Thorn without a rose

Alla inlägg under oktober 2010

Av rikku - 18 oktober 2010 22:30

Ännu en slödag för min del. Nåja, till en början med i alla fall. Vaknade tio i fem av väckarklockan och för en gångs skull vaknade vi före Lukas.. med två minuter. Nå, det var bara att gå upp hela familjen. Annars försöker vi gå upp tio minuter före barnen så att vi ska hinna äta frukost innan de vaknar. Det är enklare att äta innan barnen går upp om man vill få äta ifred.


Det är ingen idé för det mesta att försöka få i barnen frukost så tidigt på morgonen. Oftast vill de inte äta ens en gång men när de vill äta, ja, det tar helt enkelt för lång tid att få i dem frukost. På helgerna spelar det ju ingen roll, då har vi ju inga tider att passa så då kan de äta hur långsamt de vill, men har vi bara 45 minuter på oss, totalt!, att göra oss i ordning på morgonen, ja, då går det inte att ägna 30-40 minuter åt att äta.


Nå. Tommy fick gå och äta frukost först medan jag gjorde barnen i ordning. Jag hade inte fått något uppdrag än, så jag har ju gott om tid på mig. När de åkte iväg så satte jag mig själv och åt frukost. Då slapp jag stressa i mig maten. Efter frukost, ja, klockan var ju bara sex på morgonen, då gick jag och lade mig igen. Det är fördelen med att inte ha något bokat uppdrag, man kan få sovmorgon lite nu och då. Nå, ingen ringde och väckte upp mig, så jag sov till tio på förmiddagen. Det kändes lite lyx, faktiskt. Sen kunde jag sätta mig vid datorn en stund (med telefonen precis intill, naturligtvis. Man rör sig inte en meter från telefonen när man väntar på uppdrag.)


Efter nån timme så kände jag mig väldigt onyttig (typiskt! Kan inte ens njuta av ledighet utan att känna sig onyttig?!) så jag började göra en lista. Jag gör alltid listor när jag ska göra något, det har ni säkert läst förr.


Jag fick faktiskt ganska mycket gjort. Jag har städat nedre hall (som oftast blir bortglömd/bortprioriterad när vi städar annars), barnens rum, köket och vardagsrummet. Jag diskade undan all disk, tvättade tre maskiner tvätt (och hängde den) samt vek ihop 60 plagg. Jag har fortfarande mycket rentvätt kvar att vika, men det tog en hel del på högen i alla fall. Jag har till och med sorterat lite papper och satt in i pärmar, (där de ska vara, men som jag oftast inte orkar ta itu med).


Så nu ser det dramatiskt mycket bättre ut här hemma. Mycket kvar att göra, men sak samma, för det är alltid mycket kvar att göra, hur mycket jag än har gjort. Hade jag bara varit säker på att jag inte skulle iväg och jobba så hade jag kunnat baka också, men det vågade jag inte. Jag hade kunnat baka på kvällen, men då orkade jag inte istället. Såklart.


Så ingen ringde och ville att jag skulle jobba och jag har ingen aning om jag ska jobba imorgon eller inte. Så det blir samma sak imorgon. Upp tidigt, ät frukost när Tommy och barnen har åkt iväg, gå och lägga sig igen och så får man se om jag blir väckt eller inte. Annars sover jag väl till 9-10, går upp, äter lite och städar lite till.


Spännande dagar.

Av rikku - 16 oktober 2010 22:30

Vanja har de senaste veckorna börjat tappa uttalet på en massa ord. Ord som "häst", "här", "hämta", "äta" och så vidare heter numera, i Vanjas mun, "hest", "her", "hemta" och "eta". Gah! Tommy tror att det beror på att hon har sett för mycket på "Stockholmsfilmer", som han kallar dem. "Saltkråkan", kallar alla andra dem. Men det kan ligga något i det han säger. Tidigare har Vanja i alla fall inte haft några problem med att säga "ä", och Pelle pratar ju riktig stockholmska med sitt "reven" och "eta" och så vidare.


Nåväl. Förhoppningsvis är det en fas som går över. :)

Av rikku - 15 oktober 2010 22:30

Ja, det är nästan som att vi har haft långhelg här. Det är bara fredag, men hela familjen har varit hemma i två dagar tillsammans. Barnen har varit krassliga, så Tommy har vabbat och jag blev, återigen, utan uppdrag, efter att ha jobbat hela två dagar den här veckan. Så alla har varit hemma och först nu börjar den riktiga helgen.


