Mina anteckningar som jag skriver på jobbet, på bussen och så vidare blir inte alltid införda i bloggen på "rätt" dag. Så även denna gång. Nu är det till och med från två olika dagar som jag har missat att fylla i. Nåväl. Här kommer de.

Tisdag.

Alltså, jag måste vara väldens mest tidspessimistiska person. Jag tror alltid att jag har mindre tid på mig än vad jag har, jag tror att allt tar längre tid än det gör. Jag stressar för att hinna och sen sitter jag här och väntar i 20 minuter på nästa buss, som ytterst sällan är i tid.

Nåja. Hellre det än komma för sent, i alla fall.

Vi oroar oss lite för hur det går för barnen på förskolan. Vanja säger varje dag att ingen vill leka med henne. Hon frågar massvis med barn, men ingen vill leka. Förskolepersonalen säger att "hon är ny, hon får kompisar snart". Å ena sidan håller jag med, men å andra sidan så tycker jag att med så små barn så borde det inte spela någon roll hur länge de har känt varandra. Sätt två barn i 3-4-årsåldern i samma rum så nog sjutton leker de, oavsett om de känner varandra sen tidigare eller ej. Det borde funka likadant på förskolan, tycker jag. Trots att det är större grupper och barn som känner varandra sen tidigare.

Men vi får väl vänta och se.

Om några dagar kommer lönen. Jag skulle kolla på räkningarna innan jag åkte, tänkte jag, för att få koll på vad som måste in på räkningskontot den här månaden (vi måste kanske avvika från vår ordinarie summa för att klara månaden) men jag blev så stressad mot slutet att jag inte hann. Får försöka göra det imorgon. Jag har bett Tommy messa mig om lönebeskeden skulle komma idag. Jag vill gärna veta så snart som möjligt för att kunna göra mina berömda beräkningar. Jag räknar och räknar och räknar om igen. Jag tror aldrig att jag kan säga att jag har räknat "färdigt".

Det är nog lite av en mani hos mig.

Onsdag.

Ny dag. Jag förde aldrig in föregående text på bloggen, så det blir kanske ett enda blogginlägg inatt eller imorgon. Vi får se.

Jag har lyckats med att vara i extremt god tid till bussen idag igen, trots att jag tyckte att jag gick mycket senare än igår. Men det är väl bara ytterligare ett bevis på hur min tidsuppfattning är. Tidspessimist, som sagt.

Efter den här dagen har halva veckan gått. Skönt. Inte för att jag inte vill jobba, för det vill jag, men just att jobba kväll är väldigt tärande. Att inte träffa Tommy, och barnen bara på morgonen, det är jobbigt. Sen kan jobbet vara hur roligt som helst, familjen är ändå prio ett. Precis som det ska vara, förstås. Sen är det ju tyvärr inte alltför ofta som vi tilvaratar på den tid vi faktiskt har tillsammans. Det är synd, och det ska vi försöka ändra på. När vädret blir bättre och det blir varmare ute måste vi ta oss ut och leka mer med barnen. Men redan nu kan vi göra förändringar. Till en början med ska vi köpa pysselgrejer och verkligen avsätta tid till att pyssla och göra saker med barnen. Pysselpapper, papperssaxar, lim, pärlor, guldstjärnor och så vidare. Synd bara att jag är så dålig på att skapa och pyssla. Jag är jättedålig på att rita och måla, till stor del för att jag inte har fantasi att komma på vad jag ska rita. Tråkigt, men sant.

Men nånstans kan man säkert hitta idéer och få inspiration. Det viktiga är att vi tar tillvara på tiden med barnen, nu när tiden är så avsevärt mycket mindre.

Föräldraledighet är verkligen något underbart. En verklig förmån som vi kan skatta oss lyckliga över att ha. Men som allt annat gott så tar den tiden slut och man måste återgå till jobb och verklighet.

Sådant är livet.