Thorn without a rose

Alla inlägg den 2 augusti 2011

Av rikku - 2 augusti 2011 22:53

Ja, jag skriver två inlägg i rad, men jag kände att förra inlägget blev så mycket gnäll och whine att jag fick ta ett nytt för att skriva om resten.


Nå, vi har ju varit bortresta en vecka. Vi har bott hemma hos min pappa sen förra tisdagen och kom hem igen igår. Det har varit härligt. Onsdagen åkte vi ut med båten och badade. Barnen hade inga problem med att hoppa i och bada (inte ens Lukas som gallskriker varje gång vi ska duscha), men det var lite kallt i vattnet så efter en stund så stod Lukas bara och darrade och hackade fram "vi-vi-vi åka HEM n-nu". Stackarn frös så han var nästan blå. Men vi hann i alla fall vara ute ett tag. Efter badet så åkte vi en sväng med båten bland öarna och pappa pekade ut olika ställen vi brukar åka till (vi kan inte åka ut på en ö med barnen. De skulle ju drunkna direkt). Vi kom hem igen vid tolvtiden och då sov Lukas som en stock. Det ska sägas att medans vi har varit borta så har han sovit middag nästan varje dag. Det gör han ju ALDRIG hemma. Medans Lukas sov åkte jag och pappa iväg och handlade till middagen. Bara såna småsaker är trevligt att göra när man är hemma på besök.


Vid tvåtiden väckte jag Lukas och vi åkte iväg igen, denna gången till Mariestad för att spela minigolf. Det är lite av en tradition att spela minigolf på sommaren när vi hälsar på min familj. :) Efter golfandet, som tog närmare 1.5 timmar, så åkte vi hem och lagade mat. Jag har lagat mat nästan varje dag hemma hos pappa. Dels för att han har jobbat nästan alla dagar som vi har varit där, men även för att det är kul att kunna bjuda på lite nya maträtter som jag har hittat eller hittat på själv. Det är alltid lika kul att bjuda på mat som blir uppskattad och pappa har verkligen varit tacksam över att vi har mat till honom när han kommer hem från jobbet.


Torsdagen jobbade pappa så vi åkte till Mariestad och träffade mina bästa vänner Anna, Åsa och Yenny. Vi tog först en fika i hamnen (där jag höll på att få hjärtattack av att försöka hålla koll på Lukas) och sedan åkte vi till en inhägnad lekplats (tack gode gud! eller snarare goda Yenny) där barnen kunde springa runt och leka utan att jag var tvungen att vrida huvudet av mig som en uggla. Vi fick chans att sitta still och prata NÄSTAN utan att bli avbrutna. Jättehärligt!


Fredagen hälsade vi på mamma. Det blev fika, mat, prat och vi kunde till och med spela lite kort medans vi var där. Den dagen var det lite sämre väder, så därför var vi inte ute något i trädgården den dagen. På kvällen grillade vi hemma hos pappa. Lukas fick inte vara med, för han sov som en stock. :)


På lördagen hände det en hel del. Först åkte vi till Tiveden, Fagertärn närmare bestämt (det är liiite för jobbigt att dra med barnen på vandring i själva Tiveden när de är så små) och tittade på de få, röda näckrosor som var kvar. Först sprang Lukas ifrån oss nästan hela tiden med sitt spring-i-benen och gav mitt små hjärtattacker hela tiden eftersom jag var så rädd att han skulle ramla i sjön, men på tillbakavägen så var han så trött att han släpade benen efter sig och jag fick bära honom långa sträckor (nåja, de kändes långa eftersom han inte är så lätt längre).


Vi fikade och köpte glass innan det var dags att åka hem igen.


För den som inte vet hur det ser ut vid TIveden så kan jag upplysa om att det är ganska små vägar, grusvägar förstås, och det är väldigt krokigt och gropigt. Till och med när man kommer ut på asfalterade vägar så är det krokigt och slingrigt. Så är vägen nästan hela vägen hem till pappa.


Ni förstår säkert vart det här leder, inte sant?


Ja, självklart. På vägen hem så blev Lukas först ledsen och ville ha mamma, så vi fick stanna bilen och jag och pappa bytte plats. Han var fortfarande ledsen och ville åka hem, "vårat hem". Det kunde vi naturligtvis inte göra, men jag försökte trösta honom och säga att det var inte långt kvar tills vi var hemma hos morfar igen. När det var cirka fem minuter kvar, då hände det. Lukas hulkade till och kaskadspydde över hela sig, och även lite över mig. Det var ju bara att stanna bilen, ut med unge och bilstol, av med alla kläder, byta blöja och torka, torka, torka. Vi hade dessutom städat bilen alldeles innan.. *suck* Men sånt är livet. Nå, väl hemma igen var det ju bara att slänga hela rasket i tvättmaskinen och få på Lukas nya kläder. Stackars liten..


