Ja, här blir det inte mycket uppdaterat, märker jag. Men det blir väl så när man jobbar heltid igen, antar jag. Kanske ger det med sig med tiden. Men jag kan inte skylla allt på jobbet. Jag har haft TID, jag har suttit rätt mycket vid datorn, men jag har prioriterat annat. Bland annat har jag upptäckt att en av mina favoritserier från min barndom, Alverblodet, finns att läsa, helt gratis! på nätet. Fast på engelska då. Helt underbart. Så jag har suttit och läst och läst och läst bok efter bok efter bok och fröjdats åt att äntligen få veta hur det faktiskt gick sen.

www.elfquest.com är adressen om någon vill gå in och läsa. Jag kan starkt rekommendera det.

Nog om det. Jag har fått förlängt på jobbet, så nu har jag arbete fram till den 17:e april. Det betyder att jag får åtminstone två fulla månadslöner att hämta ut. Sen tror jag att jag kommer få förlängt ända tills jag får tillsvidare-anställning. Om det sen blir Lernia eller Volvo som erbjuder mig fast anställning, det spelar mig mindre roll. Bara jag får vara kvar på Volvo så struntar jag i vem som officiellt är min arbetsgivare.

Jag trivs bra på jobbet. Jag kan inte alla stationer än, men inte långt ifrån. Jag tror det är tre stationer jag inte kan, och jag är prioriterad på upplärningen eftersom jag har så lite kvar att lära, så snart kan jag nog allt. Om det blir så att Volvo tänker anställa så är jag en av tre som står längst upp på listan, om jag får tro vad folk har sagt till mig. Jag är optimist, så varför inte?

Huvudsaken är att 1) jag trivs 2) jag får vara kvar och 3) att jag får betalt. ;)

Under tiden jag har varit tyst på bloggen så har det hänt lite andra saker också. Tommy fyllde år i tisdags och vi hade ett litet kalas här hemma. Det var trevligt. Farmor fyllde år i torsdags. Vi hade ingen möjlighet att åka dit, men jag ringde och grattade i alla fall. De hade nog trevligt där också, vad det lät som.

Min visdomstand har bråkat med mig igen. Den började växa lite till, jag fick en infektion och fick åka akut in till tandläkaren för att få penicillin och om några veckor ska jag dra ut den. Läskigt. Men ändå skönt att bli av med den, så mycket problem som jag har haft med den de senaste åren. Varje gång den får för sig att växa lite till, (och nu pratar vi alltså om max en millimeter åt gången eller så!) så får jag sjukt ont, men det går alltid över innan jag får för mig att göra något åt det. Men inte den här gången. Nu ska den ut. Synd om den, men jag har faktiskt inte plats för den i munnen. Så är det.

Sen ska jag laga lite andra småhål jag har också, men det blir väl vid ett senare tillfälle. Prio ett ligger på min visdomstand.

Den här månaden får gärna gå fort, för min del. Inte bara för att jag vill bli av med tanden (även om jag är rädd för själva ingreppet), men vi har inte så mycket pengar heller, så jag vill fort till löning. Det ska bli spännande att se vad jag kommer få i lön. Nu är ju i och för sig februari en kortare månad än övriga, så lite mindre kommer jag ju få än nästkommande månader, men bra mycket mer än 3000 i alla fall, som jag fick denna lön.

Förhoppningsvis kommer min lön göra stor skillnad ekonomiskt sett för oss. Eventuellt kommer Tommy få löneökning också med 10 kr/timme, och det skulle också göra stor skillnad för oss. Mina förhoppningar om sparande och buffert är ganska höga just nu och jag borde antagligen ta ner dem på jorden igen, men jag kan inte hjälpa det. Jag räknar och räknar och har världens drömmar om hur vi ska göra för att spara ihop till det ena och det andra.

Så här ser det ut ungefär:

Först ska CSN bort. Det sker redan nu i mars, jag har mailat och sagt till om det, så jag bara väntar på avin.

Sen billånet, senast i december, men gärna tidigare.

En buffert på minst 50 000, inom två år.

Kontantinsats till hus, 250 000. I mina glädjeberäkningar skulle vi kunna spara ihop till detta inom 3-5 år.

Jag inser naturligtvis att det är fullständigt otroligt att vi faktisk skulle kunna spara ihop så mycket pengar på så kort tid, men mina beräkningar visar att det är möjligt. Framtiden får utvisa hur pass mycket fel jag har räknat. :)

Men grejen är detta. För att kunna betala av hela billånet i december så måste vi spara 3000 i månaden. Utöver detta så betalar vi av 1500 varje månad, plus ränta. När billånet är borta, då kommer vi alltså sänka månadskostnaderna med nästan 2000 kronor och sen kan vi lägga även de 3000 till övrigt sparande. Så logiskt sett borde vi kunna spara massvis varje månad, om vi inte börjar spendera mycket mer än vad vi gör nu, förstås.

Jaja, drömmar, drömmar. En sak i taget. CSN är en icke-fråga, den ska bort nu redan. Men billånet blir första punkten. Tiden får bli vad den blir, men bort ska det i alla fall. Jag skulle tro att vi kan köpa hus inom 5-10 år, snarare än inom 3, men det är aldrig fel att sätta upp mål och eftersträva dem.

Annars blir det ju aldrig något gjort.