Nå, jag har ju inte varit ledig, men det är ju nästan så i alla fall i och med att de inte har ringt. Problemet är bara att man blir "ledig" först på eftermiddagen när de inte längre kan tänkas ringa. Resten av dagen får man sitta i beredskap och man kan inte slappna av förrens vid femtiden.


Tommy har tagit morgonarna med barnen, tack och lov. Nätterna har varit.. besvärliga. Lukas vaknar och är jätteledsen och vill in till oss och sova. Visst, det går väl bra. OM han sover. Men för det mesta så ligger han bara och snurrar, sparkar, klättrar och är allmänt besvärlig. Men än värre är ju att när man väl har gått med på att låta honom sova en stund i vår säng, då är det lögn i fan att få in honom i hans egen säng igen. Det blir illvrål, gallskrik och dylikt och mitt i natten är det inte vad jag vill vara med om. *suck*


Man känner sig ganska förtvivlad sådana nätter och nu har det varit så ett bra tag, vilket resulterar att jag är helt förstörd på morgonen. Idag fick Tommy komma in och väcka mig och säga till mig att komma upp. Då var klockan elva..


Inte för att jag var piggare för det. Jag har också varit småkrasslig i ett par dagar och förkylning i kombination med extrem sömnbrist blev inget bra resultat. Jag har varit trött, hängig, haft huvudvärk, varit illamående och rent allmänt känt mig sjuk. Inte har jag haft det tålamod man borde ha heller. Barnen har känts extremt gnälliga (kan ju hända att de varit gnälligare än vanligt också i och med att de också är sjuka), de har bråkat med varandra, klängt på mig, sparkat på varandra vid middagsbordet och helt plötsligt blivit totalt döva för tillsägelser. *suck igen*


Jag vill bara slita håret och skrika rakt ut ibland. Så fort barnen är i samma rum så bråkas det. Antingen om leksaker eller om platsen som nån sitter på. Vid matbordet så sitter de och sparkar på varandra och inte hjälper det att vi säger till dem heller. Det enda raka är nog att byta plats på dem så de inte når varandra längre.


Vanja driver mig ju till vansinne också. Hon pratar. H-e-l-a  t-i-d-e-n. Det tar aldrig slut! Visst är vi glada åt att hon pratar så bra, men att hon hela tiden ska "berätta" saker, det är ganska så störande. Exempelvis:


"Pappa, vad gör du?"

"Jag dricker mjölk".

"Mamma, pappa säger att han dricker mjölk".


Konstant. Hela tiden. Oavbrutet. Om allting! Speciellt vid matbordet, naturligtvis, vilket resulterar i att hon pratar mer än hon äter. Middagen kan ta 1-2 timmar för henne att avsluta. Jag tycker inte att vi ska kasta i oss maten, absolut inte, men att sitta i två timmar, det är bara för mycket. Naturligtvis får jag då höra från mamma att när jag var liten så åt jag minsann hur långsamt som helst. Så därför ska jag inte klaga över att Vanja äter långsamt.


Problemet är inte att hon äter långsamt. Problemet är att hon INTE ÄTER. Hon pratar. Hon leker. Hon bråkar. Hon surar. Men hon äter inte. Ofta slutar det med att jag får mata henne och det tycker jag inte att jag ska behöva.


Nej, usch, nu blev det ett gnällinlägg, känner jag.


Jag var ute med Lukas på eftermiddagen i alla fall. Vanja ville inte följa med, så vi gick själva så var Vanja och Tommy kvar inne. Det var trevligt. Kallt, men trevligt. Vi sparkade i löv, Lukas bar på en tung sten och vi promenerade en sväng. Lukas frågade vad en kvinna hette som vi passerade, men det kunde jag inte svara på. :)


Han pratar otroligt mycket mer nu. Inte så bra fortfarande, men vi förstår många fler ord nu. Tyvärr tror jag inte utomstående förstår så mycket, men det kommer det också. Det viktiga är att han förstår mer och försöker uttrycka sig mer och mer. Han säger fortfarande inte sitt eget namn, vilket jag kan tycka är märkligt, men nu kallar han Vanja vid namn åtminstone. Så familjen består av, i Lukas ord, "mamma", "pappa", "Nenna" och "mig". (Han säger inte exakt "mig", men jag kommer inte ihåg just nu vad det är han säger, men det är ordet "mig" han menar i alla fall).