På kvällen kom det besökare. Först kom syster-yster med sin yngsta och pojkvän och sen kom storebror med flickvän och det var huset fullt. Vi satt ute på altanen större delen av tiden och fikade och pratade. Vanja och Nejra lekte för fullt och Lukas försökte hänga med. Jag fick säga till dem ett par gånger att de måste låta Lukas vara med och leka också och det gick ju bra det med.


Linda, Ola och Nejra sov också över hos pappa och på söndagen åkte vi till farmor och farfar, gammelfarmor och gammelfarfar för barnen, och det var jättetrevligt. Vi fick åka tidigt eftersom Linda och co var tvungna att vara tillbaka i Karlstad klockan tolv för att hämta barn, så de åkte ju ganska tidigt, men vi stannade kvar. Lukas hittade en vattenkanna och började vattna lite överallt. Först vattnade han blommorna. Sedan gräset. Sedan plattorna och till slut.. sig själv. Jag blev helt paff! Lukas, som avskyr att duscha över allt annat (möjligtvis hatar han att sova mer), stod glad som en lärka och öste vatten över sig och deklarerade glatt "ja duttaj".


Ibland överraskar han mig, minsann. :)


När klockan började närma sig två, tror jag det var, så åkte vi till pappa igen. Han jobbade, så han var inte hemma, men vi skulle ju ordna med mat också. Fast jag ordnade med lite mer än bara mat.. Jag bestämde mig för att hjälpa pappa lite mer hemma. Alla björkfrön som blåste in gjorde att huset såg mer än lovligt ostädat ut, så jag satte igång att dammsuga. Det gjorde jag för övrigt när vi kom på tisdagen också. Sen tog jag all rentvätt som låg i tvättstugan och slängde ut i soffan i vardagsrummet. Jag tog Tommy till hjälp med att vika tvätt och sen satte jag Tommy och Leihne på att vika alla lakan och påslakan medans jag fixade i tvättstugan. Jag slängde först in en full maskin tvätt och sen samlade jag ihop all övrig tvätt som låg utspridd på golvet. Märkligt nog var tvättkorgen tom, men det var desto mer tvätt på golvet.. Nå, när tvättkorgen var full var golvet rent från tvätt och jag kunde dammsuga. Sammanlagt tog det inte lång tid, kanske en halvtimme eller så, men skillnaden blev enorm.


När pappa kom hem så visade jag först den vikta tvätten och han tappade hakan. Sedan visade jag honom tvättstugan och han såg helt chockad ut. Han trodde på allvar att jag hade stått i tvättstugan i flera timmar och städat! Hihi, det var faktiskt ganska kul. :) Han var så tacksam att han nästan började stamma. Det är alltid kul att få uppskattning för det man gör. Sen är det alltid kul att överraska också.


Nå, vi bestämde oss för att åka hem på måndagen, igår alltså, och när man väl har bestämt sig så känns det lika bra att åka direkt. Direkt efter frukosten packade vi i ordning allting och begav oss hemåt. Pappa jobbade även den dagen, så vi hade sagt hej då redan på söndag kväll.


Under vår vistelse hemma hos pappa så hade vi pratat rätt mycket om att köpa diskmaskin. Det var kampanjpris på en smal diskmaskin på ElOn och eftersom vi bara har plats för en smal så var den ju väldigt intressant för oss. När vi hade kommit hem och lastat ur allting ur bilen så åkte vi i princip direkt igen för att kolla på diskmaskinen. Som tur var så ligger ElOn inte mer än tio minuters bilfärd bort, annars hade det nog varit jobbigt eftersom vi precis hade åkt bil i tre timmar. Vi for, vi tittade, vi bestämde oss. De hade ingen hemma, men de beställde en till oss som de trodde skulle komma på onsdag, alltså imorgon. Vi betalade maskinen och åkte hem igen. Nu behöver vi bara vänta på att de ska ringa och säga att vi kan hämta den så är vi ägare till en diskmaskin igen. :) Gött.

ANNONS
Av rikku - 2 augusti 2011 22:14

Den här dagen har gått i huvudvärkens tecken. Jag har haft ont i huvudet från morgon till kväll, utan uppenbar anledning. Önskar jag, i alla fall.. Nej, tyvärr är anledningen alldeles för uppenbar. Sömnbrist gör naturligtvis sitt till. Jag kan knappt minnas när jag senast sov en hel natt, hemma. (När jag var borta på spa fick jag ju sova, förstås). Lukas ska vakna varenda natt och självklart komma upp i vår säng och leka väderkvarn ett tag innan man kan övertala honom att lägga sig i sin egen säng igen. Har man otur så tar det ett par timmar innan han sover igen. Lagom till att resten av familjen kommer upp och alla ska äta frukost så säger lilleman: "Ja-ja-ja-ja tjött". (Ibland undrar jag om han stammar, faktiskt). Inte så konstigt att han är trött när han somnar sist (ibland så sent som halv elva-elva) och vaknar först. Men sova vill han ändå inte.


