Mina anteckningar som jag skriver på jobbet, på bussen och så vidare blir inte alltid införda i bloggen på "rätt" dag. Så även denna gång. Nu är det till och med från två olika dagar som jag har missat att fylla i. Nåväl. Här kommer de.

Tisdag.

Alltså, jag måste vara väldens mest tidspessimistiska person. Jag tror alltid att jag har mindre tid på mig än vad jag har, jag tror att allt tar längre tid än det gör. Jag stressar för att hinna och sen sitter jag här och väntar i 20 minuter på nästa buss, som ytterst sällan är i tid.

Nåja. Hellre det än komma för sent, i alla fall.

Vi oroar oss lite för hur det går för barnen på förskolan. Vanja säger varje dag att ingen vill leka med henne. Hon frågar massvis med barn, men ingen vill leka. Förskolepersonalen säger att "hon är ny, hon får kompisar snart". Å ena sidan håller jag med, men å andra sidan så tycker jag att med så små barn så borde det inte spela någon roll hur länge de har känt varandra. Sätt två barn i 3-4-årsåldern i samma rum så nog sjutton leker de, oavsett om de känner varandra sen tidigare eller ej. Det borde funka likadant på förskolan, tycker jag. Trots att det är större grupper och barn som känner varandra sen tidigare.

Men vi får väl vänta och se.

Om några dagar kommer lönen. Jag skulle kolla på räkningarna innan jag åkte, tänkte jag, för att få koll på vad som måste in på räkningskontot den här månaden (vi måste kanske avvika från vår ordinarie summa för att klara månaden) men jag blev så stressad mot slutet att jag inte hann. Får försöka göra det imorgon. Jag har bett Tommy messa mig om lönebeskeden skulle komma idag. Jag vill gärna veta så snart som möjligt för att kunna göra mina berömda beräkningar. Jag räknar och räknar och räknar om igen. Jag tror aldrig att jag kan säga att jag har räknat "färdigt".

Det är nog lite av en mani hos mig.

Onsdag.

Ny dag. Jag förde aldrig in föregående text på bloggen, så det blir kanske ett enda blogginlägg inatt eller imorgon. Vi får se.

Jag har lyckats med att vara i extremt god tid till bussen idag igen, trots att jag tyckte att jag gick mycket senare än igår. Men det är väl bara ytterligare ett bevis på hur min tidsuppfattning är. Tidspessimist, som sagt.

Efter den här dagen har halva veckan gått. Skönt. Inte för att jag inte vill jobba, för det vill jag, men just att jobba kväll är väldigt tärande. Att inte träffa Tommy, och barnen bara på morgonen, det är jobbigt. Sen kan jobbet vara hur roligt som helst, familjen är ändå prio ett. Precis som det ska vara, förstås. Sen är det ju tyvärr inte alltför ofta som vi tilvaratar på den tid vi faktiskt har tillsammans. Det är synd, och det ska vi försöka ändra på. När vädret blir bättre och det blir varmare ute måste vi ta oss ut och leka mer med barnen. Men redan nu kan vi göra förändringar. Till en början med ska vi köpa pysselgrejer och verkligen avsätta tid till att pyssla och göra saker med barnen. Pysselpapper, papperssaxar, lim, pärlor, guldstjärnor och så vidare. Synd bara att jag är så dålig på att skapa och pyssla. Jag är jättedålig på att rita och måla, till stor del för att jag inte har fantasi att komma på vad jag ska rita. Tråkigt, men sant.

Men nånstans kan man säkert hitta idéer och få inspiration. Det viktiga är att vi tar tillvara på tiden med barnen, nu när tiden är så avsevärt mycket mindre.

Föräldraledighet är verkligen något underbart. En verklig förmån som vi kan skatta oss lyckliga över att ha. Men som allt annat gott så tar den tiden slut och man måste återgå till jobb och verklighet.

Sådant är livet.

 

Susanne

25 februari 2011 15:24

Håller med dig till fullo. Man borde ta sig mer tid till pysselstunder med barnen. Tiden finns bara man prioriterar och planerar in den. Skönt att höra att det går så bra för dig på jobbet :) Underbar känsla att veta om att man har ett jobb att gå till, och som ger lite extra i plånnboken. Jag är precis som dig när det gäller räkningar. Sitter länge och väl och räknar. Vill ha full kontroll på det ekonomiska. Fast det är ju något positivt som jag ser det. Ha en bra helg. KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...