Av rikku - 12 oktober 2010 22:45

Då har det varit premiär för Lukas. Han har för första gången klippt håret! Vi var hemma hos barnens farmor och farfar i helgen och då blev 75% av familjen klippt. Det vill säga, Vanja, Lukas och Tommy fick håret klippt av farmor Eva. Vanja fick mest håret toppat och luggen klippt, men för Lukas blev det en mer omvälvande förändring. Han har ju haft ganska långt och lockigt hår (med långt menar jag inte "flicklångt", utan mer.. vildvuxet) och nu fick han en typisk pojkfrisyr. Hans utseende förändrades faktiskt ganska mycket. Nu ser han lite tuffare ut, lite coolare. Nog för att han alltid har varit cool (cool and charmy, som hans tröja sa) men nu blev det liksom ännu mer av den varan. :)


Jag ska försöka ta en bild och lägga upp, men det blir ju, självklart, inte idag.


Imorgon ska barnen fotograferas på förskolan. Passar bra då att de är nyklippta och fina.


Igår somnade Lukas i en buske på förskolan. Moget. Och så vill han inte sova i sängen hemma. Märkligt.

Av rikku - 8 oktober 2010 22:45

Sov mitt lilla hjärta

roligt i din bädd

inte vara ängslig

inte vara rädd.


Ty i svarta natten

över skog och mark

över vida vatten

vaktar farbror Stark.


Han har skarpa ögon

och en stor kanon

och han släpper ingen

jävel över bron.


Kommer man för nära

sätter farbror stopp

försvarande sin ära

varhelst han dyker opp.


Sov mitt lilla hjärta

roligt i din bädd

inte vara ängslig

inte vara rädd.

Inget skall dig hända

allt skall väl dig gå

ty vid sängens ända

syns en farbror stå.


Skulle någon fresta

farbrors tålamod

ligger han i nästa

ögonblick i blod.


Sov mitt lilla hjärta

roligt i din bädd

inte vara ängslig

inte vara rädd.


-Allan Edwall

Av rikku - 8 oktober 2010 22:30

Den här veckan har jag fått sova som aldrig förr. Jag får ju lov att säga att det är fördelen med att jobba på ett bemanningsföretag. I och med att jag inte alltid har uppdrag så kan jag gå och lägga mig igen på morgonen när Tommy har åkt iväg med barnen, i väntan på att de ska ringa och skicka mig någonstans. Tre dagar den här veckan har jag inte fått något uppdrag, så tre dagar den här veckan har jag fått sova massvis på morgonarna. Jag har gått upp vid halv tio-tio-tiden och gud, så skönt, säger jag bara. I och med att jag sällan får sova hela nätterna så är det som en gudasänd gåva, det här att få sova på morgonarna.


Nackdelen är ju naturligtvis att jag inte tjänar några pengar, men just nu struntar jag i det. Det är så skönt att få sova igen, så då kan jag ta att jag inte drar in några pengar just nu.


Igår natt sov Lukas hela natten. Det var en välkommen omväxling. Natten innan dess trodde jag att han hade sovit hela natten också, men så var inte fallet. Istället hade han gått upp nån gång under natten och lagt sig på GOLVET och somnat. Så där hittade vi honom på morgonen. Sovandes på golvet. Lille älskade plutt! Jag förstår inte varför han vaknar hela tiden på nätterna och ska springa upp till oss. Kanske drömmer han något otäckt, kanske känner han sig bara otrygg och vill in till mamma och pappa, till tryggheten. Det är inte lätt att veta.


Jag hade hoppats att han skulle sova hela natten en gång till, men i natt vaknade han flera gånger igen. Vi får se hur han gör denna natten. För hans skull, lika mycket som för vår, så hoppas jag att han kan sova hela natten igenom. Det måste ju vara jobbigt för honom också att inte få sova så mycket som han behöver.


