Idag är jag inte tuff. Jag jobbade över till tre, var hemma halv fyra, somnade kanske strax efter fyra, halv sex ringer Tommys väckarklocka. Före sju är barnen uppe. Åtta har jag tvättid. Och ingen ork.

Tack och lov för Tommys familj, säger jag bara. Piia tog med barnen till Tommys mamma som passar dem nu.

Tvättiden gjorde jag så här med: slängde in två maskiner, låste tvättstugan, satte mobilen på alarm när tvätten skulle vara klar, gick upp, däckade i sängen. När mobilen ringde gick jag och hämtade tvätten och släpade upp den i lägenheten direkt. Inget torkrum idag, inte. Däckade i sängen igen, efter att ha satt alarm på halv tolv. Senare än så kunde jag inte gå upp. Jag ska ju trots allt jobba idag också.

Så nu har jag ätit "frukost" (klockan elva!) varit på apoteket och köpt tabletter mot min onda hals (kraxar som värsta kråkan ur nån skräckfilm), handlat på Willys, gjort i ordning väskan för att kunna åka och jobba. Strax ska jag gå. Och jag känner mig som en robot.

Nu är jag helt plötsligt glad åt att jag inte kan jobba på söndag, som det är tal om att det kan bli. Jag har jobbat över varje dag den här veckan, (utom onsdagen då jag vabbade) och jag vetta fan om jag skulle överleva att jobba söndag också. Det tär en jävla massa på kroppen att jobba så här mycket. Så jag hoppas på att de säger att det inte blir något jobb på söndag, utan nästa lördag istället. Då har jag nog hunnit ta igen mig lite.

Och imorgon ska jag på konsert! (Har redan fixat rösten, tydligen). Yay!