Okej, inget är ju säkert, men vi hoppas ju på att vi ska få besked imorgon om lägenheten. Vare sig det blir åt ena eller andra hållet så vore det skönt att få veta. Vi går ju bara och tänker på den där lägenheten, undrar, hoppas, funderar. Eller.. nja, det var nog lite lögn det där. Det vore inte skönt att få veta att vi inte får den. Men trevligt vore det att få besked om att den är vår. :)

Den här veckan har gått så sjukt långsamt. Dagarna har verkligen sniglat sig fram mot fredagen. Men nu är det i alla fall torsdag kväll, så väntan är snart över. (Och så visar det sig att vi inte får något besked imorgon, fan vad besviken jag kommer bli!)

Jaja. Vi får skylla oss själva som trissar upp förväntningarna så mycket. Men vi är verkligen sugna på att flytta nu! Själva flyttandet i sig är ju rätt tråkigt, packa ner grejer, bära alla tunga lådor och så vidare. Att packa upp är både roligt och tråkigt, en del saker är spännande att se hur de tar sig på det nya stället och en del saker är bara.. ja, jobbiga, men måste göras ändå. Men att se lägenheten ta form och färg är roligt och det är spännande att möblera på nya sätt och så vidare.

Sen är det ju alltid en speciell känsla i ett nytt hem. Det är kul att bara gå runt i rummen och känna hur det känns, så att säga.

Nåväl, nog tjatat om lägenhet. Imorgon får vi (kanske) veta hur det blir, innan dess får vi försöka få tankarna på andra saker.

Jag var iväg till bemanningsföretaget idag, där jag var anställd. Jag var tvungen att lämna tillbaka arbetskläderna och så var jag tvungen att fixa ett arbetsintyg. Alla verkar tro att ett "arbetsintyg" är detsamma som "arbetsgivarintyg", men se det är det icke. Som tur var så har Tommy fått ett arbetsintyg från ett av bemanningsföretagen han har jobbat på tidigare, så jag tog med det för att visa upp vad det var ett arbetsintyg var och vad det skulle innehålla.

Nå, det var inte det lättaste att få. Hon jag pratade med verkade rätt sur överlag och frågade vem som hade lovat mig att få ett sånt! De brukade minsann inte skriva ut såna till folk som varit anställda mindre än sex månader. Eh.. hallå där, jag var anställd lite över fem månader. Hur stor skillnad gör några veckor? Men det var tydligen väldigt noga, så även om jag till slut fick mitt intyg så fick jag inget "betyg". Istället skrev hon att "på grund av den korta anställningsperioden så skrivs inget omdöme". Nene, tack för den.

Nåja, huvudsaken är att jag fick mitt papper i alla fall. Jag ska in till arbetsförmedlingen imorgon för att träffa min handläggare och göra upp en "handlingsplan", och det är då jag ska ha med mig mina papper. Det är en hel del som ska med dit, jag får kolla noga så allt är med innan jag åker.

Jag förväntar mig egentligen inget av mitt besök där. Jag tror inte jag kommer få särskilt mycket hjälp eller råd, i alla fall inget jag inte redan vet. Det är tur att man är en vuxen och mogen människa som kan ta ansvar för sitt eget jobbsökande.

På söndag är det Fars dag också. Vi ska hem till Tommys föräldrar då. Pappa jobbar ändå och vi var där förra helgen. Jag ska köpa något till Tommy imorgon när jag ändå är inne i stan utan barn, men schyyy! Säg inget till honom, för det vet han inte än. ;) Jag tror att han kommer bli glad i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...