haft efter semestern borde inte vara möjligt att ordna ens om man försöker, tycker jag.

Nå. Det har gått ganska lång tid sen senaste uppdatering, så jag måste försöka få med lite vad som har hänt senaste veckan innan ögonen ramlar igen.

Vanja sover fortfarande utan blöja. Det har gått tio dagar nu och på de tio dagarna så har det skett två olyckor. Det är ändå inte så farligt, tycker jag. Första gången blev madrassen blöt, eftersom vi inte hade lagt de så kallade "draglakanen" ordentligt, men andra gången var det bara lakanet och draglakanen som blev blöta. Skönt att de funkar som de ska, måste jag säga. Jag förväntar mig ju att hon kommer kissa i sängen några gånger till, och det är inget konstigt med det. Jag är närmast förbluffad över hur fort och lätt det har gått.

Jag är fortfarande kvar på det där bra stället att jobba på. Hela nästa vecka (utom imorgon) ska jag vara där, och sen.. sen är det dags att ta körkortet! GAAAAH! Jag förtränger det med jämna mellanrum, för jag känner att det stressar mig. Jag har två veckor på mig, ingen press, bara att jag måste klara körkortet. Nejdå, ingen press alls.. Än värre blir det av att alla är så där nonchalanta och tycker att det är klaaaaart att jag klarar det, för jag är ju inte dum i huvudet. Som om det har med saken att göra! (Nåja, lite kanske, men inte enbart). Så de attityderna lägger ju ännu mer press på mig. Klara körkortet på två veckor, annars är du dum i huvudet! Inte för att jag bryr mig om vad folk tycker om mig på det viset, men herregud, kan ingen visa lite förståelse bara för min stress och oro när det gäller detta? Det är liksom TVÅ JÄVLA VECKOR vi pratar om! UTAN möjlighet att övningsköra en massa privat och så vidare. Är det verkligen INGEN som tycker att det kan anses vara i alla fall LITE svårt?

Gah! Jag blir galen!

Till råka på allt så fyller jag ju år i veckan också. Då måste man ordna med städning, kakor, tårta och allt sånt. Jag som inte ens hinner med detta i vanliga fall nu när jag jobbar heltid. Nu ska jag hinna med det ovanpå all stress med körkortet och inskolningen av barnen.

Nå, det ska bli skönt när det väl är över. Födelsedagar, valet, körkortet.. allt. Då kan man börja pusta ut igen.