Nå, den här natten var såklart inget undantag. Jag har slutat titta på klockan när han kommer, för jag blir ändå bara deprimerad av att se den lysa 02 eller 04 eller vad den nu råkar vara för tillfället. Så när vi drog oss upp för frukost så var huvudvärken redan ett faktum. Förmiddagen gled fram, ändå rätt så lugn, men ju längre fram på dagen vi kom, desto mer bråkade barnen. Mest var det Vanja som fick spel, men det var inte bara hon, som vanligt. På kvällen skulle jag iväg och handla lite grejer till frukosten imorgon. Tommy hjälpte sin bror med datorn, så jag hade inget annat val än att ta med barnen. Den här gången tänkte jag vara smart och ta med vagnen, men självklart, självklart! hittade jag inte nyckeln till barnvagnsrummet då. Så det var ju bara att låta båda barnen promenera.


Jag visste redan när vi gick hur det skulle gå, och jag fick rätt.


Till affären, inga problem. Det är det aldrig. Men så snart vi kommer in i affären så blir Lukas döv. INGET jag säger lyssnar han på. INGET! Han springer runt, försvinner utom synhåll, pillar på varor och tycker att vi ska köpa allt möjligt (oftast saker han inte vet vad det är). Så jag får springa efter honom. Jag säger till honom att NEJ, vi springer inte i affärer. Jag säger till honom att hålla sig vid mig, där jag ser honom. Självklart så lyssnar han inte. Självklart. Jag tar hans hand och håller honom medan vi plockar varor, naturligtvis med följden att han förvandlar sig till en säck, lägger sig på golvet och gnäller "läpp mig, läpp mig". (Han hoppar alltid över "s", av någon anledning). Det blir jättejobbigt för mig i längden, så jag tar ett nytt snack med honom att OM jag ska släppa honom, då MÅSTE han gå bredvid mig och INTE springa omkring. "Ohej", lovar han. Det tar fem sekunder så springer han ifrån mig igen. *suck* Idag slutade det med att jag slängde honom över axeln istället. Ansträngande, men vad fan ska jag göra? Jag måste ju bli klar med mina inköp. Det duger inte att vara flera timmar i affären för att köpa lite frukostvaror.


Nå, kommer ut ur affären och allt är lugnt igen. Hem är inga problem, där kan de springa hur mycket de vill. Kommer hem och klockan är nästan åtta. Dags att lägga barnen (de får vara uppe lite längre nu på sommaren eftersom det är jobbigt med solen). Illvrål från Lukas sida, förstås. Han vill INTE sova, han är INTE trött. Han bryter ihop totalt när jag tar av honom kläderna och byter blöjan. Hans värld är på väg att gå under, mer eller mindre, om man får tro hans skrik. *suck, igen*


När jag väl har fått barnen i säng så kunde man ju tro att jag kunde börja koppla av. Nej, knappast. Lukas springer upp, han drar fram lego, han hoppar upp i Vanjas säng och de börjar leka där istället. När jag lägger tillbaka honom i hans egen säng så skriker han och sparkar och försöker klättra ur direkt.


Hmmm.. undrar just varför jag har ont i huvudet? Det värsta är att jag försöker vara pedagogisk. Jag försöker förklara lugnt och stillsamt varför det är på det ena eller andra viset. Jag försöker säga till honom så lugnt som bara går att han måste ligga i sin säng och han måste sova nu. Men det hjälper ju inte! Han lyssnar inte. Inte förrens jag blir ARG lyssnar han. Jag avskyr det! Jag blir arg nästan varje dag, främst på Lukas, och jag VILL INTE. Men till slut brister det för mig och jag blir arg, jag skriker och pekar med hela handen (för att inte säga hela armen) och jag blir så otroligt utmattad av det.


Jag vill kunna säga till barnen att "nej, vi hoppar inte i soffan" och så slutar de med det. Jag vill inte komma in för tjugonde gången på samma dag och se att de hoppar i soffan och ryta till att "NEJ, hoppa INTE i soffan!". Men samtidigt så ska jag inte behöva vara som en hök över dem varje minut av dagen.


Lite lugn och ro hade varit skönt, känner jag ibland. Eller rätt ofta. Oftare när barnen kivas hela dagen, konstigt nog. *ironi*


Jag älskar mina barn. Jag säger inget annat, men det konstanta tjafsandet som de håller på med, kombinerat med tillfällig dövhet när jag försöker få dem att höra på mig, det driver mig till vansinne ibland. Ju mindre sömn jag får, desto mindre tålamod får jag och nu känns det som att jag inte ens hinner fylla på mitt förråd av tålamod mellan dagarna.


Och detta är under semestern..

ANNONS

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se