I övrigt så går livet sin gilla gång här hemma. Vanja är inne i en jobbig period där hon bryter ihop för minsta lilla. Det är ganska tröttsamt. Det är också en hel del bråk mellan barnen på eftermiddagarna. Det är säkert för att de är trötta efter en heldag på förskolan, men det är jobbigt och plågsamt frustrerande att de (nästan) alltid ska vara på dåligt humör när de kommer hem. Inte hjälper det att vi är trötta efter arbetsdagarna heller. Det är något vi får jobba på, så vi får trevligare kvällar.


Nå, nu är det i alla fall helg och vi får se vad vi ska hitta på med den här helgen. Imorgon ska vi till Borås i alla fall och handla lite. Förhoppningsvis kan jag hitta nya skor (alla mina skor, utom sandalerna, är trasiga, och det funkar ju inte att gå i sandaler i höst och i vinter). Jag fick ju presentkort när jag fyllde år, och det är tur det.


Sen gäller det ju bara att hitta något jag vill ha också.

Av rikku - 4 oktober 2010 21:15

Vi börjar få allt mer problem med nattningarna här hemma. Ända sen Lukas började klättra ur spjälsängen så har vi haft problem. Jag började ju med att ta bort spjälorna så han kunde klättra i och ur själv (istället för att ramla ur och slå ihjäl sig). Sen fick Vanja en ny säng och Lukas fick överta hennes lilla växa-säng.


Nå, ända sen han fick möjligheten att klättra i och ur sängen så började helvetet på jorden vid läggdags. Han vägrar ligga kvar i sängen. Han springer ur h-e-l-a tiden. Det kan ta flera timmar innan han äntligen ligger kvar i sängen och somnar. Inte hjälper det att Vanja ligger och hetsar honom heller. *suck* Jag har slut på idéer på hur sjutton vi ska göra. Jag vill absolut inte ha det så här. jag vill inte att läggningen ska ta flera timmar. Jag vill inte behöva springa efter Lukas varannan minut för att han vägrar ligga still.


Vi har provat att bara bära tillbaka honom utan att säga något (TV-nannys metod).

Vi har provat att prata med honom, förklara varför han måste ligga kvar i sängen.

Vi har provat att stå vid dörren och vakta, så att varje gång han kliver upp så ropar vi åt honom att gå och lägga sig.

Vi har provat att vagga honom (funkade sådär. Gick bra för Tommy häromdagen, men för mig gick det åt helvete. Han bara skrek och vred sig och gjorde det helt omöjligt att hålla honom).

Vi har provat att sjunga för honom så att han ska kunna koppla av.

Vi har provat att låta dem vara uppe lite längre för att de ska bli tröttare, men Lukas blev snarare bara piggare. Övertrött, antagligen. *suck*

Vi har provat att lägga Lukas före Vanja så att han ska kunna varva ner själv och därmed somna fortare. (Gick inte alls. Slutade med att vi, en timme senare, var tvungna att lägga Vanja i alla fall utan att Lukas hade somnat).


Idag provade jag det mesta. Först att bära tillbaka honom, sen att säga till honom redan när han var på väg från sängen, sedan att säga till honom på skarpen att han måste ligga i sängen och sova, sen provade jag att vagga honom, men det fick jag ge upp ganska så snart (annars hade jag nog tappat honom). Jag sjöng för honom, klappade hans kind och strök honom över håret, vilket resulterade i att han slängde sig över mig ett tiotal gånger och sa "koooom!" (Behöver jag säga att jag inte får plats i hans säng? Ja, det behövde jag. Till Lukas, i alla fall.) Efter kanske en halvtimme så somnade han i alla fall, tack och lov. Det var ändå relativt snabbt, för att vara nuförtiden. För en månad sen behövde vi bara ge barnen välling, lägga dem, säga god natt och stänga dörren så somnade de av sig själva. Men det var då, det..


Jag får hoppas att Lukas sover hela natten åtminstone. Det är sällan han gör det. Han är en sån orolig liten själ. I natt sov han flera timmar i vår säng. Det hade ju varit bra, om jag hade kunnat sova samtidigt. Men det kan jag inte. När vi har barnen i sängen så kan jag inte somna. Jag ligger spänd och oroar mig för att barnen ska klämmas under antingen mig eller Tommy. Jag ligger i helt onaturliga ställningar för att skydda dem och det funkar ju inte.


Jag behöver också sova på nätterna.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards